Vänsterpartiet tillstyrker i stort sett regeringens proposition. Hädanefter skall vårdavtal och samverkansavtal med enskilda läkare kunna styra vården. Det är ett mål att samverkansorgan med rådgivande funktion skall bildas i alla landsting. Där skall privata vårdgivare och sjukvårdshuvudmannen kunna diskutera sig fram till en gemensam inriktning och samsyn på de behov som finns inom sjukvårdsområdet.
En delegation skall fram till utgången av 1997 följa den privata öppenvård som bedrivs av läkare och sjukgymnaster. Den skall redovisa propositionens ekonomiska konsekvenser. Den skall stödja och analysera hur verksamheten med samverkansorgan och olika avtal fungerar. Den skall se till fördelningen av resurser som kan ge balans i vårdutbudet. Den skall se hur konkurrensen fungerar mellan privat och offentlig vård etc.
Vänsterpartiets synpunkter och förslag
Den fria etableringen av husläkare och sjukgymnaster har dock förorsakat en okontrollerad kostnadsökning för landstingen som är ohållbar. Primärvårdens kostnader ökade nästan 50 procent andra halvåret 1994 jämfört med samma tid 1993.
De farhågor Vänsterpartiet anförde i sin motion med anledning av husläkarpropositionen har besannats:
Vi avslår propositionen bl.a. därför att en fri etablering blir kostnadsdrivande, och risken för en överetablering är stor. Med regeringens förslag kommer landstingen att helt bli i händerna på privata vårdgivare. Landstingen kan inte själva avgöra hur mycket medel de vill avsätta till privata läkare, utan måste betala om villkoren uppfylls. Vi har accepterat privata vårdgivare, men inte att de skall kunna få breda ut sig på det allmännas bekostnad utan att dessa har möjlighet att säga nej till överetablering.
Vänsterpartiet anser att regeringens förslag ger landstingen bättre möjlighet till kostnadskontroll men vill att ytterligare några åtgärder vidtas.
Vi föreslår att riksdagen redan från den 1 januari 1996 slopar möjligheten för etablerade privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster att få ersättning från landstingen fram till sin 65-årsdag. Finns behov av deras insats inom sjukvården skall ett samverkans- eller vårdavtal upprättas mellan den enskilde vårdgivaren och sjukvårdshuvudmannen. Läkartaxorna skall inte uppvisa alltför stora variationer mellan olika regioner. Därför föreslår vi att man i de särskilda förhandlingarna mellan staten och sjukvårdshuvudmännen anger en norm för dessa.
Vi föreslår även att riksdagen tidigarelägger inordnandet av ersättningen för åtgärder som berättigar till särskilt arvode under det årsersättningstak som framförhandlas mellan parterna till den 1 januari 1996.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att från den 1 januari 1996 slopa möjligheten för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster att få ersättning för utförd vård i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att det vid förhandlingar mellan parterna upprättas en riksnorm för läkartaxorna enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar att från den 1 januari 1996 inordna ersättningarna för åtgärder som nu är berättigade till särskilt arvode under årsersättningstaket.
Stockholm den 26 april 1995 Stig Sandström (v) Charlotta L Bjälkebring (v) Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) Tanja Linderborg (v) Eva Zetterberg (v) Alice Åström (v)