''Varje säsong har sin tjusning'', sade Maria Franzén, en
ung kvinna med svår allergi, i en intervju i Dagens Nyheter
förra våren. ''Våren är en tung transportsträcka'', konstaterar
hon. ''Men sommaren med sin fukt är inte heller så lätt. Eller
vintern och kylan.''
Bakom Marias skämtsamma replik finns ett stort allvar.
Hennes egen astma har flera gånger varit nära att kosta henne
livet.
Många i vårt land är, liksom Maria, drabbade. Tre miljoner
svenskar lider av allergier eller annan överkänslighet. Åtta
procent av alla vuxna lider av astma.
Allergierna kan med all rätt beskrivas som en folksjukdom
som dessutom ökar lavinartat. Mycket pekar på att problemet
har fördubblats under de senaste tjugo åren.
Särskilt oroande är att barnen drabbas så hårt. Två barn av
fem är utsatta. Ingen annan sjukdom är i dag så vanlig bland
barn som just allergier och överkänslighet.
Detta är alarmerande siffror i ett land som annars utmärks
av att befolkningen är friskare än i andra länder och att barn
generellt sett har bättre uppväxtvillkor än på andra håll. Det
är oroande för framtiden. Ju tidigare allergin debuterar, desto
större är risken att den blir värre senare i livet.
Allergiexplosionen måste tas på djupaste allvar.
Förutom det mänskliga lidandet är allergierna förenade
med stora samhällsekonomiska kostnader. En studie som
Folkhälsoinstitutet har initierat har kommit fram till att de
totala sjukvårdskostnaderna och produktionsbortfallet
tillsammans uppgår till mellan 5 och 6 miljarder kronor per
år i Sverige.
2. Orsakerna
Effekterna av allergierna är som vi ovan understrukit
mycket omfattande. Frågan är då vad allergierna beror på?
Det något nedslående svaret på den frågan är att allergiernas
gåta ännu inte är löst.
Det mer hoppfulla svaret är att kunskaperna hela tiden
ökar. De sammanställningar över vad man faktiskt vet, som
Folkhälsoinstitutet har låtit ledande forskare på det här
området ta fram, visar att det finns tillräckligt underlag för
att redan nu öka insatserna mot allergierna.
Vi vet en hel del om vad vi kan göra för att skydda våra
barn från att utveckla allergier och för att ta hänsyn till dem
som redan är allergiska.
Forskningen pekar ut två faktorer i vår miljö som har ett
uppenbart samband med allergi.
Den första är rökningen. Vi vet i dag att den som röker
inte bara riskerar sin egen hälsa, utan att också den passiva
rökningen har stora skadeverkningar. Barn till rökare löper
avsevärt större risk än andra att få allergier!
Den andra faktorn är inomhusmiljön. Vi vistas inomhus
större delen av vår tid. På senare tid har alltmer
uppmärksamhet kretsat kring inomhusmiljöns betydelse för
att utveckla allergier. I många byggnader -- såväl bostäder
som daghem, skolor och kontor -- finns det problem med
dålig ventilation, mögelskador och fuktig luft.
Det finns ett belagt samband mellan vistelse i fuktiga
inomhusmiljöer och utveckling av allergier. Särskilt
allvarligt är att miljöer som barn vistas i är sämre ventilerade
än andra. Det kan också noteras att en stor del av våra
bostäder inte når upp till gällande krav på luftomsättning.
Forskningen har visat att allergi mot husdammskvalster är ett
skapat och onödigt problem i Sverige.
Kopplingen mellan inomhusluft och allergier reser
naturligtvis frågan om det har hänt något med våra hus under
de senaste decennierna som kan förklara ökningen av
allergier och överkänslighet. Misstanken ligger nära till
hands att nya byggtekniker kan ha något med saken att göra.
