Vuxen- respektive barn- och ungdomspsykiatrin vilar
främst på två vetenskaps- och kunskapsområden, det
medicinskt biologiska respektive det psykologiska --
inklusive socialpsykologin.
När bestämmelserna om ledningsansvaret inom hälso- och
sjukvården förändrades 1.7.1991 var avsikten bl.a. att
ledningsansvaret genom en ny lydelse av Hälso- och
sjukvårdslagens 14 § skulle kunna samlas hos den som var
bäst lämpad att bära ansvaret för såväl behandlingsarbetet
som administration och utveckling av verksamheten.
I samband med antagandet av den nya lagstiftningen
uttalade socialutskottet bl.a. att det inom psykiatrin kan
finnas enheter som inte nödvändigtvis behöver ha läkare som
ledningsansvarig för verksamheten. Utskottet uttalade vidare
att andra personalkategorier, t.ex. sjuksköterskor och
psykologer, borde kunna komma i fråga för
ledningsansvaret.
Som påpekats i motioner till tidigare riksmöten fanns
redan inför förändringarna i HSL (Hälso- och
sjukvårdslagen) farhågor att resultatet skulle bli en ökad
betoning av den medicinsk-biologiska kompetensen genom
att enbart läkare gavs det samlade ledningsansvaret. Dessa
farhågor besannas nu när vi ser utvecklingen inom psykiatrin
efter 1.7.1991.
De relativt få men fungerande självständiga ledarskap som
utövades av t.ex. psykologer har nu övertagits av läkare.
Konsekvensen för verksamheterna är ännu ej möjliga att
överblicka. Klart är att plattformen för den psykologiska
vetenskapens tillämpning inom psykiatrin -- med kortsiktiga
och långsiktiga konsekvenser för verksamhetsinnehåll och
utveckling -- kraftigt försvagas.
Socialutskottets förhoppningar om en breddning av
kompetensurvalet för ett samlat ledningsansvar kan således
för psykiatrins del redan nu anses ha kommit på skam.
Riksdagens socialutskott har vid flera tillfällen -- senast i
betänkandet 1993/94:SoU4 -- uttalat att det är angeläget att
noga följa tillämpningen av bestämmelserna om det samlade
ledningsansvaret, att en utvärdering bör ske snarast samt att
regeringen snarast bör återkomma till riksdagen i frågan.
En utvärdering av chefsöverläkarfunktionen har inletts av
Socialstyrelsen under sommaren 1993.
Samtidigt kan konstateras att chefsöverläkare utsetts som
samlat ledningsansvarig av sjukvårdshuvudmännen för så
gott som all barn- och vuxenpsykiatrisk verksamhet i landet.
Denna utveckling innebär en risk för att den på psykologisk
vetenskap grundade behandlingen kommer till korta med
åtföljande risk för såväl sämre behandlingsresultat som för
patientsäkerhet.
En förändring i praktiken vad gäller ledningsfunktionen
bl.a. inom psykiatrin förutsätter därför sannolikt
författningsändring i HSL. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag till sådana
författningsändringar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
hälso- och sjukvårdslagen enligt vad i motionen anförts om
ledningsansvaret inom barn- och vuxenpsykiatrin.
Stockholm den 16 januari 1995
Stig Sandström (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Hanna Zetterberg (v)
Alice Åström (v)