Att få barn är för många det största som händer i deras liv.
Men för en del par blir detta en ouppnåelig dröm. För dessa
par är IVF-behandling (provrörsbefruktning) den enda
chansen att få ett eget barn. Att förstå denna längtan efter
egna barn kan vara svårt. Många är dock de som har anhöriga
som berörs av problemet och därigenom får se de problem
som uppstår i samband med behandlingen.
När ett par efter lång väntetid påbörjar behandlingen inleds
denna med hormonmedicinering av kvinnan för att nollställa
kroppens egna cykler. Därefter lämnas blodprov,
ultraljudsprov görs kontinuerligt för att man ska veta exakt
när det är dags. Mannen lämnar spermieprov för
kvalitetsbedömning. Om mannen lider av någon defekt som
t.ex. retrograd ejakulation måste mannen opereras av en
mikrokirurg. Spermierna hämtas då direkt från testikeln.
Sedan tas ett antal ägg från kvinnan som befruktas, i vissa
fall med s.k. mikroinjektion, dvs att man trycker in spermien
direkt i ägget. När celldelningen kommit igång återförs 2 st
ägg till kvinnan med förhoppning att dessa skall fastna på
livmoderväggen. De övriga äggen fryses in för ev. nya
försök.
Det är här problemet finns i dag. Lyckas första försöket får
man enligt svensk lag förvara de befruktade äggen i högst ett
år (man kan få dispens för ytterligare ett år av
Socialstyrelsen). Med denna lagstiftning så innebär det att
man i praktiken har tre månader på sig efter förlossningen
att bestämma sig om man ska ha fler barn. Detta är en
orimligt kort tid att fatta ett så långtgående beslut på. Det är
ologiskt att över huvud taget ha en tidsgräns då det
befruktade ägget är en del av kvinnan och mannen. Kvalitén
på ägget påverkas inte av en lång förvaringstid. Några etiska
betänkligheter bör inte heller uppstå då paret är de enda som
gett upphov till det befruktade ägget.
Det finns starka själ att låta paret själva avgöra
lagringstiden av ägget. Att göra om ovan nämnda process är
varken speciellt billigt för samhället eller lätt för det berörda
paret.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om provrörsbefruktning.