Riksdagen har under en följd av år tagit upp behovet av
behandlings- och rehabiliteringsinsatser för tortyrskadade.
Detta resulterade i att Psykiatriutredningen behandlade
denna fråga och föreslog att följande mål skulle gälla för de
statliga insatserna:
1. Verka för att sprida kunskaper och information om
skadeverkningar och tortyr och andra former om organiserat
våld.
2. Verka för att forskning om tortyr och andra former av
organiserat våld liksom dess konsekvenser utvecklas.
3. Verka för att väl fungerande rehabiliteringsprogram
utvecklas.
4. Bidra till att förhindra tortyr i de länder där den
förekommer.
Psykiatriutredningen föreslog vidare inrättandet av ett
särskilt institut som skulle verka för att de nämnda målen
uppnås.
Riksdagen beslöt våren 1994 om ett anslag på 50 miljoner
kronor för att förbättra rehabiliteringen av tortyrskadade
flyktingar. Därav anvisades 25 miljoner för budgetåret
1994/95. Utskottet utgick från att de konkreta förslag som
presenterades av Psykiatriutredningen, bl.a. om inrättandet
av ett institutet, skulle komma att beaktas när frågan om
medlens användning och fördelning övervägs i
regeringskansliet.
Sedan dess har i princip ingenting hänt. I
budgetpropositionen återfinns ingenting om hur regeringen
avser gå vidare för att förbättra rehabiliteringen av
tortyrskadade flyktingar. Det är anmärkningsvärt med tanke
på att detta är en patientgrupp som har allvarliga fysiska och
psykiska skador och för vilka tidiga insatser är avgörande för
behandlingsresultaten. Regeringen bör därför snarast
redovisa för riksdagen hur riksdagsbeslutet verkställts.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om insatser för tortyrskadade flyktingar.
Stockholm den 23 januari 1995
Barbro Westerholm (fp)