Hälso- och sjukvården har förändrats över tiden.
Arbetsinsatser som förr betraktades som nödvändiga att
utföra på sjukhus utförs idag rutinmässigt inom
primärvården. Inom den slutna vården har metoder
utvecklats som möjliggör tidig hemgång. Dagkirurgi
används i allt större utsträckning både i Sverige och
internationellt. Nu finns även praktiska förutsättningar för att
få kvalificerad sjukvård i hemmet.
Inom den högspecialiserade vården sker alltmer
komplicerade ingrepp på en allt äldre befolkning. Sjukdomar
som inte tidigare varit behandlingsbara har blivit en ny
medicinsk uppgift och reser därmed anspråk på resurser.
Antalet äldre och då även äldre äldre, dvs människor över 85
år, ökar markant framöver. Vården för dessa grupper behöver
därför lyftas fram. Allmänhetens behov av sjukvård har
således ökat samtidigt som resurserna har minskat genom
bland annat statliga indragningar i vårdsektorn. Detta leder
oundvikligen till diskussioner av prioriteringskaraktär med
etiska dimensioner.
Hälso- och sjukvårdens organisation, finansiering och dess
prioriteringar är inte ett lokalt problem utan nationellt och
även internationellt. Både i USA och i Europa diskuteras
stora sjukvårdsreformer. Kristdemokraterna har varit
initiativtagare till en nationell översyn av den svenska hälso-
och sjukvårdens organisation och finansiering, HSU 2000,
och till den så kallade prioriteringsutredningen.
Hälso- och sjukvårdens andel av bruttonationalprodukten
har sjunkit i Sverige och ligger nu kring 7 procent, vilket är
lägre än i de flesta andra jämförbara länder. Ett
kristdemokratiskt krav är att försvara vårdsektorn från
ytterligare resursinskränkningar.
Alternativa driftsformer
Sjukvårdshuvudmännen ska även i framtiden sträva efter
ökad mångfald av vårdgivare och ökade valmöjligheter för
patienterna. Fristående vårdgivare som kooperativa och
privata alternativ är stimulerande och utvecklande för vården
och bör därför ges förutsättningar att utvecklas. Detta gäller
även rörelsedrivna och ideella organisationer som med sitt
engagemang och sina idéer kan tillföra vården andra
dimensioner. Kraven på insyn och kvalitetsuppföljning från
sjukvårdshuvudmannen ska vara desamma för privat
verksamhet som för den offentliga.
Alternativa driftsformer som bygger på initiativ från
personalen ska främjas. När landstingen konkurrensutsätter
verksamhet är det viktigt att personalen får nödvändigt stöd
och hjälp för att kunna lägga anbud på verksamheten.
Eftersom kvinnor är i majoritet bland landstingens personal
behövs stöd till kvinnligt entreprenörskap. Små
självstyrande enheter med lokalt ansvar förstärker
arbetsgemenskapen och arbetsglädjen och kan ge ökad
effektivitet och minskade kostnader.
Privatisering av olika verksamheter är inte något
självändamål utan ska ske när det medför fördelar av
ekonomisk eller annan karaktär. Landstingsdriven
verksamhet bör få rimlig möjlighet att anpassa sig till nya
förutsättningar före konkurrensutsättning.
Samverkan med frivilligorganisationer
Människors naturliga solidaritet med varandra ska på olika
sätt stärkas och frivilliginsatser tas tillvara och uppmuntras
genom en utökad samverkan med frivilligorganisationer. De
frivilliga insatserna är ett komplement inom vården men ska
självklart inte ersätta den professionella vården.
Ekonomi i balans
Landstingens tidigare relativt goda ekonomi har
möjliggjort omfattande expansion. Det har under många år
varit möjligt att genom skattehöjningar och ökande
skatteunderlag finansiera utbyggnaden.
På senare tid har dock många landsting hamnat i
ekonomisk obalans. Man har tvingats till såväl stora
besparingar som ökad lånefinansiering. En av orsakerna är
att skatteunderlaget har minskat markant under
lågkonjunkturen. Dessutom har staten gjort indragningar
från landsting och kommuner. Det kärva ekonomiska läget
har medfört stora bekymmer men också krav på nytänkande.
Landstingen har dock kommit till den smärtgräns där
ytterligare indragningar från staten skulle innebära stor risk
att vårdens kvalitet och omfattning blir otillfredsställande.
Det är därför tveksamt om något utrymme för sänkningar av
landstingsskatterna finns under de närmaste åren.
Landstingens omfattande verksamhet har under de senaste
åren omprövats och effektiviserats. Detta måste även ske
fortsättningsvis, dock utan att avkall på kvalitet får ges. Det
finns naturligtvis även områden där nya satsningar måste
göras och verksamhet utökas.
Det är nödvändigt med en helhetssyn för att uppnå reella
besparingar. Så kallad suboptimering kan innebära att
minskade kostnader på en resultatenhet dyker upp som en
kostnad på ett annat ställe, exempelvis för att man inte
förmår följa upp alla konsekvenser.
