Motion till riksdagen
1994/95:So48
av Chatrine Pålsson m.fl. (kds)

med anledning av prop. 1994/95:195 Primärvård, privata vårdgivare m.m.


Inledning
Vi kristdemokrater anser att vård och omsorg är ett område
som måste ha högsta prioritet också i ekonomiskt kärva tider.
När vi kristdemokrater lyfter fram vård och omsorg gör vi
det utifrån ett människovärdesperspektiv. Vi ser det som en
av grundstenarna i välfärdssamhället att alla ska få den hjälp
och omsorg de behöver när krafterna tryter eller hälsan
sviktar. Många människor, de som har de största
vårdbehoven, orkar ofta inte själva efterfråga dem. De kan
inte heller delta i den offentliga debatten. Därför måste vi,
som politiker, lyfta fram deras behov och tillse att alla ges
god vård och omsorg.
Primärvårdens roll
I den nu föreliggande propositionen behandlas
primärvården. Regeringen anför att primärvården är basen i
sjukvårdssystemet. Vi kristdemokrater delar denna syn. Den
nära vården är av avgörande betydelse för människors
trygghet. Denna trygghet är särskilt angelägen för våra äldre.
Tryggheten i en fast läkarkontakt kan knappast överskattas.
Huvudargumenten för husläkarlagen var att skapa
kontinuitet, tillgänglighet och möjlighet för den enskilde att
själv få välja läkare.
I propositionen föreslår dock regeringen att lagen om
husläkare upphävs. Ändå understryks vikten av att den
enskilde ska ha rätt att välja en fast läkarkontakt i
primärvården. Man anför vidare i propositionen att det är
viktigt med kontinuitet och tillgänglighet. Regeringen delar
sålunda grundtanken i husläkarlagen. Det är positivt. I
propositionen föreslås vidare vissa förändringar i syfte att
stärka patientens ställning. Man anser bl a att om likvärdiga
behandlingsalternativ finns så ligger avgörandet hos
patienten. Vi kristdemokrater har alltid hävdat att det behövs
mångfald i vården. Likaså anser vi att fler åtgärder måste
vidtas för att stärka patientens ställning. Enligt vår grundsyn
ska alltid patienten vara i centrum.
I propositionen anförs ''att det är en fördel om det i varje
landsting finns alternativ till den offentliga verksamheten''.
Detta är, som redan sagts, helt i enlighet med vår syn. Det
avgörande är dock hur detta ska bli verklighet för den
enskilde. Om det inte finns olika alternativ, finns det ju i
realiteten inget fritt val. En annan viktig fråga som inte
klargjorts är om regeringen inkluderar den privata
verksamheten i primärvården. Vi kristdemokrater anser att
även den privata verksamheten ska ingå i primärvården. Det
är en förutsättning för att olika driftformer ska få arbeta på
lika villkor. Regeringens åsikt måste tydliggöras.
Huvudmannafrågan
I den politiska debatten kan man få intrycket att
huvudmannafrågan är en huvudfråga. Vi kristdemokrater
anser att det är innehållet i vården och behandlingen, det
bemötande man får och den möjlighet man har att påverka
som är det centrala, inte vem som är huvudman för viss
verksamhet.
Att det finns olika huvudmän för olika verksamheter är bra
och nödvändigt. Det är också nödvändigt att samarbeta för
vårdtagarens bästa. Att samarbeta borde vara en självklarhet.
Tyvärr fungerar inte samarbetet alltid. Det är fortfarande
många enskilda som kommer i kläm. Detta är oacceptabelt.
Det politiska systemet måste hitta effektiva vägar till samråd
för att undvika att människor ''hamnar mellan stolarna''. Det
är en av de viktigaste frågorna i dag. I ekonomiskt kärva tider
finns ännu större risker att enskilda kommer i kläm. Detta
måste vi göra något åt.
Olika alternativ i vården är bra ur både konkurrens- och
kvalitetssynpunkt. De alternativ som finns har visat sig vara
utvecklande för hela verksamheten.
I propositionen föreslås vidare att tiden för
försöksverksamhet som pågår med primärvård i kommunal
regi och som startade 1992 skall förlängas till 1998. Vi
kristdemokrater anser att det är bra. Det är angeläget att en
samlad och allsidig utvärdering kan ske som ger underlag till
väl underbyggda bedömningar och slutsatser.
