Kvinnlig könsstympning utförs på unga flickor och strider
därför mot FN:s barnkonvention. Kvinnlig könsstympning
strider även mot FN:s deklaration om de mänskliga
rättigheterna: ''Ingen må utsättas för tortyr eller grym,
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning''.
Vid ett diskussionsmöte om ''Befolkningsfrågan i nytt
ljus'' i riksdagshuset i Stockholm den 16 mars 1994
framkom många viktiga synpunkter på kvinnlig
könsstympning.
Könsstympning utförs på grund av socialt tryck. Avstår
flickan från stympning förvägrar hennes etniska grupp henne
ofta giftermål, grupptillhörighet och kulturell identitet. För
en ensam människa är det alltid väldigt svårt att stå emot
grupptrycket och så länge de sociala omständigheterna inte
förändras så kommer könsstympningen att fortsätta. Det
krävs intensifierade kampanjer och så länge kvinnor inte är
läskunniga bör muntliga seminarier anordnas. Affischer,
modeller och filmer kan användas som utbildnings- och
informationsmaterial.
Könsstympning är ett sätt att förslava kvinnor. Det är en
maktfaktfråga varför män måste engageras i kampen mot
den. Utveckling, utbildning, information, medvetande och
förbättrade villkor för kvinnor är nyckeln till utrotning av
könsstympning.
Sverige måste med kraft internationellt verka för att bryta
denna sedvänja som skördat och skördar många barns och
kvinnors liv och förstör deras hälsa under resten av livet. Ett
s.k. genderperspektiv måste anläggas på det svenska
biståndet i en helt annan utsträckning än tidigare. Det är
också en fråga vi har all anledning att driva inom ramen för
EU.
I Sverige är det viktigt att det skapas rutiner för att de
asylsökande på våra förläggningar skall få information om
att svensk lagstiftning ser mycket allvarligt på sådana
ingrepp och förbjuder alla typer av kvinnlig könsstympning.
Rutiner måste skapas på barna- och mödravårdscentraler,
skolhälsovård, kvinnokliniker och förlossningsavdelningar
så att man där blir vaksam och nogsamt informerar och
kontrollerar så att inte könsstympning utförs i vårt land.
Socialstyrelsen har tagit fram utbildnings- och
informationsmaterial om könsstympningen och har i
samarbete med Invandrarverket genomfört vissa
utbildningsdagar i olika delar av landet. Det är bra, men det
krävs ett än mer aktivt målmedvetet arbete för att komma till
rätta med sedvänjan.
För att på ett bra sätt kunna möta problem med
könsstympade patienter måste svensk vårdpersonal som
tycker detta är jobbigt få både stöd och utbildning. Det är
oacceptabelt att läkare och barnmorskor i vårt land
tillmötesgår krav på ihopsyning efter förlossningar. I stället
skall man återställa kvinnans underliv så normalt som
möjligt och ge både kvinnan och mannen medicinsk och
psykosexuell rådgivning.
Det är viktigt att i Sverige ta hjälp av organisationer som
Invandrarkvinnorna -- vilka har stor kunskap och medicinsk
expertis när det gäller kvinnlig könsstympning och hos vilka
det finns stor mogenhet i dessa frågor och en vilja att göra
en insats.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenska internationella insatser
för att få slut på kvinnlig könsstympning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av aktiva åtgärder mot
kvinnlig könsstympning.
Stockholm den 23 januari 1995
Isa Halvarsson (fp)
Karin Pilsäter (fp)