Psykologiska test används av psykologerna som arbetsinstrument inom bl.a. hälso- och sjukvården, socialtjänst, omsorger, habilitering, rättsmedicinalväsendet, skolan och yrkesmässig rehabilitering. De ingår som hjälpmedel vid utredningar, utvecklingsbedömningar, diagnostik och utvärderingar. I arbetslivet och i försvaret används psykologiska test för urval. I psykologisk forskning utnyttjas ofta test.
Målet för att använda test som arbetsinstrument i diagnostik, utredning och bedömning är grovt sett att kunna precisera en persons färdigheter eller förmåga, kunna beskriva hur personen fungerar, dvs. dra slutsatser om hur stabilt en psykologisk process är utvecklad och hur personen därmed förhåller sig i olika situationer, närmare fastställa skador, felfunktioner, utvecklingsbrister eller emotionella störningar, skapa underlag för behandling eller träning, liksom att definiera utgångspunkterna för att underlätta och stödja en persons utveckling.
Det breda användningsområdet innebär att psykologiska test har olika inriktning. De kan t.ex. mäta skilda former av begåvning, de kan ha neuropsykologisk karaktär och mäta omfattning av ev hjärnskador samt kartlägga språkutveckling och dyslexi. De kan även ha personlighetsmässig fokus.
Psykologiska test ingår således i psykologens metodarsenal. De används när psykologen behöver kompletterande information om enskilda eller grupper. Resultaten från enskilda test integreras i de bedömningar som psykologen gör utifrån andra tillgängliga data.
Ett psykologiskt test kan sägas vara ett förfaringssätt för att mäta psykologiska processer och psykologiska dimensioner. För att kunna användas i praktiskt bruk måste det speciella mätningsförfarandet uppfylla en rad krav.
Psykologiska test bygger på psykologisk forskning och ska, för att kunna användas på ett riktigt sätt, vara standardiserade, dvs. de ges på samma sätt och under i allt väsentligt likartade betingelser samt poängsätts enligt på förhand givna kriterier. Den enskilde individens resultat jämförs med resultaten hos en normalpopulation. Detta innebär bl.a. att det för ett enskilt test ska finnas tillgängliga data på hur olika individer och grupper i olika åldrar handskas med materialet, s.k. normaldata.
Språk och ett enskilt lands kultur och miljö utgör en av de viktigaste grunderna för de nämnda likartade betingelserna.
Testen ska vidare vara reliabla, dvs. tillförlitliga. God reliabilitet innebär att individerna får ungefär samma resultat om testningarna upprepas under i stort sett samma förhållanden. God validitet hos ett psykologiskt test är beroende av reliabilitetsnivån. Validiteten anger den grad med vilken instrumenten mäter eller förutsäger vad det avser att mäta eller förutsäga. Prognosförmågan hos ett psykologiskt test är en viktig del av validiteten och av stor praktisk betydelse.
De i Sverige använda psykologiska testen har ofta ett internationellt ursprung. Utvecklingen av svenska psykologiska instrument har av kostnadsskäl varit tämligen begränsad.
Av samma skäl har inte heller vetenskaplig och tillämpad utveckling kunnat ske i Sverige av de internationella instrumenten som i allt tätare takt kommit i nya versioner som fångat upp förändringar i kulturell miljö och övriga betingelser för mänsklig tillvaro. Dessa nya versioner av internationella test saknar svensk standardisering och normering, dvs. de är, trots att såväl instrument som manualer kunnat översättas till svenska, inte rättvisande i vår miljö. De bör inte användas i kliniskt psykologarbete utan anpassning till svenska förhållanden.
Det finns ett stort behov att åstadkomma ett sådant anpassningsarbete och därmed standardisera i första hand ett basbatteri för mätning av psykologiska variabler.
På motsvarande sätt behöver nya svenska test utvecklas.
Svensk psykologisk forskning ligger internationellt mycket långt framme och har gjort sig internationellt känd på en rad viktiga fält. Ofta finns också kopplingar med den tillämpning som praktiskt verksamma psykologer svarar för. I många svenska psykologiska forskningsprojekt används utländska test för ändamål som hänger direkt samman med arbetet i projektet. Dessa test skulle med beaktande av insamlade data kunna komma psykologisk tillämpning till del om ett standardiseringsarbete kunde finansieras.
De nämnda kraven på reliabilitet och validitet innebär att standardisering av internationella eller svenska psykologiska test är en tämligen omfattande och kostsam process. Det innebär t.ex. att varje test måste utprövas på tämligen stora svenska grupper innan det kan sägas vara rekommendabelt att använda. Anknytning till forsknings- och utvecklingsarbete är härvid en nödvändighet.
Denna anpassnings- och utprövningsprocess har hittills inte funnit sin finansiär.
Detta framgår av en utredning som Sveriges Psykologförbund har genomfört under 1994. Kartläggningen av finansieringsmöjligheterna av det nödvändiga forsknings- och utvecklingsarbetet visar att inga finansiärer ikläder sig detta ansvar. De vetenskapliga forskningsråden inriktar sig regelmässigt på grundforskning eller sådan tillämpad forskning som inte inrymmer moment av metodutveckling.
Andra myndigheter eller företrädare för den offentliga sektorn ser inte heller denna typ av FoU-anslag som möjlig att bidra med. (Undantag utgör Ami-verksamheten inom AMS och Värnpliktsverket som bedriver sådant FoU-arbete för eget bruk.) Detta utgör ett stort bekymmer både för verksamheterna och de praktiskt verksamma psykologerna som måste konstatera att flera betydelsefulla test som psykologer har behov av är föråldrade och därmed inte mäter vad de ska mäta. Ur kvalitetssäkringsaspekter är situationen allvarlig och kan innebära direkta problem för rådsökande, patienter och klienter.
En komplikation är att ett förnyelsearbete för området ligger i skärningslinjen mellan forskning och utveckling.
Samtliga verksamhetsområden för psykologer är beroende av psykologiska instrument av hög kvalitet, baserade på teori och utprövade enligt vetenskapligt vedertagen metodik.
Eftersom Sverige utgör ett litet land är de kommersiella möjligheterna obefintliga för de större standardiseringsinsatserna för psykologiska test. Någon form av specialdestinerade FoU-medel krävs och att ett ansvar för området kan preciseras.
Finansieringsmöjligheterna för vetenskaplig konstruktion, utprövning och därtill relaterat forsknings- och utvecklingsarbete bör därför snarast utredas så att regeringen kan återkomma med förslag i nästkommande forskningsproposition.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser för forskning och utveckling inom det psykologiska metodområdet, framför allt psykologiska test.
Stockholm den 20 januari 1995 Siw Persson (fp)