Målet med hälso- och sjukvårdslagen är en ''god hälsa och
en vård på lika villkor för hela befolkningen''. Enligt FN:s
deklaration om mänskliga rättigheter från 1946 är ett
åtnjutande av högsta möjliga hälsostandard ''en
grundläggande rättighet för varje människa utan åtskillnad
av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan
uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom eller
ställning i övrigt''.
Hälsotillståndet bland invandrare och flyktingar är
generellt sett sämre än hos svenskar. 1988 fick svenska
medborgare i genomsnitt 24,5 sjukdagar ersatta av
försäkringskassan. Utländska medborgares motsvarande
antal dagar låg på 41,3 (Daun, Stenberg m.fl. ''Invandrarna
i välfärdssamhället'' 1994 sid 203). Under 1980- och 1990-
talet har man kunnat iaktta en stigande frekvens
förtidspensionering bland invandrare. En grupp bland
invandrare som är särskilt drabbade av sämre hälsa är
kvinnor. De arbetar ofta med arbetsuppgifter som innebär
fysiskt tungt arbete, jäkt och låg kontroll över det egna
arbetet. Värk i rygg, nacke, skuldror och andra leder är
vanligt. Kvinnors sjukfrånvaro och förtidspensionering har
ökat kraftigt. Kvinnor utnyttjar sjukvården mer än män. Två
tredjedelar av alla lugnande medel skrivs ut till kvinnor. De
kvinnor som är mest sjuka och utslitna är lågavlönade, har
monotona arbetsuppgifter och liten kontroll över sin
arbetssituation.
Förslitnings- och belastningsskadorna är det snabbast
växande arbetsmiljöproblemet och av dem som drabbas av
denna typ av skador är 70 %
kvinnor. Utländska medborgare är överrepresenterade i
de yrken som har de högsta arbetsmiljöriskerna. Särskilt
utsatta är invandrade kvinnor. De har hänvisas till de minst
attraktiva jobben med mycket små möjligheter till
utveckling.
Hälsoproblem är betydligt vanligare hos flyktingar än hos
befolkningen i övrigt. Detta gäller i särskilt hög grad den
psykosocialt relaterade hälsan. För många försämras
hälsotillståndet med tiden, vilket leder till utslagning i skolan
och arbetslivet med negativa konsekvenser för den enskilde,
grupp och ytterst samhället.
Levnadsvillkorens inverkan på invandrarnas hälsa
Invandrarnas speciella utsatthet arbetsmarknadsmässigt,
ekonomiskt och socialt inverkar med all sannolikhet negativt
på invandrarnas hälsa. Jag känner dock inte till hur dessa
olika betingelser inverkar på individerna när de får verka
tillsammans. Någon heltäckande undersökning kring dessa
frågor har inte gjorts under senare år.
För att komma till rätta med invandrarnas hälsosituation
behövs det gemensamma ansträngningar från hela samhället
och dess institutioner. Att arbeta för invandrarnas integrering
i det svenska samhället är en viktig del i arbetet för att
förbättra invandrarnas hälsosituation.
Följande perspektiv kan vara avgörande för att arbeta med
hälsofrågor bland invandrare och flyktingar:
Kontinuitetsperspektiv. Flyktingars livshistoria börjar inte
vid Sveriges gränser när de kommer till Sverige. Det är
viktigt att ta hänsyn till individens egna resurser och till
andra generationen.Hälsoupplysning i ett mångkulturellt
perspektiv. Primärpreventivt arbete är nästan uteslutande
riktat till majoritetsbefolkningen. I tider av långvarig
arbetslöshet och bidragsberoende saknas metoder och
kunskaper för att arbeta hälsoförebyggande med invandrare
och flyktingar. Vissa statliga institutioner som t.ex.
Folkhälsoinstitutet har glömt att i Sverige bor ca 1,5 miljoner
människor med annan bakgrund och som också drabbas hårt
av folkhälsorelaterade sjukdomar.
Några exempel på områden där hälsoupplysning
behövs:
Rökning, sexualitet, hälsa och missbruk (droger, alkohol,
läkemedel), kost och motion, psykosocial ohälsa.
Grupper i riskzonen är invandrarungdomar och kvinnor.
Förslag
Regeringen bör ge direktiv till t.ex. Folkhälsoinstitutet för
att utveckla särskilda program riktade till invandrare och
flyktingar i Sverige. Hälsoupplysningspersonal med olika
etnisk bakgrund bör anlitas.Erbjuda invandrare och
flyktingar information och upplysningar för att öka deras
medvetenhet om hälsorisker och hälsobefrämjande faktorer
i vardagsliv, familjeliv och arbetsliv.Samarbete med
invandrarorganisationer (särskilt invandrarkvinnors
organisationer) bör inledas. Detta för att låta
invandrargrupperna själva formulera sina behov beträffande
hälsan.Bygga upp en grund för det förebyggande arbetet
med fokus på psykosocial ohälsa, för att därigenom främja
hälsa i vid mening och minska sekundära riskfaktorer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om invandrares hälsa.