Bakgrund
Under senare år har socialsektorn och hälso- och sjukvården mött personer som på olika sätt kommit i sådan total beroendeställning till en rörelse eller en person att de helt förlorat makten över sin egen vilja och vid försök att frigöra sig fått svåra psykiska problem.
Fallbeskrivningarna är förbluffande lika. Det rör sig om vanliga som regel unga personer som anslutit sig till en rörelse vilken krävt fullständig underkastelse. Den unge har sedan kommit i total beroendeställning till rörelsen och utsatts för sådan påverkan att han eller hon helt förlorat makten över sin egen vilja. Kontakten med omvärlden styrs av rörelsen, ledaren skaffar sig vinning på medlemmarnas bekostnad och tvivel straffas. Medlemmarna ifråga utvecklas samtidigt till enkelspåriga människor som inte mognar och utvecklas. Prestationskraven kan bli så höga att individerna knäcks. Vid försök till frigörelse kan de reagera med ångest och skuldkänslor som blir så svåra att de försöker begå självmord. Psykotiska tillstånd kan också förekomma.
Likartade fallbeskrivningar presenterades också från andra fält. Det kan röra sig om en chef på en arbetsplats, en idrottstränare eller en föregiven psykoterapeut som tillskansar sig makten över en annan persons fria vilja.
Behovet av kunskap och kunskapsspridning
Det är således ett allvarligt samhälls- och hälsoproblem vi har att göra med. Vi har idag inte kunskap om dess omfattning och inte heller om bästa sätten att hjälpa de drabbade på. Svensk psykiatrisk förening har påtalat behovet av en riksenhet där man skulle kunna bedriva såväl forskning som vård, behandling och rehabilitering av personer som tillhört en rörelse av ovan nämnt slag. Idag är dessa patienter hänvisade till att åka utomlands för att få hjälp.
Vi behöver också förmedla kunskap till olika personalkategorier om hur människor kan råka ut för sådana här situationer och vad det beror på. Målgrupper är personal inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården, domstolsväsendet, skolan och inte minst skolhälsovården.
Behovet av lagstiftning mot andlig kränkning
Att bli fråntagen sin fria vilja är en andlig kränkning av allvarligaste slag. Professor Jan-Otto Ottosson har kommenterat det så här. Enligt regeringsformen skall den offentliga makten utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Det innebär att man värnar om människors integritet och okränkbarhet. Kränkning är en brist på respekt för integriteten och kan vara fysisk (tortyr, våld, aga, likskändning), psykisk (tvång, hån, förnedring, ärekränkning) eller andlig (hjärntvätt, masshysterisk dyrkan). Och det är det sistnämnda de här individerna utsatts för.
Medan vi har konventioner och lagar som kan användas för att åtgärda fysisk och psykisk kränkning av de mänskliga rättigheterna så saknar vi instrument för att komma åt den andliga kränkningen. Det innebär att vi inte på laglig grund kan hjälpa de personer vars vilja totalt underkastats andra människors maktutövning.
Diskrimineringsombudsmannen Peter Nobel har anvisat en väg för att kunna hjälpa människor som utsätts för denna andliga kränkning. Till Brottsbalken 4.4 kan man göra ett tillägg till texten om olaga tvång, nämligen att det skall innefatta otillbörligt utnyttjande av metoder ägnade åt att påverka annans fria vilja.
Behovet av utredning
Vare sig problemet med sådan underkastelse i en rörelse att man inte längre har makt över sin egen vilja och får svåra psykiska problem är litet eller stort, är det så allvarligt att vi med kraft måste ta itu med det även om det innebär en hel del obehag för dem som arbetar med frågan. Det är nämligen inte ovanligt att de som arbetar med den här frågan utsätts för spridning av lögner och hot av olika slag.
Mot bakgrund av ovanstående anser jag att det behöver tillsättas en parlamentarisk utredning som får i uppdrag att närmare studera problemet och komma med förslag i lagstiftningsfrågan och om hur man skall hjälpa denna glömda och gömda grupp som blivit fråntagen den viktigaste av de mänskliga rättigheterna, rätten till sin fria vilja. Utredningen bör också ge förslag om hur man kan förebygga att problemet uppstår och hur man bäst sprider kunskap om problemet till berörd personal.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utredning om hur andlig kränkning med dess hälsomässiga följder skall kunna förebyggas och åtgärdas samt hur människor som utsatts för sådan kränkning skall kunna få hjälp.
Stockholm den 10 januari 1995 Barbro Westerholm (fp)