Diabetes Mellitus är ett starkt växande folkhälsoproblem i
Europa. Enligt färska beräkningar riskerar uppemot 20
miljoner människor att drabbas av diabetes. Sverige ligger
tvåa i världsstatistiken efter Finland vad gäller
insjuknandefrekvens i barn- och ungdomsdiabetes. De
regionala skillnaderna är betydande men man kan uppskatta
antalet människor i vårt land som lider av sjukdomen till ca
250 000,
dvs. omkring 3 % av befolkningen. Därtill kan antas
att ytterligare 50 000--100 000
personer har en icke diagnostiserad diabetes.
Diabetes är den bakomliggande orsaken till en rad
komplikationer och följdsjukdomar som njurskador,
ögonskador, skador på nerver och blodkärl samt hjärt- och
kärlsjukdomar.
WHO och IDF (Internationella Diabetesfederationen) har
med anledning av diabetessjukdomarnas betydande inverkan
på folkhälsan antagit ett gemensamt program för att höja
kvaliteten på diabetesvården i Europa. Programmet antogs
vid en konferens i St Vincent i Italien och antog namnet ''The
Saint Vincent declaration'' (SVD).
En arbetsgrupp med representanter för Socialstyrelsen,
Svenska Diabetesförbundet, Svensk Förening för
Diabetologi, Svenska Endokrinologföreningen och Svensk
Förening för Sjuksköterskor i Diabetesvård har kartlagt
diabetesvårdens omfattning, kvalitet och struktur i åtta län i
Sverige. Den bild man ger av svensk diabetesvård är i flera
avseenden positiv. Läkare och sjuksköterskor med direkt
ansvar för diabetespatienter har oftast genomgått en rad
diabeteskurser. De har hög kompetens och arbetar som regel
vårdlagsvis. Samtidigt drar gruppen slutsatsen att betydande
samhällsekonomiska vinster skulle kunna uppnås med en
ökad satsning på förebyggande vård.
Som exempel kan nämnas att kostnaderna för
förebyggande behandling av diabetiska fotsår uppgår till ca
50 000
kronor, medan de totala kostnaderna för amputation
till följd av fotsår belöper sig till omkring 340 000
kronor. Av de pengar som satsas på diabetesvård går
ca 80 %
till ren reparation av skadorna medan endast 20 %
avser förebyggande vård. Detta måste betraktas som
slöseri med knappa resurser.
Det svenska kartläggningsarbetet, som är resultatet av det
initiativ som togs i Saint Vincent, har varit av stort värde för
diabetesvården. Nästa steg måste nu bli att utifrån den
kunskap som inventeringen givit, genomföra konkreta
åtgärder för att uppnå en ännu bättre vård.
I flera europeiska länder har man för detta ändamål tillsatt
s.k. Task forces med uppgift att lämna konkreta förslag till
kvalitetssäkring och förbättring. Svenska Diabetesförbundet
har tillskrivit Socialstyrelsen med förslag om finansiering av
en sådan nationell samrådsnämnd, men fått avslag på sin
framställning. Förbundet har själv bekostat stora delar av
kartläggningsarbetet och är också berett att bidra med en del
av kostnaderna för en nationell samrådsnämnd.
Av såväl medicinska som sociala skäl och med hänsyn till
den bättre hushållning med knappa ekonomiska resurser som
torde kunna uppnås genom en kraftfullare satsning på
förebyggande diabetesvård är det väsentligt att Sverige nu
fullt ut ansluter sig till Saint Vincentdeklarationens
målsättning och ambitionsnivå. Detta innebär bl.a. att en
nationell samrådsnämnd kan skapas och att konkreta
åtgärder och genomförandeprojekt inom diabetesvården kan
komma till stånd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en nationell samrådsnämnd och
satsning på diabetesvården.
Stockholm den 24 januari 1995
Bengt Silfverstrand (s)
Lena Larsson (s)
Bo Nilsson (s)
Annika Nilsson (s)
Christin Nilsson (s)