Inom hälso- och sjukvården ska inte omvårdnaden, den
mjuka kvaliteten, rationaliseras bort utan rationaliseringar
ska inrikta sig på att se över vårdkedjor, arbetsfördelning, ge
vård på rätt vårdnivå, finna samarbetsfördelar och minska
administrativ överbyggnad. ''Osthyvelmetoden'' som utgår
ifrån att alla enheter har samma rationaliseringsmöjligheter
bör undvikas.
Landstingen en biståndsresurs
Landsting och kommuner har efter en ändring i
kommunallagen 1994 fått möjlighet att arbeta med
tjänsteexport och biståndsinsatser. Det är en välkommen
utveckling.
Samordning av resurser
Bristande resurser och ett felaktigt utnyttjande av resurser
har gjort att många patienter ibland tvingas gå sjukskrivna
under långa tider i väntan på rehabilitering, utredning,
operation eller annan behandling. En omfördelning av
resurser från försäkringskassan till vården är nödvändig för
att snabbare, och på så vis även billigare, kunna hjälpa
patienterna. De försök som görs på det här området bör följas
upp.
Skador som uppkommer på grund av alkohol och andra
droger kostar sjukvården stora belopp. Beräkningar finns
som uppskattar samhällets kostnader för vård,
produktionsbortfall, skadegörelse m m orsakade av alkohol
till 100 miljarder årligen. Det kan därför finnas skäl att
undersöka om, och i så fall hur, det förebyggande alkohol-
och tobaksarbetet skulle kunna få del av statens intäkter från
alkohol- och tobaksskatterna.
Dagens modell för högkostnadsskyddet som maximerar
den enskilde patientens sjukvårdsavgifter fungerar många
gånger otillfredsställande och bör därför ses över. Detta har
vi utvecklat i en särskild motion.
HSU 2000
Fyrpartiregeringen tillsatte under förra mandatperioden en
kommission för vården, HSU 2000. Utredningens uppgift
var att lösa de långsiktiga problemen när det gäller att få
resurserna att räcka till vården och omsorgen. Den förra
regeringen tillsatte även prioriteringsutredningen. Den har
resulterat i att frågor om prioriteringar inom sjukvården, vad
som är rätt och vad som är fel, äntligen har börjat diskuteras
öppet. Utredningens slutbetänkande kommer att presenteras
i mars.
HSU 2000 hade till uppgift dels att analysera och bedöma
hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels
att överväga hur hälso- och sjukvården bör finansieras och
organiseras på den övergripande samhällsnivån.
HSU 2000 skulle även beakta hur man bäst utjämnar
skillnaderna i sjuklighet och dödlighet mellan olika åldrar,
mellan könen, mellan olika sociala grupper, mellan svenska
och utländska medborgare och mellan människor i olika
delar av landet.
Kristdemokraterna såg det som mycket olyckligt att
socialdemokraterna valde att inte vara med och slutföra
arbetet. Regeringen har nu insett vikten av utredningen och
givit den tilläggsdirektiv.
Kvalitetsarbete är viktigt
Sverige har genom en överenskommelse med WHO inlett
ett arbete med att ta fram ett effektivt
kvalitetssäkringssystem för hälso- och sjukvården. Kds anser
att detta arbete bör påskyndas och konkretiseras eftersom de
senaste årens utveckling mot mångfald, konkurrens och
ekonomistyrning inom sjukvården ställer helt nya krav på
kvalitetsuppföljning och kvalitetssäkring. Vid
organisationsförändringar är det viktigt att ha kontroll över
att vården är av samma höga kvalitet och att den ges på lika
villkor.
Patientens ställning måste stärkas i svensk sjukvård och
valfriheten ges en reell innebörd. För att detta ska kunna ske
måste både patienten själv och förtroendevalda
patientföreträdare kunna få information om kvaliteten hos
olika vårdgivare.
Kristdemokraterna vill arbeta för att ett
ackrediteringssystem införs på nationell eller regional nivå.
Detta finns i flera länder idag. Ett ackrediteringssystem
innebär att en vårdproducent, privat eller offentlig, måste
vara godkänd kvalitetsmässigt för att få tillstånd att verka för
landstingets pengar. En kvalitetsgaranti i form av en
''godkänd-stämpel'' skulle fungera som en form av
konsumentupplysning till patienterna och visa att
sjukhuset/vårdcentralen eller motsvarande uppfyller de höga
krav som måste ställas. Kvaliteten ska sedan följas upp i
verksamheten med regelbundenhet.
För att utveckla kvalitetsarbetet bör vidare särskilda
kvalitetsrevisorer utbildas som kan granska vårdens
medicinska och omvårdnadsmässiga kvalitet.
Kvalitetssäkringsarbetet inom sjukvården bör bedrivas
kontinuerligt och hänsyn till patienters åsikter om vården bör
tas till vara. I landstingens kvalitetsarbete bör även etikfrågor
och prioriteringsdiskussioner vara ett viktigt inslag.
Tidigare motioner i samma och liknande ärenden har
avslagits. Utskottet har motiverat sin uppfattning med att
arbete är förestående eller pågår. Senast hänvisades till den
pågående utredningen HSU 2000. Vi ser det dock som ytterst
angeläget att riksdagen ger regeringen till känna att ett beslut
om ett kvalitetskontroll- och kvalitetssäkringssystem som
tillämpas allmänt i vården brådskar. Särskilt bör pekas på
behovet av tillgänglighetsanalyser och kvalitetsgranskning
av befolkningsansvarsmodell. Socialstyrelsen bör ha det
övergripande ansvaret för utfärdande av riktlinjer och för
utvärdering.
