Under många år har frågan om legitimation för arbetsterapeuter utretts och diskuterats. Yrkeskåren har aktualiserat frågan sedan 1950-talet. I riksdagen har frågan diskuterats sedan slutet av 1970-talet. För närvarande bereds frågan i en behörighetsutredning.
Den förnyelse och den förändring som nu sker i hälso- och sjukvården kräver personal, som mycket arbetar på eget yrkesansvar både som offentligt anställda och som fria yrkesutövare. Arbetsterapeuterna tillhör denna grupp.
Arbetsterapeuterna spelar en viktig roll i vården, inte minst i olika former av rehabilitering. Arbetsterapeuternas insatser har stor betydelse för människors säkerhet och deras liv och hälsa. Arbetet kräver stor självständighet och utförs inom såväl offentlig som privat arbetsmarknad. Arbetsterapeuter har journalföringsplikt. Stor kunskap och kompetens fordras vid såväl utredning som bedömning och behandling av patienter, inte minst när det gäller utprovning, anpassning och ordination av hjälpmedel.
Legitimation skulle garantera yrkeskompetensen i kåren, samtidigt som den skulle vara en garanti för vårdsökande. Lagen om åliggande för personal inom hälso- och sjukvård ger inte den patientsäkerhet som garanteras genom legitimation.
Med hänvisning till ovanstående och då det måste bedömas, att befintligt utredningsmaterial nu är tillräckligt för frågans lösning, bör behörighetsutredningen få tilläggsdirektiv, som innebär att frågan om legitimation för arbetsterapeuter nu behandlas med förtur.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om legitimation för arbetsterapeuter.
Stockholm den 25 januari 1995 Sivert Carlsson (c)