Kvinnlig könsstympning utförs på unga flickor och strider därför mot FN:s barnkonvention. Kvinnlig könsstympning strider även mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna: ''Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning''.
Vid ett diskussionsmöte om ''Befolkningsfrågan i nytt ljus'' i riksdagshuset i Stockholm den 16 mars 1994 framkom många viktiga synpunkter på kvinnlig könsstympning.
Könsstympning utförs på grund av socialt tryck. Avstår flickan från stympning förvägrar hennes etniska grupp henne ofta giftermål, grupptillhörighet och kulturell identitet. För en ensam människa är det alltid väldigt svårt att stå emot grupptrycket och så länge de sociala omständigheterna inte förändras så kommer könsstympningen att fortsätta. Det krävs intensifierade kampanjer och så länge kvinnor inte är läskunniga bör muntliga seminarier anordnas. Affischer, modeller och filmer kan användas som utbildnings- och informationsmaterial.
Könsstympning är ett sätt att förslava kvinnor. Det är en maktfaktfråga varför män måste engageras i kampen mot den. Utveckling, utbildning, information, medvetande och förbättrade villkor för kvinnor är nyckeln till utrotning av könsstympning.
Sverige måste med kraft internationellt verka för att bryta denna sedvänja som skördat och skördar många barns och kvinnors liv och förstör deras hälsa under resten av livet. Ett s.k. genderperspektiv måste anläggas på det svenska biståndet i en helt annan utsträckning än tidigare. Det är också en fråga vi har all anledning att driva inom ramen för EU.
I Sverige är det viktigt att det skapas rutiner för att de asylsökande på våra förläggningar skall få information om att svensk lagstiftning ser mycket allvarligt på sådana ingrepp och förbjuder alla typer av kvinnlig könsstympning.
Rutiner måste skapas på barna- och mödravårdscentraler, skolhälsovård, kvinnokliniker och förlossningsavdelningar så att man där blir vaksam och nogsamt informerar och kontrollerar så att inte könsstympning utförs i vårt land.
Socialstyrelsen har tagit fram utbildnings- och informationsmaterial om könsstympningen och har i samarbete med Invandrarverket genomfört vissa utbildningsdagar i olika delar av landet. Det är bra, men det krävs ett än mer aktivt målmedvetet arbete för att komma till rätta med sedvänjan.
För att på ett bra sätt kunna möta problem med könsstympade patienter måste svensk vårdpersonal som tycker detta är jobbigt få både stöd och utbildning. Det är oacceptabelt att läkare och barnmorskor i vårt land tillmötesgår krav på ihopsyning efter förlossningar. I stället skall man återställa kvinnans underliv så normalt som möjligt och ge både kvinnan och mannen medicinsk och psykosexuell rådgivning.
Det är viktigt att i Sverige ta hjälp av organisationer som Invandrarkvinnorna -- vilka har stor kunskap och medicinsk expertis när det gäller kvinnlig könsstympning och hos vilka det finns stor mogenhet i dessa frågor och en vilja att göra en insats.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska internationella insatser för att få slut på kvinnlig könsstympning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av aktiva åtgärder mot kvinnlig könsstympning.
Stockholm den 23 januari 1995 Isa Halvarsson (fp) Karin Pilsäter (fp)