Förebyggande hälsovård
Vi behöver en ny mjukare livsstil. I samhället måste vi
värna om varandra och kämpa för varje människas lika värde
oavsett prestationsförmåga, ålder eller kön. En förutsättning
för ett framgångsrikt förebyggande hälsovårdsarbete är att
det finns kunskap om de nära sambanden mellan
samhällsklimat, livsstil och ohälsa.
När resurserna till den gemensamma sektorn krymper och
problem som familjesplittring ökar kan det leda till en
otrygghet i samhället. Detta kan i sin tur orsaka en ny typ av
sjukdomar, så kallade tillitsjukdomar. Tilliten och
gemenskapen i samhället måste återställas därför att dessa
faktorer på ett avgörande sätt påverkar hälsa och
välbefinnande.
Missbruk och hälsorisker
Alkoholen är Sveriges största sociala och medicinska
problem. Det finns bland annat tydliga samband mellan
förändringar i ett samhälles alkoholkonsumtion och
självmordstalen. Landstingen måste arbeta aktivt för att få
ned alkoholkonsumtionen och därmed även
alkoholskadorna.
Det är viktigt att personal inom landstingets
vårdverksamhet känner till de tidiga symtom som en person
med missbruksproblem visar för att snabbt kunna sätta in rätt
åtgärd. I husläkarsystemet är det viktigt att husläkarna får
utbildning i missbruksfrågor för att tidigt upptäcka och
förebygga beroendetillstånd av olika slag.
De kliniker som arbetar med rådgivning eller avgiftning
ska arbeta i nära samarbete med andra myndigheter,
exempelvis socialtjänsten och polisen. Vidare kan
kommunerna, länen och landstingen gemensamt arbeta med
upplysning och attitydförändringar.
Nykterhetsorganisationerna är en resurs i detta långsiktiga
arbete och bör ges stöd.
Landstingen måste ha en klar målsättning för de
vårdenheter som bedriver verksamhet för att stävja ett
missbruk på ett så tidigt stadium som möjligt, vare sig det
gäller alkohol, narkotika eller tablettberoende.
Specialiserade kliniker bör finnas för avgiftning och
behandling av dessa missbruk.
Tobaksrökning är den främsta enskilda orsaken till
sjukdom och för tidig död. Det finns tyvärr en tendens att
rökning och snusning åter ökar bland barn och ungdomar. En
intensiv information är viktig för att minska såväl
tobaksrökningen som snusningen. Informationen bör
kombineras med hjälp till avvänjning. En åldersgräns på 18
år för inköp av tobak bör införas. Detta utvecklas närmare i
en annan motion.
Matmissbruk i form av anorexi -- självsvält -- och bulimi --
hetsätning -- är problem som ökar i vårt samhälle.
Orealistiska ideal, pressen att i alla avseenden vara perfekt,
leder lätt till en känsla av otillräcklighet som kan vara
grogrund för bland annat matmissbruk. Barn till föräldrar
med matstörningar ärver lätt föräldrarnas beteende och
behöver därför särskilt stöd. Förutom bra behandlande
enheter behövs fortfarande stora forskningsinsatser på
området som därför bör prioriteras. Det är viktigt att
husläkare och framför allt ungdomsmottagningar lär sig att
tidigt upptäcka symtom på matmissbruk. Detsamma gäller
anabola steroider. Missbruket av anabola steroider ökar och
resulterar i biverkningar i form av leverskador, sterilitet,
aggressivitet och depression.
Kristdemokraterna har lyft fram vissa av
folkhälsofrågorna i ytterligare en motion.
De stora folksjukdomarna
Till folksjukdomarna räknas bland annat psykisk ohälsa,
rörelseorganens sjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar,
cancer, olycksfallsskador, allergier och överkänslighet samt
diabetes. Eftersom dessa sjukdomar påverkar livskvaliteten
för ett mycket stort antal människor är det viktigt att resurser
satsas på förebyggande arbete, bättre behandlingsmetoder,
forskning och effektivt omhändertagande.
För alla folksjukdomar gäller att de i stor utsträckning är
geografiskt och socialt ojämnt fördelade. Barns möjligheter
att växa upp med god hälsa påverkas fortfarande av var de
föds och växer upp. Exempelvis har bristande socialt nätverk
och dåligt socialt stöd en allt större betydelse för utveckling
av hjärtinfarkt, som sedan 20-talet är den vanligaste
dödsorsaken i Sverige. Sjukdomsmönstret tar sig också olika
uttryck för män och kvinnor vilket också bör beaktas.
Belastningsskador är ofta uttryck för stereotypa,
enformiga arbetsrutiner och stressig arbetsmiljö. De
arbetsmiljöer som skapar sådana hälsorisker måste kraftfullt
motverkas. Landstingen bör vara föregångare genom att
åtgärda sådana arbetsmiljöer inom de egna verksamheterna.
