Under senare år har socialsektorn och hälso- och
sjukvården mött personer som på olika sätt kommit i sådan
total beroendeställning till en rörelse eller en person att de
helt förlorat makten över sin egen vilja och vid försök att
frigöra sig fått svåra psykiska problem.
Fallbeskrivningarna är förbluffande lika. Det rör sig om
vanliga som regel unga personer som anslutit sig till en
rörelse vilken krävt fullständig underkastelse. Den unge har
sedan kommit i total beroendeställning till rörelsen och
utsatts för sådan påverkan att han eller hon helt förlorat
makten över sin egen vilja. Kontakten med omvärlden styrs
av rörelsen, ledaren skaffar sig vinning på medlemmarnas
bekostnad och tvivel straffas. Medlemmarna ifråga utvecklas
samtidigt till enkelspåriga människor som inte mognar och
utvecklas. Prestationskraven kan bli så höga att individerna
knäcks. Vid försök till frigörelse kan de reagera med ångest
och skuldkänslor som blir så svåra att de försöker begå
självmord. Psykotiska tillstånd kan också förekomma.
Likartade fallbeskrivningar presenterades också från andra
fält. Det kan röra sig om en chef på en arbetsplats, en
idrottstränare eller en föregiven psykoterapeut som
tillskansar sig makten över en annan persons fria vilja.
Behovet av kunskap och kunskapsspridning
Det är således ett allvarligt samhälls- och hälsoproblem vi
har att göra med. Vi har idag inte kunskap om dess
omfattning och inte heller om bästa sätten att hjälpa de
drabbade på. Svensk psykiatrisk förening har påtalat behovet
av en riksenhet där man skulle kunna bedriva såväl forskning
som vård, behandling och rehabilitering av personer som
tillhört en rörelse av ovan nämnt slag. Idag är dessa patienter
hänvisade till att åka utomlands för att få hjälp.
Vi behöver också förmedla kunskap till olika
personalkategorier om hur människor kan råka ut för sådana
här situationer och vad det beror på. Målgrupper är personal
inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården,
domstolsväsendet, skolan och inte minst skolhälsovården.
Behovet av lagstiftning mot andlig kränkning
Att bli fråntagen sin fria vilja är en andlig kränkning av
allvarligaste slag. Professor Jan-Otto Ottosson har
kommenterat det så här. Enligt regeringsformen skall den
offentliga makten utövas med respekt för alla människors
lika värde och för den enskilda människans frihet och
värdighet. Det innebär att man värnar om människors
integritet och okränkbarhet. Kränkning är en brist på respekt
för integriteten och kan vara fysisk (tortyr, våld, aga,
likskändning), psykisk (tvång, hån, förnedring,
ärekränkning) eller andlig (hjärntvätt, masshysterisk
dyrkan). Och det är det sistnämnda de här individerna utsatts
för.
Medan vi har konventioner och lagar som kan användas
för att åtgärda fysisk och psykisk kränkning av de mänskliga
rättigheterna så saknar vi instrument för att komma åt den
andliga kränkningen. Det innebär att vi inte på laglig grund
kan hjälpa de personer vars vilja totalt underkastats andra
människors maktutövning.
Diskrimineringsombudsmannen Peter Nobel har anvisat
en väg för att kunna hjälpa människor som utsätts för denna
andliga kränkning. Till Brottsbalken 4.4 kan man göra ett
tillägg till texten om olaga tvång, nämligen att det skall
innefatta otillbörligt utnyttjande av metoder ägnade åt att
påverka annans fria vilja.
Behovet av utredning
Vare sig problemet med sådan underkastelse i en rörelse
att man inte längre har makt över sin egen vilja och får svåra
psykiska problem är litet eller stort, är det så allvarligt att vi
med kraft måste ta itu med det även om det innebär en hel
del obehag för dem som arbetar med frågan. Det är nämligen
inte ovanligt att de som arbetar med den här frågan utsätts
för spridning av lögner och hot av olika slag.
Mot bakgrund av ovanstående anser jag att det behöver
tillsättas en parlamentarisk utredning som får i uppdrag att
närmare studera problemet och komma med förslag i
lagstiftningsfrågan och om hur man skall hjälpa denna
glömda och gömda grupp som blivit fråntagen den viktigaste
av de mänskliga rättigheterna, rätten till sin fria vilja.
Utredningen bör också ge förslag om hur man kan förebygga
att problemet uppstår och hur man bäst sprider kunskap om
problemet till berörd personal.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av utredning om hur andlig
kränkning med dess hälsomässiga följder skall kunna
förebyggas och åtgärdas samt hur människor som utsatts för
sådan kränkning skall kunna få hjälp.
Stockholm den 10 januari 1995
Barbro Westerholm (fp)