Det finns såväl statsfinansiella som miljömässiga skäl att verka för att läkemedel inte skrivs ut i större utsträckning än nödvändigt.
Ofta skriver läkare ut läkemedel till en patient, som av olika skäl inte kommer att använda mer än en liten del av den dos han tagit emot. Detta gäller särskilt när medicinen inte fungerar så bra för patienten.
I bästa fall återlämnas medicinen till apoteket, men oerhört stora mängder dyrbar och miljöfarlig medicin hamnar i de vanliga hushållssoporna.
För att stävja överförskrivningen finns beskriver Läkemedelsverket i sina föreskrifter s.k. provförpackningar. En provförpackning får innehålla högst 30 st avdelade doser eller 30 gram av ett registrerat läkemedel.
Nuvarande receptblanketter utformas så att läkaren kan markera sitt signum i den avsedda rutan om provförpackning ska expedieras. Att erhålla en provförpackning ska inte medföra någon ökad kostnad för patienten, enligt läkemedelförordningen.
Trots att det finns möjligheter att förskriva provförpackning utnyttjas dessa mycket sällan av läkare. Skälen är sannolikt att läkarna har bristande kunskap om möjligheten och att läkarnas ansvar för samhällets kostnader för läkemedel inte markerats med tillräckligt allvar liksom att läkemedelsindustrin inte är skyldig att inregistrera provförpackningar.
I en tid när vi har gemensamt ansvar att se över både små och stora kostnader för samhället och ta ett brett ansvar för miljöfrågorna finns det anledning att se över hur en onödig överförskrivning av läkemedel ska motverkas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för en ökad tillämpning av möjligheten av provförskrivning av medicin.
Stockholm den 23 januari 1995 Nils-Göran Holmqvist (s) Helena Frisk (s) Inger Lundberg (s) Håkan Strömberg (s)