År 1989 antog Europarådets ministerkommitté
rekommendationer om behandling av hivpositiva (14/1989).
Där fastslogs att all hivtestning skall vara frivillig och att
denna skall kunna utföras under garanterad sekretess. Det
ställdes även stränga krav på när systematisk hivtestning
skall få förekomma. Europarådet menade även att
kontaktspårning måste ske på frivillig grund för att vara
effektiv och i rekommendationerna tas avstånd från
hivrelaterade frihetsberövanden.
Den svenska regeringen reserverade sig mot Europarådets
rekommendationer och som skäl angav man att vissa
hivsmittade personer ''inte kan förmås till samarbete''.
Sverige ville därför ha kvar den möjlighet till isolering som
smittskyddslagen innebär. Vänsterpartiet anser att
Europarådets hållning i denna sak är riktig och vill att
regeringen återtar sin reservation.
Vid behandlingen av liknande motionskrav i fjol
konstaterade socialutskottet i sin avslagsmotivering att en
utvärdering av smittskyddsverksamheten och
Smittskyddslagen redan gjorts av Socialstyrelsen och
överlämnats till Socialdepartementet. Man menade också att
eftersom regeringen till maj 1994 aviserat en proposition i
ärendet, riksdagen inte bör föregripa regeringens kommande
förslag i frågan. Riksdagen beslutade att bifalla utskottets
förslag. Eva Zetterberg (v) lämnade en meningsyttring.
Regeringen har nu i budgetpropositionen (1994/95:100)
angivit att det inom Socialdepartementet för närvarande görs
en översyn av smittskyddslagen. I översynen behandlas
bland annat en rapport från Socialstyrelsen om smittskyddets
funktion och en rapport från Europarådets tortyrkommitté om
de tvångsisolerades rättigheter. Vidare behandlas ytterligare
framställningar från Socialstyrelsen, Domstolsverket och
andra myndigheter.
Enligt uppgift kommer dock översynen i huvudsak att
beröra förfarandet vid muntlig förhandling vid s.k.
underställningsbeslut och sjukdomsbeteckningarna i
smittskyddslagens bilaga. Den gäller inte den kvalitativa
utvärdering av de faktiska konsekvenserna för
hivpreventionen som beslutet att förteckna hiv som en
sjukdom. Den skall omfattas av smittskyddslagens
bestämmelser, som är det viktigaste skälet till att översynen
begärts av såväl politiker, sjukvårdshuvudmän som
organisationer som är engagerade i hivpreventionen.
Vänsterpartiet anser att en sådan kvalitativ utvärdering bör
ske. Eftersom den pågående översynen uppenbarligen inte
innehåller en sådan, är socialutskottets motivering att man
inte bör föregripa regeringens förslag i frågan ej tillfyllest,
eftersom sådana förslag uppenbarligen inte planeras.
Om smittskyddslagen
Vänsterpartiet anser att hivinfektionen skall tas bort från
smittskyddslagen. Vi tror att vår aidslagstiftning kommit till
på fel premisser i ett försök att ge intryck av att vara kraftfull
och effektiv.
Sverige är nu det enda land i Västeuropa där man under
smittskyddslagstiftningen räknar in hivinfekterade. Genom
att inordna dessa i denna lagstiftning vill man skydda
samhället från en dödlig sjukdom. Med lagens hjälp kan
tvångsisolering tillgripas mot smittbärare som vägrar att
följa de förhållningsregler som ålagts dem.
Smittskyddsläkaren förvandlas till åklagare i länsrätten där
den smittade kan dömas till tvångsisolering som i mycket
liknar ett fängelsestraff.
Det är inte heller fråga om tvångsvård eftersom hiv är ett
oåterkalleligt tillstånd och därför återstår bara
tvångsisolering.
Den smittade döms för de brott som han/hon kan
misstänkas begå i framtiden. Domen blir också i praktiken
utan tidsbegränsning eftersom länsrätten genom en
summarisk process kan förnya isoleringsbeslutet var sjätte
månad och utan någon begränsning i antal. I vissa fall har
hivsmittade isolerats i flera år.
Om alternativen
Det går inte att bestrida att vissa hivsmittade inte vill
underkasta sig självklara restriktioner för att begränsa
smittspridningen. Denna oansvarighet beror inte alltid på
hivinfektionen. En orsak kan vara psykisk sjukdom eller
drogmissbruk. Vänsterpartiet anser att om så är fallet bör
detta tas om hand av psykiatrin respektive missbrukarvården.
På båda dessa områden finns lagliga möjligheter att ingripa
för att ge lämplig tvångsvård.
Föreligger det någon brottslig handling, d.v.s. om någon
har utsatt en annan person för risk att bli hivsmittad så skall
brottsbalken tillämpas. Personen ifråga skall alltså dömas för
ett begånget brott och inte för ett tänkbart framtida brott.
Vänsterpartiet vill ha en ny brottsbalksbestämmelse som
stadgar mellan två och tio års fängelse för den som smittar
eller riskerar att smitta någon med hiv, också oaktsamhet
skall vara straffbar.
Om anonymitet vid test
Det finns många som skulle vilja genomgå ett hivtest men
som avstår av rädsla för de åtgärder som myndigheterna kan
tillgripa om testet visar sig vara positivt. Vänsterpartiet anser
att det ligger i samhällets intresse att undanröja sådana
farhågor. Vi föreslås därför en ändring i patientjournallagen
(1985:562) så att hivtest kan göras med garanterad
anonymitet.
Om kontaktspårning
Kontaktspårning sker nu med stöd av smittskyddslagen.
Där regleras när och på vilket sätt kontaktspårning skall
genomföras.
Vänsterpartiet anser att kontaktspårning endast kan göras
i ett förtroendefullt samarbete mellan patient och läkare. Det
blir inget framgångsrikt arbete med tvingande regler.
Tvärtom anser vi att tvångsmöjligheterna allvarligt inverkar
på kontakten mellan patient och läkare och försvårar att
spåra ytterligare smittade. Vi anser därför att regeringen bör
uppdra åt Socialstyrelsen att utarbeta anvisningar om hur
kontaktspårning kan utföras på frivillig grund.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Europarådets rekommendationer
om behandling av hivpositiva,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den pågående översynen av
smittskyddslagen bör utvidgas till att omfatta också en
utvärdering av lagens konsekvenser för hivpreventionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av en särskild
brottsbalksbestämmelse om spridande av hivsmitta,1
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
patientjournallagen så att hivtest kan göras med garanterad
anonymitet,
5. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får
i uppdrag att utarbeta råd och anvisningar för hur hivspårning
kan utföras på frivillig grund.
Stockholm den 23 januari 1995
Tanja Linderborg (v)
Charlotta Bjälkebring (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)
Ulla Hoffmann (v)
Stig Sandström (v)
Eva Zetterberg (v)
Hanna Zetterberg (v)
Alice Åström (v)