I propositionen lyfts alternativa driftformer fram på ett
positivt sätt: ''Styrning, ledning och organisation av den
offentliga verksamheten behöver successivt ses över och
revideras efter nya förutsättningar. Nya och mer flexibla
verksamhetsformer bör prövas. Det är en fördel om det i
varje landstingsområde finns alternativ till den offentligt
producerade hälso- och sjukvården.'' Vi kristdemokrater
delar den synen men anser att det bör ges reella
förutsättningar så att dessa mål kan uppfyllas.
Samarbete -- helhetssyn
Samarbete är viktigt inom hela vårdkedjan. Det gäller den
slutna vården, specialistvården, primärvården, de privata
vårdgivarna, skolhälsovården, det särskilda boendet,
kommunens hemtjänst o s v. Att kunna samarbeta är
väsentligt för den vårdsökande. Det är viktigt att få hjälp och
vägledning i sökandet efter lämpligt omhändertagande. En
fungerande vårdkedja är också ekonomiskt lönsamt. Därför
måste samarbetet intensifieras.
Under de senare åren har stora organisatoriska
förändringar skett, och förändringsarbetet fortsätter. Nya
samarbetsformer behöver byggas upp. Det är särskilt
angeläget för de vårdsökande med stort vårdbehov. Det
gäller ofta våra äldre. Det är viktigt att inse att människors
behov inte bara är fysiska utan även psykiska och andliga.
Den vårdsökande måste ses ur ett helhetsperspektiv. För att
kunna ge en god vård måste man inse att kroppens funktioner
hör ihop. Detta är en grundsyn som inte nog kan
understrykas.
I propositionen lyfts samverkanstanken fram mellan
offentlig och privat vård. Den är oerhört viktig. För
vårdtagaren är dock det nära samarbetet i vårdkedjan ännu
viktigare. Vi kristdemokrater anser att även dessa
samarbetsfrågor borde fått en framskjuten plats i den
föreliggande propositionen. De samverkansformer som
redan finns, i form av exempelvis vårdplaneringsgrupper, har
visat sig otillräckliga. Därför anser vi att regeringen bör
återkomma med förslag till hur man ska öka samarbetet.
Detta bör ges regeringen till känna.
Primärvård är mer än läkarvård
Som tidigare nämnts anser vi kristdemokrater att
primärvården är basen i sjukvården. Vi har i motion
1994/95:So412 ''Sjukvårdspolitiken'' mer utförligt
utvecklat vår syn på primärvården. Vi avser därför att här,
endast mer kortfattat, ge synpunkter främst inom de områden
som vi anser viktigt att lyfta fram i propositionen.
Vi kristdemokrater har gång på gång lyft fram vikten av a
tt olika personalgrupper, kompetenser, finns i primärvården
för att få en helhetssyn. Det är oerhört angeläget, inte minst
för våra barn och ungdomar, att det finns möjlighet till
exempelvis kuratorskontakt. Inom skolhälsovården har det
skett stora förändringar de senaste åren. Bland annat den
ekonomiska situationen har gjort att personal inom
skolhälsovården reducerats kraftigt. Därför måste denna
hjälp ges inom primärvården.
Vi anser vidare att det varit olyckligt att debatten de
senaste åren mest fokuserats kring läkaren. Det är givetvis
mycket positivt för enskilda människor att få välja sin egen
läkare. Valfrihet är dock mycket mer. Valfrihet är också att
kunna välja om man till exempel vill gå till
distriktssköterskan eller sjukgymnasten. Vi anser att denna
möjlighet till valfrihet också bör finnas. Ibland har det
framställts som att den enskilde inte själv kan avgöra vad
som är bäst för honom eller henne. Samtidigt pläderar vi för
att människor ska ta ett större ansvar f ör sin egenvård. Det
förs informationskampanjer, där bland andra
Apoteksbolaget varit aktivt, för att informera om vikten av
egen kunskap om läkemedel. På senare år har exempelvis
läkemedelsböcker skrivits på ett sådant sätt att även icke
sjukvårdsutbildade ska kunna ta del av kunskapen. Detta är
positivt och har varit till hjälp för många enskilda.
Att ha kunskap om sin egen sjukdom och behandling är
viktigt. Det skapar trygghet. Det kan även minska behovet
av vård. Vi kristdemokrater anser att människor har
kompetens och förmåga att välja både läkare och annan
vårdgivare. En grund i detta är att ha respekt för människors
