Angående remissförfarandet för sjukgymnaster
Regeringen föreslår att respektive landsting skall kunna besluta om ersättning för sjukgymnastik som enligt lagen (1993:1652) skall vara förknippad med ett remissförfarande. I dag gäller att privatpraktikerna har remisskrav i lagen medan landstingen avgör för den egna verksamheten. Det faktum att det inte finns något nationellt remisskrav ger landstinget frihet att självt välja hur arbetet skall organiseras. För att möta kravet på förbättrad tillgänglighet och ett rationellt utnyttjande av personalresurserna har de flesta landsting organiserat vården så att distriktsgymnastiken är primärinstans. Detta är i linje med strävandena att försöka koppla vårdbehov till kompetens för att därigenom uppnå en effektivare vård. Organisationen blir rationell genom att en billigare vårdnivå utnyttjas direkt och läkarresurser kan frigöras för andra vårdbehov.
Sjukgymnasten arbetar under legitimationsansvar och skall, om hon/han är det minsta tveksam, remittera patienten till läkare för undersökning. Remisskravet för privatpraktiker i lagen har tidigare motiverats av att remissen är ett kommunikationsinstrument och att läkarremissen garanterar att skada eller sjukdom är grund för behandlingen. Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har våren 1994 konstaterat att remissen inte fungerat som kommunikationsinstrument och därför föreslagit ändrade regler. Sedan myndigheterna till regeringen redovisat förslag om detta har ersättningstak införts i taxesystemet. Den av Riksförsäkringsverket anförda risken för ett omotiverat ökat antal behandlingar är på grund av ersättningstaket eliminerad. Sjukgymnastkåren bör i detta hänseende inte fråntas vare sig sitt legitimations- eller yrkesetiska ansvar. Några incitament att fuska med ''friskvård'' som antyds i propositionen finns knappast.
Om konsekvenserna av de i propositionen föreslagna förändringarna visar sig motverka syftet att resurser ges för sjukgymnastisk behandling som är föranledd av skada eller sjukdom, bör regeringen överväga behovet av eventuella åtgärder.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående remisstvång för sjukgymnaster.
Stockholm den 26 april 1995 Carina Moberg (s)