Det inträffar fler fall av cancer än tidigare. Även
människor i yngre åldrar drabbas. Överlevnaden har dock
ökat på grund av bättre behandlingsresultat och framför allt
p g a tidigare upptäckt av cancer. Cancerforskning och
cancer- sjukvård ska ges hög prioritet och speciellt ska
omvårdnadsfaktorer beaktas.
Risken för barn att få diabetes ökar. Många bakomliggande
faktorers betydelse är till stor del okända, inte minst de
sociala faktorerna. Det är därför viktigt med forskning och
utveckling i dessa frågor. En mycket stor andel av
befolkningen besväras av någon form av allergi eller
överkänslighet. Bland annat blir luftvägsallergier allt
vanligare. Förebyggande insatser är viktiga och kan
åstadkomma minskat lidande.
Kds har i en särskild motion föreslagit åtgärder för att
förebygga astma och allergi.
Även migrän är en stor folksjukdom för vilken resurser bör
avsättas. Var femte kvinna och var tionde man lider av
migrän. En särskild migränmottagning för utredning och
behandling av patienter bör finnas i varje landsting.
Förebyggande av oönskade graviditeter och sexuellt
överförbara sjukdomar
Glädjande nog har aborterna minskat på flera håll i landet
de senaste åren. Det är dock oroande att det är stor spridning
i aborttalen mellan olika områden, vilket kan tyda på sociala
skillnader. Detta bör undersökas och åtgärdas. Sjukvården
bör aktivt stödja och uppmuntra olika abortförebyggande
åtgärder. Arbetet med förebyggande av oönskade
graviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar måste utgå
ifrån en helhetssyn. Det finns inga enkla lösningar utan det
handlar om ett långsiktigt arbete som tar sikte på att ändra
värderingar och attityder. Mannens ansvar bör i större
utsträckning lyftas fram. Stödsamtal skall vara praxis både
före och efter abort.
Ungdomsmottagningar och preventivmedelsrådgivningar
ska vara lättillgängliga och ha hög kvalitet. Samtal och
upplysning kan kombineras med subventionerade
preventivmedel. Utdelning av gratis kondomer ska fortsätta.
Förebyggande satsningar bör riktas till olika åldersgrupper
och till båda könen. Det bör finnas en policy för
ungdomsmottagningarna där en klar målsättning att minska
antalet aborter och antalet unga som får sexuellt överförbara
sjukdomar ingår.
Landstingen ska arbeta aktivt för att förebygga sexuellt
överförbara sjukdomar. Förutom hiv/aids är det speciellt
oroande att klamydia och kondylom ökar bland de unga.
Hiv/aids är till stor del ett storstadsproblem, och därför har
storstadsområdenas sjukvårdshuvudmän ett särskilt stort
ansvar att förebygga smittspridning. Förutom landstingets
egen verksamhet utgör de ideella organisationerna ett viktigt
inslag både när det gäller informationsinsatser och stöd till
smittade och sjuka.
Sjukvårdens organisation
När sjukvården organiseras är det viktigt att alltid utgå från
patienternas perspektiv och inte i första hand från ekonomin.
Det finns i dag gränser mellan primärvård, sjukhusvård,
hem- och socialtjänst som saknar förankring i patientens
verklighet och som därför skapar bekymmer för den
enskilde. Det är därför viktigt att ett nära och naturligt
samarbete med patienten i centrum byggs upp mellan
vårdens olika nivåer och medansvariga huvudmän. Ett nära
samarbete är till exempel nödvändigt mellan sjukvården och
den kommunala socialtjänsten, när det gäller rehabilitering,
vård i livets slutskede och vid utskrivning av patienter från
sjukhusen till eget boende, ålderdomshem eller sjukhem.
Förnyelse i primärvården
Den utbyggda primärvården med husläkare/familjeläkare
och hemsjukvård nära människorna ska tillgodose
basbehovet av hälso- och sjukvård. Samarbetet mellan
primärvården och akutsjukvården måste öka för att skapa
förutsättningar för en sammanhållen vårdkedja och för att
rätt vård ska ges på rätt vårdnivå. Primärvården har
naturligtvis också ett stort ansvar i det förebyggande arbetet.
Husläkarsystemet -- mer än bara husläkaren
Husläkarsystemet bygger på kontinuitet och tillgänglighet
och på att patienterna själva väljer sin husläkare. Man ska
inte varje gång behöva upprepa sitt livs sjukdomshistoria för
läkaren. En fast läkarkontakt ger trygghet för grundläggande
sjukvårdsbehov.
Husläkare ska tillhandahålla hembesök. Öppen
mottagning utan tidsbeställning ska finnas där man snabbt
kan ta emot patienter som inte kräver akutsjukvårdens
resurser. Husläkaren bör fungera som patientens lots i
sjukvården men patientens möjlighet att själv välja
vårdgivare ska inte begränsas. Det är viktigt att
vidareutveckla teamarbetet i primärvården och även stödja
gruppmottagningar för husläkare.
Distriktssköterskorna ska enligt vår mening också i
framtiden arbeta utifrån ett geografiskt områdesansvar. På
detta sätt kan vi bäst skapa trygghet i den sektorn av
sjukvården.
Det är viktigt att bibehålla den roll och den kompetens som
distriktssköterskorna har. Vi tror på en samverkan mellan
distriktssköterskor och familjeläkare.
