Genom riksdagens beslut och lag (1994:861) om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. har legitimation införts för naprapater fr.o.m. den 1 oktober 1994. Avsikten med detta var bl.a. att en tillfredsställande nivå på naprapaternas kunskaper skulle garanteras genom krav på nödvändig utbildning för legitimation. I propositionen 1993/94:145, som låg till grund för beslutet, anges de villkor som skall vara uppfyllda för att legitimation skall meddelas. De grundläggande kraven är teoretisk utbildning av viss nivå, men därutöver krävs praktisk tjänstgöring motsvarande ett års handledd heltidstjänstgöring i svensk hälso- och sjukvård fördelad på olika verksamhetsområden. Socialstyrelsen har fått bemyndigande att meddela närmare bestämmelser om den praktiska tjänstgöringen. Socialstyrelsen anger i sina riktlinjer att fördelningen av utbildningen kan variera men i princip bör innefatta sex månader i offentlig hälso- och sjukvård och sex månader hos legitimerad naprapat med minst tre års yrkeserfarenhet. Praktiktjänstgöringen bör också kompletteras med fördjupning inom ett antal relevanta ämnesområden.
Att denna höga målsättning verkligen uppnås och upprätthålls synes utomordentligt angeläget ur framförallt den vårdsökande patientens perspektiv. Det är därför starkt oroande att, då inga medel till praktiktjänstgöringen anvisats, risken finns att de flesta naprapater avstår från legitimering och därmed bedriver en verksamhet som ej regleras genom sjukvårdslagarna och inte står under Socialstyrelsens tillsyn på det sätt som tänkts vid riksdagens beslut om legitimering av naprapater.
Enligt Landstingsförbundet kostar en praktikplats mellan 1 200 och 1 700 kronor per vecka och elev. Vid kontakt med t.ex. Stockholms läns landsting har framkommit att om ej pengar för praktikplats på något sätt anvisas kommer man ej att bereda några praktikplatser för naprapater. En utväg vore givetvis att en högre kostnad (terminsavgift) för utbildningen till naprapat togs ut av eleverna. Detta torde inte vara möjligt då kostnaderna för eleverna skulle bli mycket stora under studietiden. Följden skulle då sannolikt bli den ovan skisserade: många startar verksamhet som ej legitimerade och utan kunskaperna från praktikåret. Två grupper av naprapater skulle då snabbt uppkomma, olegitimerade och legitimerade, med svårigheter för allmänheten att skilja på dessa. Detta vore en olycklig utveckling som skulle minska förutsättningarna för ett närmare samarbete mellan yrkesgruppen naprapater och hälso- och sjukvården.
Vid Naprapatskolan utbildas ca 60 elever per år. Med den angivna kostnaden av mellan 1 200 och 1 700 kronor per plats och vecka skulle en medelsanvisning på ca 4 miljoner kronor behövas. I det statsfinansiella läge som råder kan givetvis detta inte ske genom att ytterligare medel anslås till C 1. Bidrag till hälso- och sjukvård utan genom en omdisponering inom ramen 875 350 000 för juli 1995 t.o.m. juni 1996. Ett alternativ vore att eleverna efter uppnådd legitimation och några års yrkesverksam tid återbetalar hela eller lämplig del av beloppet över ett antal år. Det torde ankomma på regeringen att närmare bestämma nivån på behövligt belopp samt utformningen av stödet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att, genom omdisponering inom anslaget C 1. Bidrag till hälso- och sjukvård, säkerställa möjligheten för blivande naprapater att genomgå för legitimation nödvändig handledd praktiktjänstgöring för naprapater.
Stockholm den 17 januari 1995 Leif Carlson (m)