Att få barn är för många det största som händer i deras liv. Men för en del par blir detta en ouppnåelig dröm. För dessa par är IVF-behandling (provrörsbefruktning) den enda chansen att få ett eget barn. Att förstå denna längtan efter egna barn kan vara svårt. Många är dock de som har anhöriga som berörs av problemet och därigenom får se de problem som uppstår i samband med behandlingen.
När ett par efter lång väntetid påbörjar behandlingen inleds denna med hormonmedicinering av kvinnan för att nollställa kroppens egna cykler. Därefter lämnas blodprov, ultraljudsprov görs kontinuerligt för att man ska veta exakt när det är dags. Mannen lämnar spermieprov för kvalitetsbedömning. Om mannen lider av någon defekt som t.ex. retrograd ejakulation måste mannen opereras av en mikrokirurg. Spermierna hämtas då direkt från testikeln. Sedan tas ett antal ägg från kvinnan som befruktas, i vissa fall med s.k. mikroinjektion, dvs att man trycker in spermien direkt i ägget. När celldelningen kommit igång återförs 2 st ägg till kvinnan med förhoppning att dessa skall fastna på livmoderväggen. De övriga äggen fryses in för ev. nya försök.
Det är här problemet finns i dag. Lyckas första försöket får man enligt svensk lag förvara de befruktade äggen i högst ett år (man kan få dispens för ytterligare ett år av Socialstyrelsen). Med denna lagstiftning så innebär det att man i praktiken har tre månader på sig efter förlossningen att bestämma sig om man ska ha fler barn. Detta är en orimligt kort tid att fatta ett så långtgående beslut på. Det är ologiskt att över huvud taget ha en tidsgräns då det befruktade ägget är en del av kvinnan och mannen. Kvalitén på ägget påverkas inte av en lång förvaringstid. Några etiska betänkligheter bör inte heller uppstå då paret är de enda som gett upphov till det befruktade ägget.
Det finns starka själ att låta paret själva avgöra lagringstiden av ägget. Att göra om ovan nämnda process är varken speciellt billigt för samhället eller lätt för det berörda paret.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om provrörsbefruktning.
Stockholm den 23 januari 1995 Martin Nilsson (s)