Distriktssköterskan har en viktig funktion i primärvården
både på mottagningen, i hemsjukvården och i det
förebyggande arbetet. Distriktssköterskan ska bibehålla och
utveckla sin roll och kompetens samt sin fristående ställning
och samtidigt ha ett nära samarbete med husläkaren.
Distriktssköterskor ska ha möjlighet att bilda egna
resultatenheter eller entreprenader.
Hemsjukvårdens insatser är ovärderliga, framför allt för
långtidssjuka. Möjligheten att med hjälp av
hemsjukvårdspersonal vårdas i hemmet, även vid svår
sjukdom, är viktig att slå vakt om. Denna form av öppenvård
bör även utvecklas så att den i framtiden blir ett fullvärdigt
alternativ till institutionsvård för den som så önskar.
Barn- och mödravårdscentraler ska finnas kvar i framtiden
och bibehålla sin höga kompetens. Barnläkarkompetens ska
finnas på barnavårdscentralerna och gynekolog är önskvärt
på mödravårdscentralerna. Föräldrautbildning ska erbjudas
och en strävan bör finnas att papporna ska ta ett större ansvar.
Vi vill slå vakt om den decentraliserade primärvården med
distriktssköterskor, undersköterskor, sjukgymnaster,
arbetsterapeuter och barnmorskor.
I husläkarsystemet ska finnas en flexibilitet så att lokala
förutsättningar kan vara vägledande i uppläggning och
organisation. Det bör finnas särskilt stöd för socialt belastade
områden och glesbygd. Det är viktigt att husläkarsystemet i
vid bemärkelse följs upp och kontinuerligt utvecklas.
Det bör finnas speciella husläkare för nya, stora
flyktinggrupper. Många invandrare har ett uppdämt
sjukvårdsbehov. En husläkare kan innebära en speciell
trygghet och ge en god orientering i sjukvården. Det är
viktigt att invandrare har möjlighet att få skriftlig
information på sitt eget språk och kompetent tolk i
kontakterna med sjukvården.
Akutsjukvård
Landstingens målsättning är att snabbt kunna erbjuda
kvalificerad sjukvård. Vårdgarantin behöver därför utökas
och omfatta allt fler diagnoser. Om inte vård kan erbjudas
inom landstingens ram ger garantin patienten rätt att få vård
av annan vårdgivare. Ett ökat samarbete med
omkringliggande län ska eftersträvas för att på sikt kunna
erbjuda innevånarna ''gränslös sjukvård''.
Barnsjukvård
Barn är inte små vuxna utan barn är barn. Barn behöver
därför särskilt utbildad personal och vård i en barnvänlig
miljö. Föräldrarna har en betydelsefull roll och ska ges
möjlighet att tillbringa en stor del av tiden hos sina barn
under en sjukhusvistelse.
Ambulanssjukvård
Ambulanssjukvården är en viktig del av akutvården. Vid
svåra olyckor är det viktigt med snabbt och kvalificerat
omhändertagande direkt vid olycksplatsen. Därför
eftersträvas ambulanspersonal med hög kompetens,
akutbilar med utbildad anestesipersonal och
läkarbemannade ambulanshelikoptrar. Akutmottagningarna
bör även ha specialistläkare i första ledet.
Särskilda team med uppgift att omhänderta offer och
anhöriga vid svåra olyckor och katastrofer ska finnas i en
landstingsövergripande organisation. Kristeam, där
sjukhuskyrkan har en given plats, bör även finnas på våra
stora akutsjukhus.
De små sjukhusens roll
De medicinska framstegen har ställt oss inför nödvändiga
förändringar av sjukhusstrukturen. Men åtgärderna får inte
styras av tillfälliga trender utan reell ekonomisk och
medicinsk grund. Strukturåtgärder har ofta handlat om att
lägga ned delar av eller hela sjukhus. Under perioden 1985
till 1991 har 18 procent av vårdplatserna lagts ned. Samtidigt
som detta skett har antalet intagningar ökat med cirka 10
procent. Vi känner oro för att den processen har gått för
snabbt och för långt. Medelvårdtider har på många håll blivit
för korta. Sjuka i uppenbart behov av sjukhusvård kan inte
beredas plats på grund av överbeläggningar.
Det finns ingen struktur som är rätt, objektivt sett. Därför
är det värderingar som styr besluten om framtidens sjukvård.
Att koncentrera sjukvården kan rimligtvis inte vara den enda
lösningen i framtiden. I vissa situationer kan störst säkerhet
och kvalitet uppnås genom att behålla ett nät av mindre
sjukhus.
Det framstår som naturligt att låta de mindre sjukhusen
vara basen för den medborgarnära sjukvården. Detta är
viktigt i ett land som Sverige som är geografiskt stort, men
relativt glest befolkat. I många fall är de små sjukhusen en
nödvändig resurs för att garantera hela befolkningen
tillgänglighet och en grundläggande hälso- och sjukvård på
lika villkor. Det är däremot inte nödvändigt att alla sjukhus
behåller alla sina specialiserade kliniker och aktiviteter.