När det gäller utomhusmiljön är kunskapsläget inte lika
klart. Det har framförts misstankar om att luftföroreningar
har bidragit till att allergierna har ökat. Den
kunskapssammanställning som givits ut av
Folkhälsoinstitutet anger dock att ytterligare studier är
nödvändiga. Alldeles klart är att luftföroreningar såsom
partiklar, ozon och kvävedioxid orsakar luftvägsbesvär hos
personer som redan har känsliga luftrör och astma. Det finns
dessutom rapporter som tyder på att reaktioner på
allergiframkallande ämnen kan förstärkas av marknära ozon
och kvävedioxid. Allt detta talar för att kraftfulla åtgärder
mot luftföroreningarna är motiverade också av hänsyn till
människor som lider av allergi och astma.
3. Vad kan göras?
Med de erfarenheter och kunskaper vi nu har om
sambanden mellan rökning, inomhusmiljö och allergier, bör
vi intensifiera kampen för att minska allergiproblemen i vårt
land.
En utgångspunkt för det arbetet måste vara barnens
uppväxtvillkor. Barn är hänvisade till de daghem, skolor och
bostäder som vuxna har byggt. Därför är det ett särskilt
ansvar för oss att se till att det överallt där barn vistas, där
de leker, sover och lär sig saker, erbjuds en god och hälsosam
miljö.
Ett par viktiga beslut som fattades under den förra
mandatperioden av regering och riksdag är av betydelse i
detta sammanhang.
Det första är den tobakslag som beslutades 1993. En viktig
del i den är bestämmelserna om rökfria miljöer, särskilt där
barn och ungdomar ofta vistas. Numera är det förbjudet att
röka i lokaler som används för barnomsorg, skolverksamhet
eller annan barn- och ungdomsverksamhet. Den 1 juli 1994
blev det också rökförbud på skolgårdar och platser utomhus
som används för barnomsorg. Genom bestämmelserna i den
nya tobakslagen bör riskerna att barn skall utsättas för passiv
rökning minska. Men det är naturligtvis nödvändigt att i
samma andetag som detta sägs också understryka
föräldrarnas ansvar för att skydda barnen mot passiv rökning.
Det andra viktiga beslutet gäller bidrag till allergisanering.
Av de medel som 1994 anslogs till reparationer och
ombyggnader, de så kallade ROT-pengarna, har 580 miljoner
kronor anvisats till bland annat allergisanering och
ventilationsförbättringar i daghem och skolor. Kommunerna
kunde genom detta stöd få 30 procent av kostnaderna täckta.
Den nya regeringen föreslår nu ett nytt stöd av snarlik
karaktär.
Till detta kommer de ROT-pengar som den förra
regeringen anvisade för allergisanering och
ventilationsförbättringar i bostäder. De uppgick till 330
miljoner kronor. I höstas beslöt sedan riksdagen på förslag
av den nya regeringen om ett investeringsbidrag för
förbättring av inomhusklimatet i bostäder.
Konkret handlar den nödvändiga upprustningen om att
byta dåliga ventilationsanläggningar, åtgärda fuktskador och
använda material som inte avger kemikalier. Kommunerna
vet i stor utsträckning vilka byggnader som är mest utsatta,
men ofta brister kunskaperna om vad som kan och bör göras.
På förslag av Bengt Westerberg beslöt den förra regeringen
att ge Folkhälsoinstitutet i uppdrag att på lämpligt sätt sprida
den kunskap som finns inom bland annat dess
allergiprogram.
Så till den mer långsiktiga kampen mot allergierna. Redan
i början av 1993 tillsatte Folkhälsoinstitutet en
allergiforskningsgrupp. Denna expertgrupp fick i uppgift att
ta fram en plan för allergiforskningen i Sverige. Den har
också gjort en grundlig inventering av de forskningsprojekt
som pågår kring allergifrågor. Gruppens slutsats är att det
finns kompetens i Sverige för en nationell satsning på
allergiforskning.
