Riksdagen har under en följd av år tagit upp behovet av behandlings- och rehabiliteringsinsatser för tortyrskadade. Detta resulterade i att Psykiatriutredningen behandlade denna fråga och föreslog att följande mål skulle gälla för de statliga insatserna:
1. Verka för att sprida kunskaper och information om skadeverkningar och tortyr och andra former om organiserat våld.
2. Verka för att forskning om tortyr och andra former av organiserat våld liksom dess konsekvenser utvecklas.
3. Verka för att väl fungerande rehabiliteringsprogram utvecklas.
4. Bidra till att förhindra tortyr i de länder där den förekommer.
Psykiatriutredningen föreslog vidare inrättandet av ett särskilt institut som skulle verka för att de nämnda målen uppnås.
Riksdagen beslöt våren 1994 om ett anslag på 50 miljoner kronor för att förbättra rehabiliteringen av tortyrskadade flyktingar. Därav anvisades 25 miljoner för budgetåret 1994/95. Utskottet utgick från att de konkreta förslag som presenterades av Psykiatriutredningen, bl.a. om inrättandet av ett institutet, skulle komma att beaktas när frågan om medlens användning och fördelning övervägs i regeringskansliet.
Sedan dess har i princip ingenting hänt. I budgetpropositionen återfinns ingenting om hur regeringen avser gå vidare för att förbättra rehabiliteringen av tortyrskadade flyktingar. Det är anmärkningsvärt med tanke på att detta är en patientgrupp som har allvarliga fysiska och psykiska skador och för vilka tidiga insatser är avgörande för behandlingsresultaten. Regeringen bör därför snarast redovisa för riksdagen hur riksdagsbeslutet verkställts.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för tortyrskadade flyktingar.
Stockholm den 23 januari 1995 Barbro Westerholm (fp)