När det gäller att avgöra hur många sjukhus vi ska ha i
framtiden ska vi beakta att inget annat land ägnar sig åt
sådana sjukhuscentraliseringar som Sverige är på väg att
genomföra.
Vården av äldre
De flesta äldre är vid god hälsa, lever ett aktivt liv och har
inga större vård- eller hjälpbehov. En stor andel av
sjukvårdsresurserna används dock till vård av våra äldre och
vård under det sista levnadsåret. Människor över 85 år, så
kallade äldre äldre, är en grupp i samhället som ökar och
kommer att fortsätta öka framöver. Äldre har ofta långvariga
eller tätt återkommande sjukvårdsbehov vilket kräver en väl
fungerande vårdkedja. Samarbetet mellan primärvård,
akutsjukvård och kommunernas boendeformer och
hemtjänst är därför mycket viktigt.
I och med ädelreformen 1992 har primärkommunen det
samlade ansvaret för långvarig service och vård till de äldre
medan landstingen ansvarar för den medicinska insatsen. Det
är viktigt att sjukhemmen och andra boendeformer har
kontinuerlig och god läkarservice, gärna med geriatrisk
kompetens, så att de äldre får en medicinsk vård av god
kvalitet och inte i onödan behöver uppsöka sjukhus.
Äldre ska ha rätt till akutsjukvård som är anpassad till den
äldres individuella förutsättningar för utredning och
behandling. Vid behov av rehabilitering eller längre tids
behandling och konvalescens efter akut sjukdom ska
geriatriska kliniker, eller motsvarande, vara tillräckligt
dimensionerade för att kunna ge adekvat vård. Utvecklingen
mot en utökad samverkan mellan internmedicin och
geriatriken bör fortsätta.
Kristdemokraterna har särskilt motionerat om vården och
omsorgen av de äldre.
Vård i hemmet
Kvalificerad sjukvård i hemmet är ett utmärkt alternativ till
vård på sjukhus. Den fungerar som ett alternativ till
slutenvården och kan närmast betraktas som en sjukhusvård
i patientens hem.
Kvalificerad hemsjukvård innebär bland annat rätt till
kontinuerlig tillsyn av ett begränsat antal personer och
medicinska insatser med kort varsel, där avancerad
smärtlindring ofta är ett viktigt inslag. För den som vårdas i
hemmet ska det finnas nära kontakt med och möjlighet till
växelvård på sjukhus.
Anhöriga och andra närstående har stor betydelse i
hemsjukvården och de bör erbjudas stöd och utbildning.
Hemsjukvården ger på ett särskilt sätt möjlighet att ha nära
och kära omkring sig under den sista tiden.
Den kvalificerade hemsjukvården är idag ojämnt utbyggd
trots att den kommer att få allt större betydelse i framtiden.
Kristdemokraterna arbetar för att alla som vill ska ska ha
möjlighet att välja denna vårdform.
Värdig vård i livets slutskede
Människor kan befinna sig i livets slutskede oavsett ålder.
Cancer, aids m fl sjukdomar drabbar även yngre människor.
Både yngre och äldre ska ges förutsättningar för ett värdigt
slut när döden nalkas och ingen ska behöva dö i ensamhet.
Den som så önskar ska även få andligt stöd. Patientens
önskan om var han eller hon vill tillbringa den sista tiden
ska respekteras. För den som vill sluta sina dagar i det egna
hemmet ska en trygg vårdplats byggas upp där.
Hospicevården är en vårdform i livets slutskede där
patientens egna önskemål står i centrum. Hospice arbetar på
ett särskilt sätt utifrån en helhetssyn på människan och
dennes sjukdom. För livskvaliteten i livets slutskede är det
viktigt att alla sjukdomssymtom blir bemötta. Det innebär
ofta kvalificerad smärtlindring, insatser från sjukgymnaster,
arbetsterapeuter, tandhygienister med flera. En bra
omvårdnad och hjälp att hantera oro och ångest utgör också
viktiga inslag. Även andliga behov ska kunna mötas av
kompetent personal. Anhöriga har en betydelsefull uppgift
även i denna vårdform.
Åtgärder för att säkra en värdig vård i livets slutskede lyfts
fram i en särskild motion.
Den psykiatriska vården
Utvecklingen av psykiatrin från i huvudsak sluten vård på
institutioner till öppna och halvöppna vårdformer har för
många varit positiv. Det är dock viktigt att påpeka att det
även behövs olika vårdnivåer. Utvecklingen mot öppenvård
måste dock hela tiden balanseras mot individens behov av
trygghet och omvårdnad.
Psykosocialt synsätt
I det fortsatta förändringsarbetet är det nödvändigt att ett
psykosocialt synsätt får ett allt starkare genomslag. En
helhetssyn på människan ska tillämpas där man i
behandlingsarbetet tar tillvara såväl medicinsk som
psykologisk och social kompetens.
De psykoterapeutiska behandlingsformerna behöver
uppvärderas i förhållande till medicinsk behandling och
resurserna förstärkas. Behovet av psykoterapi är stort. Bild-,
musik- och dansterapi är behandlingsformer som bör få
möjlighet att utvecklas.
