Sedan den 1 juli 1987 gäller lagen (1987:375) om förbud
mot s.k. bastuklubbar och andra liknande verksamheter. Den
s.k. bastuklubbslagen innebär ett förbud mot att anordna en
tillställning eller sammankomst till vilken allmänheten har
tillträde, om den ''med hänsyn till utformning, inredning
eller beskaffenhet i övrigt av den lokal eller plats där den
skall äga rum och den verksamhet som förekommer eller är
avsedd att förekomma eller annan omständighet är särskilt
ägnad att underlätta för besökare att ha sexuellt umgänge i
lokalen eller på platsen med annan besökare'' (2 §).
I lagens portalparagraf slås fast att den tillkommit till
skydd ''mot spridning hos människor av sjukdomar som
avses i 1.3 bilagan till smittskyddslagen''. Den offentliga
debatt som föregick införandet av lagen kretsade helt kring
riskerna för att hiv fördes vidare på så kallade bastuklubbar
för homosexuella män.
Miljöpartiet de Gröna anser att bastuklubbslagens följder
för hivpreventionen bör utvärderas. Detta har två skäl. För
det första har lagen varit i kraft i närmare ett decennium utan
att någon systematisk bedömning av dess praktiska effekter
gjorts.
För det andra har det förekommit domslut enligt
bastuklubbslagen som inger stark oro vad gäller
hivpreventionen. Vi tänker närmast på ett nyligen avgjort mål
där innehavaren av en videobiograf för homosexuella män
fälldes för brott mot lagen, och där en viktig del av
bevisningen bestod i fyndet av använda kondomer i lokalen.
Vi vill här fästa uppmärksamheten på att lagen infördes för
att hindra spridningen av bl.a. hiv. Det är allmänt känt att
bruket av kondom vid sexuellt umgänge utgör ett mycket
gott skydd mot hivöverföring. Därför lägger samhället ned
stora resurser på att sprida kunskap och upplysning om
kondomanvändning bland sexuellt aktiva grupper.
Att förekomsten av kondomer på ett etablissemang kan
användas som bevis mot dess innehavare är mycket
motsägelsefullt. De farhågor som uttrycktes vid
bastuklubbslagens införande om att lagen skulle hindra
aidsinformation, kondomutdelning m.m. på ställen där
sexuella möten äger rum, tycks besannas.
Har samhället, i ett läge där det varje vecka smittas två män
vid sex med andra män i Sverige, råd med en lagstiftning
som gör att förekomsten av använda kondomer på en lokal
kan användas som bevismaterial mot lokalens innehavare?
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av lagen (1987:375) om förbud mot s.k.
bastuklubbar att föreningsdrivna bastuklubbar tillåts,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en
utredning bör göras där man utvärderar bastuklubbslagen.
Stockholm den 25 januari 1995
Yvonne Ruwaida (mp)
Gunnar Goude (mp)