Det finns såväl statsfinansiella som miljömässiga skäl att
verka för att läkemedel inte skrivs ut i större utsträckning än
nödvändigt.
Ofta skriver läkare ut läkemedel till en patient, som av
olika skäl inte kommer att använda mer än en liten del av den
dos han tagit emot. Detta gäller särskilt när medicinen inte
fungerar så bra för patienten.
I bästa fall återlämnas medicinen till apoteket, men oerhört
stora mängder dyrbar och miljöfarlig medicin hamnar i de
vanliga hushållssoporna.
För att stävja överförskrivningen finns beskriver
Läkemedelsverket i sina föreskrifter s.k. provförpackningar.
En provförpackning får innehålla högst 30 st avdelade doser
eller 30 gram av ett registrerat läkemedel.
Nuvarande receptblanketter utformas så att läkaren kan
markera sitt signum i den avsedda rutan om provförpackning
ska expedieras. Att erhålla en provförpackning ska inte
medföra någon ökad kostnad för patienten, enligt
läkemedelförordningen.
Trots att det finns möjligheter att förskriva
provförpackning utnyttjas dessa mycket sällan av läkare.
Skälen är sannolikt att läkarna har bristande kunskap om
möjligheten och att läkarnas ansvar för samhällets kostnader
för läkemedel inte markerats med tillräckligt allvar liksom
att läkemedelsindustrin inte är skyldig att inregistrera
provförpackningar.
I en tid när vi har gemensamt ansvar att se över både små
och stora kostnader för samhället och ta ett brett ansvar för
miljöfrågorna finns det anledning att se över hur en onödig
överförskrivning av läkemedel ska motverkas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av åtgärder för en ökad
tillämpning av möjligheten av provförskrivning av medicin.
Stockholm den 23 januari 1995
Nils-Göran Holmqvist (s)
Helena Frisk (s)
Inger Lundberg (s)
Håkan Strömberg (s)