En fungerande vårdkedja bör erbjudas med öppenvård,
slutenvård, mellanvårdsformer som t ex gruppboende och
nära samarbete med kommunens socialtjänst. Behandling
och rehabilitering ska i största möjliga utsträckning kunna
ske nära hemorten.
Stöd till anhöriga är ofta av stort värde för patienter med
psykiska sjukdomar. Landstingen ska sträva efter gott
samarbete med klientorganisationerna, då de representerar
en grupp svaga patienter som själva har svårt att hävda sina
rättigheter.
Barnpsykiatri
Den öppna psykiska barn- och ungdomsvården och den
slutna barnpsykiatriska vården behöver utveckla sitt
samarbete.
Gränsdragningen mellan barn- och vuxenpsykiatrisk vård
bör vara flexibel. Det är också angeläget att barn som växer
upp i en familj där det finns psykisk sjukdom ges ett särskilt
stöd.
Incestvård
Incest och andra övergrepp är en djup kränkning av
människan. Att som barn förnedras av vuxna, som man har
tillit till, innebär att man får svåra emotionella skador. Vi vet
bl a genom utredningar att många vuxna får sjukdomar
och/eller andra psykiska problem, som ibland kan härledas
till en tidigare incest.
För att ge barn och ungdomar en chans till ett värdigt liv
verkar Kristdemokraterna för att speciella centra inrättas i
likhet med vad som gjorts i Stockholms läns landsting. Dessa
centra ska erbjuda gruppterapi till barn/ungdomar och
vuxna. Metoden har visat sig vara framgångsrik, då
problemet för den utsatte också är att han/hon upplever sig
fullständigt ensam om sin skam och skuld. Denna
verksamhet är ett bra komplement till andra
psykmottagningar. Den ska dessutom vara en resurs för
socialtjänst och polis.
Flyktingars särskilda behov
Flyktingars behov av psykiatrisk vård efter tortyr och
förföljelse måste särskilt beaktas. Den psykiatriska vården
för invandrare och flyktingar är ofta komplicerad bl a genom
att man tvingas använda tolk. För att möta detta problem bör
psykiatrin arbeta för att anställa även personal som kan
invandrarspråk. Resurserna för akut krisbearbetning bör
förstärkas.
Tandvård
Tandhälsovården ska satsa på utåtriktad verksamhet
beträffande möjligheterna att förebygga karies och
tandlossning. Det är viktigt att den positiva attityd som
uppnåtts beträffande förebyggande tandvård fortsätter. Den
tendens av ökad karies på små barn som man kan skönja är
inte bra. Samarbetet med folktandvården och BVC bör
därför fortsätta.
Den uppsökande verksamheten för gamla och
handikappade samt andra eftersatta grupper bör byggas ut
genom samarbete mellan landstingen och
primärkommunerna. Uppsökande verksamhet bör även
finnas till vissa grupper av invandrare. Information om
tandhälsa bör i mån av behov ges till invandrare på deras
hemspråk.
Inom all vårdutbildning måste undervisning om
tandhälsans betydelse gentemot andra sjukdomar
uppmärksammas.
Personalpolitik för arbetstillfredsställelse och
medinflytande
Landstingens personal har rätt till arbetstillfredsställelse
och medinflytande. Om de anställda känner att de är viktiga,
har inflytande över sin situation och en bra arbetsmiljö finns
också förutsättningar för ett bra vårdresultat. Varje enskild
enhet bör därför i så stor utsträckning som möjligt få eget
budget- och resultatansvar. Det är även angeläget att
landstingen skapar en god arbets- miljö för att skydda de
anställda mot ohälsa och yrkesskador.
Landstingen ska sträva efter en god psykosocial
arbetsmiljö. Alla ska kunna trivas på landstingens
arbetsplatser. Varje arbetsplats bör ha en plan för den
psykosociala arbetsmiljön som behandlar frågor som
arbetsinnehåll, medinflytande, åtgärder vid konflikter och
vid så kallad vuxen-mobbing.
Förändringsarbete är alltid krävande för personalen. Det är
viktigt att personalen i god tid får information om
förändringar som kommer att påverka deras arbetssituation.
Det är nödvändigt att arbetsledningen får stöd och har
kunskap om psykosociala frågor och hur
förändringssituationer hanteras.
Personalpolitik
Vårdpersonalens kompetens ska tas till vara och utvecklas
och det bör finnas en bra sammansättning av olika åldrar och
erfarenheter. Personalen måste få möjlighet att ta hand om
hela människan och inte bara de medicinska behoven.
Personalens språkkunskaper och kulturella bakgrund ska ses
som en resurs.
Landstingen bör föregå med gott exempel bl a då det gäller
att anställa människor med funktionshinder, äldre arbetskraft
och personer som är i behov av rehabilitering.
Personal inom sjukvården som ej vill utföra eller delta i
mandat som strider mot vederbörandes samvete ska kunna
tilldelas andra arbetsuppgifter.
Landstinget ska aktivt verka för att utjämna löneskillnader
mellan könen så att principen om lika lön för likavärdigt
arbete uppnås. En jämnare fördelning mellan män och
kvinnor inom olika yrkeskategorier ska också eftersträvas.
På sikt är det nödvändigt att landstinget värdesäkrar
personalens pensioner.