egna beslut. Vi anser inte att det ska vara remisstvång för att
exempelvis besöka en sjukgymnast. Det är väsentligt att lyfta
fram den kompetens och kunskap som finns. Sjukgymnaster
har eget yrkesansvar och kan göra bedömningar och
behandla.
Distriktssköterskorna ska, enligt vår mening, också i
framtiden arbeta utifrån ett geografiskt områdesansvar. På
detta sätt skapas trygghet i den sektorn av sjukvården. Det är
viktigt att bibehålla och utveckla den roll som
distriktssköterskan har. Vi tror på en samverkan mellan
distriktssköterskor och primärvårdsläkare.
Ersättningsetableringar
På många håll i landet har de privata alternativen under
många år fungerat mycket bra. Verksamheten har blivit en
naturlig del av vården. Samma syn uttrycker också
regeringen på ett flertal ställen i propositionen. Det ser vi
kristdemokrater som positivt. Detta positiva synsätt följs
dock inte lika klart upp i hemställanspunkterna.
Vi anser det anmärkningsvärt att regeringen inte tagit upp
frågan om ersättningsetableringar. Vi anser att möjligheten
för privata vårdgivare att kunna överlåta sin etablering är en
förutsättning för att i framtiden kunna få mångfald. Det är
också ett incitament till nyinvesteringar. Eftersom olika
vårdformer fungerar som kommunicerande kärl, så är
dimensioneringen av övrig sjukvårdsverksamhet gjord
utifrån att det privata alter nativet finns. Detta är särskilt
tydligt i glesbygd. Vi vill dock betona att när
rationaliseringar och nedskärningar sker måste även privat
verksamhet kunna omprövas. Det är i det här sammanhanget
viktigt att notera att det fortfarande endast är en mycket liten
del av svensk sjukvård som utförs i privat regi. Vi anser att
regeringen bör ta upp frågan om ersättningsetablering och
återkomma till riksdagen med förslag. Detta bör ges
regeringen till känna.
Förutsättningar för ersättning
Regeringen tar i propositionen upp de regler som ska gälla
för att ersättning till privatpraktiker ska utgå. I förslaget står
det: ''Läkarvårds- respektive sjukgymnastikersättning
lämnas inte till en läkare eller sjukgymnast som är anställd
inom något landstings hälso- och sjukvård.''
Vi kristdemokrater är tveksamma till en sådan regel. Vi
anser att även landstingsanställda måste kunna driva
privatpraktik. I vissa fall, särskilt på mindre orter, kan en
specialistfunktion på exempelvis ett sjukhus vara deltid och
då är det viktigt att även kunna ha privatpraktik. Det är en
garanti för att verksamheten ska finnas kvar.
Åldersgräns
Regeringen föreslår att en åldersgräns införs för
privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster vid 65 år för
att få ersättning från landstinget. Vi kristdemokrater ställer
oss avvisande till detta förslag. Vi anser att det skulle vara
diskriminerande att sätta en sådan åldersgräns. Det strider
vidare mot beslutet att införa en flexibel pensionsålder och
medför att regeringen förordar en särlösning för denna
begränsade grupp medborgare.
Möjligheten att fullgöra en mycket god insats inom vården
kan inte enbart kopplas till en viss ålder utan måste bedömas
också utifrån andra kriterier. För många äldre patienter skulle
en åldersgräns samtidigt medföra att etablerade relationer
upphör. Förslaget blir än mer oacceptabelt i avsaknad av en
rätt för läkaren att överlåta sin mottagning. Vi anser att de
regler som råder för andra befattningshavare även ska gälla
för privatpraktiker.
Remissförfarandet
Regeringen föreslår att ''respektive landsting skall kunna
besluta om ersättning för sjukgymnastik skall vara
förknippad med ett remissförfarande för de sjukgymnaster
som har offentlig finansiering enligt lagen om ersättning för
sjukgymnastik. Om remiss krävs för behandling hos
offentliganställd sjukgymnast skall motsvarande
förfaringssätt tillämpas för sjukgymnastisk behandling som
ges av privatpraktiserande sjukgymnast.''
Vi kristdemokrater tal ar ofta om den så kallade
subsidiaritetsprincipen som innebär att besluten tas på den
lägsta möjliga effektiva nivån. Detta gör oss mycket
