Motion till riksdagen
1994/95:So45
av Stig Sandström m.fl. (v)

med anledning av prop. 1994/95:195 Primärvård, privata vårdgivare m.m.


Vänsterpartiet tillstyrker i stort sett regeringens
proposition. Hädanefter skall vårdavtal och samverkansavtal
med enskilda läkare kunna styra vården. Det är ett mål att
samverkansorgan med rådgivande funktion skall bildas i alla
landsting. Där skall privata vårdgivare och
sjukvårdshuvudmannen kunna diskutera sig fram till en
gemensam inriktning och samsyn på de behov som finns
inom sjukvårdsområdet.
En delegation skall fram till utgången av 1997 följa den
privata öppenvård som bedrivs av läkare och sjukgymnaster.
Den skall redovisa propositionens ekonomiska
konsekvenser. Den skall stödja och analysera hur
verksamheten med samverkansorgan och olika avtal
fungerar. Den skall se till fördelningen av resurser som kan
ge balans i vårdutbudet. Den skall se hur konkurrensen
fungerar mellan privat och offentlig vård etc.
Vänsterpartiets synpunkter och förslag
Den fria etableringen av husläkare och sjukgymnaster har
dock förorsakat en okontrollerad kostnadsökning för
landstingen som är ohållbar. Primärvårdens kostnader ökade
nästan 50 procent andra halvåret 1994 jämfört med samma
tid 1993.
De farhågor Vänsterpartiet anförde i sin motion med
anledning av husläkarpropositionen har besannats:
Vi avslår propositionen bl.a. därför att en fri etablering blir
kostnadsdrivande, och risken för en överetablering är stor.
Med regeringens förslag kommer landstingen att helt bli i
händerna på privata vårdgivare. Landstingen kan inte själva
avgöra hur mycket medel de vill avsätta till privata läkare,
utan måste betala om villkoren uppfylls. Vi har accepterat
privata vårdgivare, men inte att de skall kunna få breda ut sig
på det allmännas bekostnad utan att dessa har möjlighet att
säga nej till överetablering.
Vänsterpartiet anser att regeringens förslag ger landstingen
bättre möjlighet till kostnadskontroll men vill att ytterligare
några åtgärder vidtas.
Vi föreslår att riksdagen redan från den 1 januari 1996
slopar möjligheten för etablerade privatpraktiserande läkare
och sjukgymnaster att få ersättning från landstingen fram till
sin 65-årsdag. Finns behov av deras insats inom sjukvården
skall ett samverkans- eller vårdavtal upprättas mellan den
enskilde vårdgivaren och sjukvårdshuvudmannen.
Läkartaxorna skall inte uppvisa alltför stora variationer
mellan olika regioner. Därför föreslår vi att man i de
särskilda förhandlingarna mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen anger en norm för dessa.
Vi föreslår även att riksdagen tidigarelägger inordnandet
av ersättningen för åtgärder som berättigar till särskilt arvode
under det årsersättningstak som framförhandlas mellan
parterna till den 1 januari 
1996.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att från den 1 januari 1996 slopa
möjligheten för privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster att få ersättning för utförd vård i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att det vid
förhandlingar mellan parterna upprättas en riksnorm för
läkartaxorna enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar att från den 1 januari 1996 inordna
ersättningarna för åtgärder som nu är berättigade till särskilt
arvode under årsersättningstaket.

Stockholm den 26 april 1995

Stig Sandström (v)

Charlotta L Bjälkebring (v)

Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)

Tanja Linderborg (v)

Eva Zetterberg (v)

Alice Åström (v)