Landstingen ska så långt möjligt tillgodose den enskildes
önskemål om fortbildning, behov av deltidsarbete eller
personliga scheman. Småbarnsföräldrar ska ha möjlighet till
hel tjänstledighet tills barnet är tre år samt partiell
tjänstledighet tills barnet är tolv år. Personal ska ha möjlighet
till tjänstledighet för vård av anhörig.
Forskning, utveckling och utbildning
Utbildning och forskning har en stor betydelse för
utvecklingen av ett land eller en region. Som folkvalt
regionalt organ har landstinget ett särskilt ansvar för länets
framtida utveckling.
Forskning och utveckling har avgörande betydelse för
hälso- och sjukvårdens kvalitet, effektivitet och
utvecklingsmöjligheter. Finansieringsansvaret delas av
staten och landstinget men fonder och stiftelser är också
viktiga finansiärer.
Forskning och utveckling ska inte enbart inrikta sig på
medicinska framsteg utan forskning inom omvårdnad och
kvalitetsarbete måste få ett allt större utrymme. Det är viktigt
att ny kunskap förmedlas så att hela sjukvårdsorganisationen
kan tillgodogöra sig den.
Forskning inom den alternativa medicinen bör uppmuntras
så att värdefull kunskap kan tas tillvara och utvecklas. Som
skydd för den enskilde vid alternativ behandling bör utövare
åläggas att registrera och föra journal över patienter och
behandlingsåtgärder.
All forskning som innefattar etiska ställningstaganden ska
underställas forskningsetisk prövning utifrån såväl
medicinska, filosofiska som teologiska aspekter.
Landstingens högskolor svarar tillsammans med den
statliga högskolan för kvalificerad utbildning och forskning
som ger värdefull och helt nödvändig kunskap. De båda
huvudmännens högskolor ska samarbeta för att nå detta mål.
Landstingen har en väl utbyggd utbildningsorganisation
framför allt inom vårdområdet. Därmed har man även goda
förutsättningar för att svara för gymnasieutbildning inom
vård- och omsorgsområdet. Eleverna ska ha möjlighet att
själv välja skola vilket också ger ett större utrymme för
skolorna att profilera sig.
Kultur i vården
Ett varierande utbud inom kultursektorn tillgodoses bäst
genom att ideella organisationers och folkrörelsers
erfarenheter och idéer tillvaratas. Folkrörelsernas insatser
inom kulturområdet är en väsentlig del av kulturutbudet.
Landstingens bidragsverksamhet ska medverka till mångfald
i kulturutbudet. Konstnärlig utveckling och förnyelse bör
främjas. De andliga behoven bör i dessa sammanhang också
uppmärksammas. Sjukhuskyrkan är där en resurs.
Kulturell verksamhet är nödvändig och kan även fungera
som förebyggande hälsovård. God kultur utvecklar, ger
stimulans och skapar positiva förändringar och motverkar
sådant som verkar nedbrytande och passiviserande i
samhället. Kultur kan bidra till rehabilitering och aktivering.
Konstutställningar, konserter, sång- och musikprogram på
länets långvårdsavdelningar och institutioner ska stödjas.
Biblioteksverksamheten är ett viktigt inslag i vården och
satsningar bör göras för bl a barn och invandrare.
Landstingen bör i samarbete med primärkommunerna verka
för decentraliserade kulturella aktiviteter där även
invandrares bakgrund och miljö tillvaratas.
Miljö i vården
Landstingen har ett stort ansvar för att bedriva sin
verksamhet så att miljöpåverkan blir så liten som möjligt.
Dels på grund av att de ofta är länets största arbetsgivare och
därför har ett stort moraliskt ansvar, dels därför att det ligger
i landstingets verksamhetsidé att förebygga ohälsa och bota
sjukdomar. Många sjukdomar är miljöbetingade. Vi behöver
en ny livsstil som bättre tar hänsyn till människans och
naturens gränser.
Miljöfrågorna ska ses som en naturlig del av
kvalitetssäkringsarbetet. Arbetet med att spara energi och
vatten måste intensifieras. Det måste finnas ekonomiska
styrmedel som gör det intressant för varje enskild enhet att
minimera sin förbrukning.
Källsortering måste utvecklas också inom landstingens
verksamhet. Återanvändning och materialåtervinning ska
eftersträvas. Idag är många landsting på god väg att bli helt
fria från kvicksilver. Apparater och utrustning som
innehåller miljöfarliga ämnen ska på sikt bytas ut. Den så
kallade utbytesregeln ska gälla. Den innebär att användaren
är skyldig att köpa in en miljövänlig produkt om den
fungerar lika bra som den gamla miljöskadliga. Detta är
aktuellt främst inom kemikalieområdet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvalitetskontroll och
kvalitetssäkringssystem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ackrediteringssystem,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den förebyggande hälsovården,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en fast läkarkontakt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett geografiskt områdesansvar för
distriktssköterskorna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utökning av vårdgarantin,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av ambulanspersonal med
hög kompetens,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de små sjukhusens betydelse,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vården för äldre,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om värdig vård i livets slutskede.
Stockholm den 19 januari 1995
Chatrine Pålsson (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Inger Davidson (kds)
Fanny Rizell (kds)
Tuve Skånberg (kds)