tveksamma till förslaget om remisstvång. Skälet är att vi
kristdemokrater har som utgångspunkt att människan själv
har kompetens att fatta beslut. På samma sätt som den
enskilde bedömer sitt behov av att söka läkare, anser vi att
han eller hon kan bedöma sitt behov av att söka annan
vårdgivare. Propositionen talar tydligt om att stärka
patientens ställning, men detta måste följas upp med
konkreta förslag. Det är viktigt att lyfta fram att
omhändertagandet ska ske på rätt vårdnivå. När det gäller
remissförfarandet har utvecklingen alltmer gått mot det fria
valet. Detta gäller såväl inom som utom landstingen i syfte
att stärka patientens ställning. Vi kristdemokrater anser att
det är riktigt. Patientens roll måste även fortsättningsvis
stärkas.
Administrationen av ersättningarna till privata vårdgivare
Regeringen föreslår införande av en ny parag raf (§ 19 a) i
ersättningslagarna för privata läkare respektive
sjukgymnaster i samband med att landstingen ska ta över
utbetalningsansvaret för ersättningen till de
privatpraktiserande vårdgivarna från Försäkringskassan.
Stadgandet innebär att en helt ny princip införs i dessa
sammanhang enligt vilken landstinget, som ekonomiskt
ansvarigt, inte får ta del av uppgifter som kan ''avslöja
enskild patients identitet''.
Någon motsvarande inskränkning av rätten att få uppgifter
från de privatpraktiserande vårdgivarna har tidigare inte
funnits. Tvärtom har det förutsatts att vårdgivarna när de
ställt krav på Försäkringskassan om ersättning också
redovisar vilka patienter som erhållit vård. Särskilt tydligt
har detta förhållande varit vad det gäller den
sjukgymnastiska behandlingen där det hittills alltid förelegat
ett remisstvång.
Det bör noteras att de befattningshavare inom landstinget
som kommer i kontakt med ersättningskraven från
vårdgivarna har tystnadsplikt och därför stor vana att hantera
integritetsfrågor. Sekretess gäller mellan olika delar av
landstingets verksamhet varför patientuppgifter ej får lämnas
från de enheter som kommer att hantera utbetalningsfrågorna
till exempelvis vårdenheter. Mot denna bakgrund anser vi att
förslaget bör avslås.
Lokala samverkansorgan och en nationell delegation
Regeringen föreslår att nya organ tillsätts i syfte att bygga
broar mellan offentlig och privat vård samt att ge underlag
inför landstingets beslut om resursfördelning inom hälso-
och sjukvården på både kort och lång sikt. Enligt
propositionen skall samverkansorganet lokalt bestå av lika
många representanter för landstinget som för de privata
vårdgivarna. Vi kristdemokrater ser det som både angeläget
och nödvändigt att dessa organ inrättas. Vi anser att den
offentliga verksamheten och den privata vården i alltför ringa
omfattning samarbetat. Vår förhoppning är att dessa förslag
ska resultera i ett verkligt samarbete både på nationell och
lokal nivå. Det är till gagn för den enskilde patienten och en
fördel för hela sjukvårdsverksamheten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att även den privata verksamheten
ska ingå i primärvården,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur man
skall öka samarbetet i vårdkedjan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om distriktssköterskornas arbete,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ersättningsetablering,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag att läkarvårds-
resp. sjukgymnastikersättning inte skall lämnas till läkare
eller sjukgymnast som är anställd inom något landstings
hälso- och sjukvård,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om åldersgräns
för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den enskildes rätt att söka
behandling hos sjukgymnast utan remiss,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag om införandet
av en ny 19 a § i ersättningslagarna för privata läkare resp.
sjukgymnaster.

Stockholm den 26 april 1995

Chatrine Pålsson (kds)

Rose-Marie Frebran (kds)

Inger Davidson (kds)

Fanny Rizell (kds)

Tuve Skånberg (kds)