Motion till riksdagen
1994/95:So456
av Lena Klevenås (s)

Giftfri tandvård


Amalgam är en blandning av metaller och består till
hälften av kvicksilver och resten av andra metaller som silver
och koppar. Länge trodde man att kvicksilver inte läckte ut
i kroppen från amalgam. Senare års forskning ger klara
besked om motsatsen. Risken för sjukdomar på grund av att
allt högre kvicksilverhalter ackumuleras i kroppen med åren
blir allt mer uppenbar.
Typiska symtom på kronisk kvicksilverförgiftning är
muskelspänningar, synproblem, psykiska besvär i form av
oro, koncentrationsstörningar och omotiverade
känsloutbrott. Symtom som också sägs höra samman med
vår kultur och dålig arbetsmiljö.
Förra året beslutade riksdagen om en frivillig avveckling
av amalgam inom tandvården. Motivet var att fullfölja den
avveckling av kvicksilver som av miljöskäl pågår i
samhället. I den socialdemokratiska motionen krävde partiet
en lagstiftning för att mer effektivt få stopp på
amalgamanvändningen inom tandvården. Vi ansåg också att
amalgam skall förbjudas av både miljö- och hälsoskäl. Det
är viktigt att fortsätta driva en aktiv politik för att minska
risken för sjukdom till följd av hälsofarliga
tandvårdsmaterial.
Minst lika viktigt är att fortsätta informera tandläkare,
läkare, sjuksköterskor m.fl. om riskerna med olika
tandvårdsmaterial. Även allmänheten eller tandvårdens
konsumenter måste få större kunskaper om vilka risker
tandvården är förknippad med.
När det gäller amalgam och kvicksilver kommer
problemet inte att vara löst förrän alla människor helt saknar
amalgam. Till dess krävs rening av tandläkarnas
avloppsvatten, rening av krematoriernas förbränningsgaser
samt en bra sjukvård för dem som blivit sjuka av kvicksilver.
Information till patienten/konsumenten
Allmänheten saknar praktiskt taget helt information om
riskerna med tandvårdsmaterial. Det beror bl.a. på
tandläkarnas egna dåliga kunskaper om allergier och
överkänslighetsreaktioner. Men det beror också på
Socialstyrelsens fastlåsta position när det gäller amalgamets
farlighet.
Det är en demokratisk rättighet för tandvårdens
konsumenter att få information om riskerna med olika
material. Det gäller inte bara amalgam och riskerna för
kvicksilverläckage. Många nya material innebär också
problem. Vissa människor blir allergiska mot de
metakrylater som flertalet kompositer innehåller, andra
reagerar mot nickel i tandställningar och bryggor. Guld är
inte heller helt problemfritt. Vissa människor kan bli
allergiska mot själva guldet andra mot legeringsmetallerna.
Det är angeläget att Konsumentverket och
Folkhälsoinstitutet får i uppdrag att informera allmänheten
om riskerna med olika tandvårdsmaterial. I samma anda som
sjukvårdslagen måste även tandvårdens patienter ha rätt att
välja vård och material. Det är inte tandläkarens bedömning
som ska gälla utan patientens (konsumentens). Riksdagen
bör uppmana regeringen att lägga in en sådan
informationsskyldighet i direktiven till Konsumentverket
respektive Folkhälsoinstitutet.
Öka kunskaperna hos tandläkare och läkare
Även tandläkare och läkare måste skaffa sig bättre
kunskaper om tandvårdsmaterialens risker. Allergier och
immunologiska reaktioner blir allt vanligare och måste
förebyggas på alla sätt. Man har också börjat rikta mer
uppmärksamhet på fokalinfektioner. Bl.a. har bakterier från
oläkta rotinfektioner läckt ut till blodet och fått fäste på
hjärtklaffar. Socialstyrelsen bör ges mer aktiva uppgifter på
detta område. Bl.a. är det angeläget att se över både
tandläkar- och läkarutbildningarna för att lägga in mer
kunskaper om sjukdomar som kan orsakas av problem med
tänderna.
Produktkontroll och biverkningsregister
Det behövs en produktkontroll av tandvårdsmaterial.
Hittills är detta ett av mycket få områden som helt saknat
både märkningsskyldighet och kontroll. Socialstyrelsen
kommer att få ansvar för lagen om medicintekniska
produkter till vilka även tandvårdsmaterial räknas. Det är
angeläget att de råd och anvisningar Socialstyrelsen ger ut i
anslutning till lagen verkligen uppmanar till en bra och
effektiv produktkontroll. De regler som finns i den
internationella ISO-standarden för tandvårdsmaterial bör
gälla.
Innehållsdeklaration för alla tandvårdsmaterial måste bli
obligatorisk. Märkningsskyldigheten bör vara av minst
samma omfattning som gäller för kemiska produkter. Även
den s.k. utbytesregeln i lagen om kemiska produkter bör
kopieras till tandvården och lagen om medicintekniska
produkter. En sådan rekommendation finns med i de tyska
anvisningarna till tandläkarna.
Därtill är det nödvändigt att det av riksdagen beslutade
biverkningsregistret inte bara omfattar sjukdomsproblem
eller irritation i munhålan. Även reaktioner i andra delar av
kroppen skall registreras för att inte bara ett fåtal
biverkningar skall uppmärksammas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätten till giftfri tandvård.

Stockholm den 24 januari 1995

Lena Klevenås (s)