Hälso- och sjukvården i Sverige står sig mycket väl i
internationella jämförelser. Detta gäller såväl vid kvalitativa
jämförelser som kostnadsjämförelser.
Utifrån det övergripande nationella målet om en god hälsa
och vård på lika villkor för hela befolkningen, har den
svenska hälso- och sjukvården präglats av målsättningar om
god kvalitet, trygghet, tillgänglighet och respekt för
patientens integritet.
Det är en samhällelig skyldighet att utforma en hälso- och
sjukvård så att alla människor får tillgång till en lika och god
vård. Den skall vara demokratiskt styrd och finansieras
solidariskt och av offentliga medel.
Landstingen har på de allra flesta håll satsat offensivt på
förändring, förnyelse och utveckling för att än bättre nå upp
till våra högt ställda mål. Inte minst utvecklingen av den
lokala hälso- och sjukvården har stått i fokus för detta
utvecklingsarbete. Centerpartiet har målmedvetet arbetat för
detta.
Landstinget Skaraborg
Landstinget Skaraborg har länge funnits i frontlinjen för
denna utveckling. Sedan många år har landstinget
målmedvetet byggt ut och utvecklat en decentraliserad
primärvård som effektivt har avlastat länssjukvården. En
strävan i utvecklingen av denna Skaraborgsmodell har varit
att ge rätt vård på rätt vårdnivå. Speciellt viktigt för att
åstadkomma en fungerande primärvård har varit att
allmänläkartjänsterna också kunnat tillsättas.
Patientens fria val har förstärkts såväl inom landstinget
som tillsammans med övriga västsvenska
sjukvårdshuvudmän.
För att ytterligare stärka kontinuitet och tillgänglighet
beslöt Landstinget Skaraborg att utifrån
Skaraborgsmodellens principer och ett samlat lokalt
befolkningsansvar införa ett system med familjeläkare
successivt i hela landstingsområdet. Inriktningen innebar att
alla skaraborgare skulle ha rätt att välja sin egen läkare och
att ett listningssystem skulle införas inom ramen för den väl
utbyggda lokala hälso- och sjukvården. Detta beslut togs före
lagstiftningen om en särskild husläkarlag, vilken ur ett
skaraborgskt perspektiv var obehövlig och tyvärr innebar en
central detaljreglering som verkade hämmande för det lokala
utvecklingsarbetet.
Primärvård
Utvecklingen av hälso- och sjukvården i Skaraborgs län
har bl.a. byggt på följande tre viktiga huvudprinciper.En
komplett och utbyggd primärvård. Utöver distriktsläkare och
sjuksköterskor på vårdcentralerna ingår i primärvården bl.a.
resurser för såväl yrkesinriktad som geriatrisk rehabilitering
(inklusive decentraliserande slutenvårdsplatser),
psykosocialt omhändertagande och folkhälsoarbete samt
sköterskebaserad mottagningsverksamhet (MVC, BVC,
hypertoni, diabetes, allergi m.m.).Samverkan. Team-arbete
inom primärvården är en viktig förutsättning. Samarbete
mellan olika personalkategorier ger en ökad kompetens och
en effektivare verksamhet. Samverkan med länssjukvården
och andra huvudmän har också stor betydelse för en bra och
effektiv verksamhet.Befolkningsansvar, vilket bl.a.
innefattar ett aktivt hälsofrämjande arbete och ett
ansvarstagande för svaga grupper inom samhället. En
förutsättning för att kunna ta ett befolkningsansvar är
samverkan mellan olika personalkategorier och mellan
myndigheter på lokal nivå.
Det är mycket väsentligt att den fortsatta utvecklingen av
hälso- och sjukvården sker i harmoni med dessa strävanden
att vidareutveckla primärvården utifrån en samlad syn på
hälso- och sjukvården. Ett familjeläkarsystem skall grundas
på lokala behov och målsättningar. Det är inte genom
centralstyrning och detaljreglering som en fortsatt
utveckling av primärvården skall garanteras. En särskild
husläkarlag är därför obehövlig.
Det är väsentligt att de folkvalda landstingen ges
förutsättningar att ta det samlade ansvaret för en god hälso-
och sjukvård. I det bekymmersamma ekonomiska läge som
idag råder är det också av stor vikt att alla vårdinsatser
anpassas till de behov som finns. Sjukvårdshuvudmännen
har ansvaret att utifrån hälso- och sjukvårdslagen planera för
dessa behov. Det är således viktigt att kompletterande privat
vårdverksamhet sker i nära samarbete med
sjukvårdshuvudmännen. Kravet om
samverkansavtal/vårdavtal med sjukvårdshuvudmannen är
således väl motiverat för att garantera en god samplanering
för att undvika ekonomisk suboptimering.
Förebyggande hälsovård
Den förebyggande hälsovården skall ges hög prioritet och
bedrivas i bred samverkan med andra myndigheter och
organisationer. Det är väsentligt att större uppmärksamhet
riktas mot alkoholmissbruk och användning av droger och
tobak. Världshälsoorganisationens rekommendation att
sänka totalkonsumtionen av alkohol med 25 % till år 2000
måste uppfyllas. Även åtgärder för att minska beroende och
missbruk av läkemedel och anabola steroider är av stor
betydelse. Erfarenheter från utvecklingsprojekt i Falköping
och Lidköping visar att åtgärdsprogram mot olycksfall på
kort tid kan minska sjukvårdskonsumtionen.
Statsbidrag
Det är väsentligt att av riksdag och regering uttalade
målsättningar för hälso- och sjukvården stimuleras. Inte
minst måste dessa ambitioner komma till uttryck vid
utbyggnaden av kostnadsutjämningssystem vid
statsbidragsgivning mellan landstingen.
Det borde därför vara en självklarhet att sådana system
skall styra mot samhällets övergripande hälsopolitiska mål
och stimulera landsting som medverkar till låga ohälsotal
och uppnår lägsta möjliga sjukvårdskonsumtion.
För närvarande remissbehandlas SOU 1994:144
''Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och
landsting''. Beredningens förslag för landstingen motverkar
de ovan redovisade målsättningarna. Förslaget synes tvärtom
straffa landsting som medverkat till låga ohälsotal och låg
sjukvårdskonsumtion. Skaraborgs län och Hallands län är
två sådana exempel.
Beredningen har genom ett ensidigt val av variabler från
Malmöhus läns landsting ett enstaka år valt variablerna
medellivslängd och sammanboende för att bedöma
strukturella skillnader i vårdkonsumtion. En nyligen
presenterad studie utförd av landstingen i Halland, Blekinge,
Kristianstad, Kronoberg och Kalmar redovisar de stora
bristerna i ett sådant underlag och val av variabler.
Den starkaste variabeln för att förklara skillnader i hälso-
och sjukvårdskostnader är åldersfaktorn. Den ovan nämnda
studien redovisar också viktiga variabler som: ''Läkartäthet,
offentligt anställda'', ''Regionala BNP per capita'', ''Andel
arbetare bland befolkningen'' samt ''Sjuktal''.
Det är väsentligt att statens kostnadsutjämningssystem
bygger på relevanta faktorer. Åldersfaktorn är den viktigaste
variabeln för att utjämna skillnader mellan landstingen.
Statens bidragssystem till landstingen skall stå i
överensstämmelse med av riksdagen formulerade hälso- och
sjukvårdspolitiska målsättningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av prioritering av
primärvården och lokal hälso- och sjukvård,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förebyggande hälsovård,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformandet av statsbidrag och
kostnadsutjämningar mellan landstingen.1
Stockholm den 19 januari 1995
Birgitta Carlsson (c)