Regeringens proposition innehåller en mängd efterlängtade förändringar vad gäller förhållandena mellan de privata vårdgivarna och landstingen. Förändringarna kan ses som en nödvändig utveckling för att landstingen skall ha en rimlig möjlighet att fullfölja sina åtaganden enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det finns emellertid ytterligare några områden som behöver justeras för att förbättra förutsättningarna för en väl planerad och rationell sjukvård.
Enligt regeringens förslag skall landstingen kunna kontrollera utbetalningarna till de privatpraktiserande vårdgivarna. För detta ändamål skall landstingen ha rätt att ta del av berörda läkares och sjukgymnasters räkningsunderlag och andra uppgifter som behövs i kostnadsuppföljningen. Däremot så får inte uppgifter som röjer den enskilde patientens identitet lämnas, eller som det står i 19 a §:
En läkare som begär läkarvårdsersättning skall lämna landstinget de uppgifter som behövs för att bedöma ersättningskravet. Landstinget har dock inte med stöd av denna bestämmelse rätt att få del av uppgifter som kan visa enskilda patienters identitet.
Förändringen är mycket olycklig. Motsvarande inskränkning har inte funnits när försäkringskassan svarat för utbetalningen av ersättning till de privatpraktiserande läkarna eller sjukgymnasterna. Tvärtom så har det setts som självklart att vårdgivarna redovisar för vilka insatser man nu begär ersättning för och i det sammanhanget har det knappast varit tal om bristande sekretess eller försämrat integritetsskydd. Man kan nog med fog påstå att försäkringskassans kunskaper om vilka som erhållit vård hos de privatpraktiserande vårdgivarana knappast skadat patienter, snarare tvärtom. Det vore därför olyckligt att inte ge landstingen samma kontroll- och uppföljningsmöjligheter.
Frågan är dessutom om inte förslaget i sig är delvis motsägelsefullt. I första delen av paragraf 19 a står det att vårdgivaren skall lämna landstinget de uppgifter som behövs för att ersättningskravet skall kunna bedömas. Hur skall landstinget kunna göra nämnda bedömning om ersättningskraven är ospecificerade? Med personnummer kan man åtminstone göra en kontroll gentemot folkbokföringen. För att fullfölja intentionerna i paragrafens inledning måste patienternas identitet uppges. Däremot behöver naturligtvis inte diagnoser m.m. ingå i redovisningen.
Förslaget är också delvis motsägelsefullt utifrån perspektivet om samverkan mellan privata och offentliga vårdgivare. En väl fungerande patientuppföljning och tydlig redovisning av var sjukvårdsresurserna går är en nödvändig förutsättning för att få den gemensamma planeringsverksamhet mellan privata och offentliga vårdgivare som propositionen talar om.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår förslaget om införandet av bestämmelser enligt föreslagen 19
a
§ lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgymnastik.
Stockholm den 26 april 1995 Tomas Eneroth (s)