Den 1 juli 1991 infördes nya bestämmelser om
ledningsansvaret i hälso- och sjukvården. Ett samlat
ledningsansvar ålades en chefsöverläkare.
I samband med antagandet av den nya lagstiftningen
uttalade socialutskottet att det inom psykiatrin kan finnas
enheter som inte nödvändigtvis behöver ha en läkare som
ledningsansvarig för verksamheten. Utskottet uttalade vidare
att andra personalkategorier, t.ex. sjuksköterskor och
psykologer borde kunna komma ifråga för ledningsansvaret.
Moderata samlingspartiet reserverade sig mot beslutet om
ett samlat ledningsansvar och ansåg att den som var bäst
lämpad som administrativ ledare borde ges ledningsansvaret.
Som påtalats i tidigare motioner fanns redan inför
förändringarna i HSL farhågor för att det skulle bli en ökad
betoning av den medicinsk/biologiska kompetensen genom
att enbart läkare gavs det samlade ledningsansvaret. Dessa
farhågor har besannats. De relativt få men fungerande
självständiga ledarskap som tidigare utövades av t.ex.
psykologer har nu övertagits av läkare. Socialutskottets
förhoppning om en breddning av kompetensurvalet för ett
samlat ledningsansvar kan för psykiatrins del klart sägas ha
kommit på skam.
Riksdagens socialutskott har vid flera tillfällen -- senast i
betänkandet 1993/94:SoU4 -- uttalat att det är angeläget att
noga följa tillämpningen av bestämmelserna om det samlade
ledningsansvaret, att en utvärdering bör ske snarast samt att
regeringen snarast bör återkomma till riksdagen i frågan.
En utvärdering av chefsöverläkarfunktionen pågår hos
Socialstyrelsen. Hittillsvarande resultat -- liksom en
kartläggning som genomförts av Sveriges
psykologförbund -- bekräftar ytterligare tidigare farhågor om
en insnävning av ledningsansvaret -- och därmed av
behandlingsinriktningen. Chefsöverläkare har utsetts som
samlat ledningsansvariga för så gott som all barn- och
vuxenpsykiatrisk verksamhet i landet.
Vuxen- respektive barn- och ungdomspsykiatrin vilar
främst på två vetenskaps- och kunskapsområden, det
medicinsk/biologiska respektive det psykologiska --
inklusive socialpsykologin.
Den utveckling som nu skett med en betoning av den
medicinsk/biologiska kompetensen innebär en risk att den på
psykologisk vetenskap grundade behandlingen kommer till
korta med åtföljande risk såväl för sämre behandlingsresultat
som för patientsäkerheten.
En förändring vad gäller ledningsfunktionen -- trots
uttalanden från socialutskottet -- förutsätter sannolikt en
författningsförändring i HSL.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ledningsansvaret inom barn- och
vuxenpsykiatrin.
Stockholm den 16 januari 1995
Gullan Lindblad (m)
Liselotte Wågö (m)