Amalgam är ett hot mot människans hälsa och ett hot mot
miljön. Vänsterpartiet har därför under många år motionerat
om att amalgamanvändningen skall förbjudas.
Nu har riksdagen beslutat om en frivillig avveckling fram
till den 1 januari
1997 -- av miljöskäl. Men fortfarande förnekar
Socialstyrelsens experter att amalgamet påverkar
människors hälsa.
Vänsterpartiet anser att det mesta tyder på att amalgam är
såväl hälso- som miljöfarligt redan i dag och föreslår att en
avvecklingsplan för amalgamanvändningen framläggs
snarast.
I prop 1994/95:100, bil. 6 sägs att regeringen avser att ta
upp en överläggning med företrädare för
tandvårdshuvudmännen om en avveckling av amalgamet
inom barn- och ungdomstandvården från den 1 juli
1995. Det tid som återstår att genomföra dessa
förhandlingar är mycket knapp. Denna reform är redan
mycket kraftigt försenad. I Socialstyrelsens utredning om
avveckling av amalgamet som tandlagningsmaterial, som
föregick avvecklingsbeslutet, föreslogs ett stopp inom
barntandvården redan 1 januari
1994. Vi anser inte att ytterligare försening får ske.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med
förslag till lagstiftning om förbud mot användandet av
amalgam inom barntandvården. Lagen bör träda i kraft den 1 juli
1995.
Inte heller det föreslagna amalgamstoppet den 1 januari
1997 får skjutas på framtiden: I
budgetpropositionen sägs att Kemikalieinspektionen fick i
uppdrag av den dåvarande regeringen att i samråd med
Socialstyrelsen noga följa avvecklingen när det gäller
amalgamanvändandet internationellt och utvecklingen av
alternativa ersättningsmaterial. Myndigheterna skall hålla
regeringen underrättad om utvecklingen samt vid behov
föreslå åtgärder. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli
1996.
I en reservation våren 1994 skrev socialdemokraterna:
''Vidare bör ett lagförslag presenteras för riksdagen så att
ett förbud kan träda i kraft senast den 1 januari
1997.''
Vänsterpartiet instämmer i detta. Här räcker det inte med
att passivt följa utvecklingen. Under de knappt två år som
återstår till amalgamförbudet måste en systematisk plan för
avvecklingen utarbetas och ansvaret fördelas mellan berörda
instanser. Utbildning av tandläkare är en av de viktigaste
åtgärderna, eftersom tandvården nu måste lära sig att fungera
utan det material som man använt i över hundra år. En stor
grupp tandläkare som arbetat utan amalgam i många år, fler
av dem helt utan metaller, har visat att detta är möjligt och
att fungerande ersättningsmaterial existerar. De nya
materialen är emellertid teknikkänsliga och det krävs
omfattande träning för att kunna arbeta med dem.
Material med bättre tekniska egenskaper behöver
utvecklas men det behövs också ur hälsosynvinkel mer
forskning om de nya materialen. Det är inte acceptabelt i dag
att det saknas en fullständig varudeklaration på alla
tandvårdsmaterial. Ett produktregister behöver inrättas och
dentalmaterial måste klassas som läkemedel. De är
visserligen inte avsedda att ha en medicinsk effekt men
genom att olika kemikalier kan läcka ut har de ändå en effekt
på hälsan. Regeringen har föreslagit att Socialstyrelsen
upprättar ett biverkningsregister när det gäller
tandvårdsmaterial. Vi föreslår att detta ska sortera under
Läkemedelsverket eftersom där finns vana att handlägga
sådana ärenden.
Även om det blir av miljöskäl som amalgamet avskaffas
så måste även hälsoaspekterna tas på mycket stort allvar. Den
expertrapport som sammanställts av Socialstyrelsen ''Blir
man sjuk av amalgam'' har fått skarp kritik bl.a. för att man
inte har lyssnat på de läkare och tandläkare som i många år
arbetat med amalgampatienter. Socialstyrelsen har, när det
gäller denna fråga, haft en mycket passiv roll och inte arbetat
särskilt effektivt med att få kunskap om
tandvårdsmaterialens hälsoeffekter. Man har inte heller
initierat någon forskning om hur amalgamanvändningen
påverkar människor.
Sedan början av 1980-talet har riksdagen fattat en rad
beslut i amalgamfrågan, bl.a. att vissa sjuka patienter skall
få möjlighet att byta ut sina amalgamfyllningar på de villkor
som skulle gälla om tänderna vore trasiga och utan
omfattande prövningar hos Försäkringskassan. Rapporter
från många patienter visar dock att dessa intentioner inte fått
genomslag hos Riksförsäkringsverket. Riksdagens revisorer
bör få i uppdrag att granska vad Socialstyrelsen och
Riksförsäkringsverket gjort för att genomföra riksdagens
beslut när det gäller amalgamet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en avvecklingsplan för
amalgamanvändning framläggs med det snaraste,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till en
avvecklingsplan för amalgamanvändningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utbildning för
tandläkare som övergår till användning av alternativa
tandvårdsmaterial,
4. att riksdagen beslutar att Riksdagens revisorer får i
uppdrag att granska Riksförsäkringsverkets och
Socialstyrelsens verkställighet av riksdagens beslut vad
gäller amalgamet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om intensifierad forskning om
amalgamets skadeverkningar på människors hälsa,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att dentalmaterial skall klassas
som läkemedel,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett produktregister inrättas för
tandvårdsmaterial,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett biverkningsregister inrättas
hos Läkemedelsverket för tandvårdsmaterial.
Stockholm den 24 januari 1995
Stig Sandström (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)
Ulla Hoffmann (v)
Eva Zetterberg (v)
Alice Åström (v)