Det är folkpartiets uppfattning att en sådan nationell
satsning på allergiforskning skall genomföras. Det säger sig
självt att denna forskning i högsta grad är tvärvetenskaplig.
Den handlar om både människan och miljön, och många
olika discipliner, allt från medicin till byggnadsteknik, är
berörda.
Allergiforskningsgruppen föreslår att ett svenskt nätverk
skapas där några kompetenscentra ges ansvaret för att med
en tvärvetenskaplig arbetsmetodik samla och stärka
forskningen kring allergifrågor och för att sprida sina
resultat. Folkpartiet anser att ett sådant nätverk bör skapas
och, när det gäller kunskapsspridningen, samarbeta med
Folkhälsoinstitutet.
På Bengt Westerbergs förslag avsattes i propositionen om
fördelningen av de så kallade löntagarfondsmedlen 500
miljoner kronor till en stiftelse för forskning kring allergiska
sjukdomar och omvårdnad. Stiftelsen skall under en
tioårsperiod kunna använda både avkastningen och kapitalet.
Socialdemokraterna har -- både före och efter den nya
regeringens tillträde -- gett signaler om att inrättandet av
forskningsstiftelserna kan leda till nedskärningar i andra
forskningsanslag.
Vi vill inte i detta sammanhang gå in på den större frågan
om hur de samlade anslagen till svensk forskning bör
utvecklas. Vi vill däremot slå fast att det vore olyckligt om
anslagsbeviljande organ nu skulle dra ner sitt stöd till
allergiforskningen med hänvisning till den nya stiftelsens
tillkomst.
En viktig slutsats av arbetet i allergiutredningen var att
forskningen borde intensifieras. Men sedan 1987 har
utvecklingen gått i motsatt riktning. Det är angeläget att
vända den utvecklingen. Stiftelsen bör ses som ett steg i
denna riktning, inte som en förevändning att minska andra
insatser.
Vi vill i detta sammanhang lyfta fram två synpunkter på
den fortsatta allergiforskningen.
För det första är det angeläget att prioritera den
epidemiologiska forskningen på området. Vi vet -- som
framgått ovan -- fortfarande alldeles för lite om vad det är
som orsakar allergier, vilka som är i riskzonen och kanske
framför allt varför de ökar så kraftigt. Riksomfattande
epidemiologiska studier bör därför genomföras för att få svar
på dessa frågor. Sådana studier behövs också för att studera
effekten av olika interventioner med syfte att minska
allergiförekomsten. Det är angeläget att åtgärder som vidtas
i kampen mot allergierna åtföljs av hälsoekonomiska
bedömningar. Sådana data behövs för att man skall veta hur
man skall satsa längre fram.
Vi föreslår att regeringen ger ett uppdrag till
Socialstyrelsens Centrum för epidemiologi och social analys
att ansvara för att sådana epidemiologiska undersökningar
kommer till stånd. Eftersom epidemiologiska studier drar
höga kostnader bör denna aspekt också beaktas i
förberedelserna för nästa forskningspolitiska proposition.
För det andra är det -- mot bakgrund av byggandets och
inomhusmiljöns stora betydelse för allergierna -- nödvändigt
att Byggforskningsrådet prioriterar allergifrågan högre. BFR
har minskat sitt stöd på detta område efter att
allergiutredningen slutfördes. Den utvecklingen måste nu
vändas.
Men redan innan forskningen ger oss ökade insikter i
allergiernas gåta kan alltså mycket göras. Det finns redan
kunskaper som -- om de omsattes i handling av alla
inblandade aktörer -- både skulle kunna förebygga
uppkomsten av allergier hos många människor och höja
livskvaliteten för alla dem som redan drabbats.
Kunskapsspridningen har alltså en avgörande roll. Det är
t.ex. oroande att ombyggnader genomförs som inte leder till
att kraven på allergianpassning uppfylls.
Utöver det vi redan nämnt bör primärvårdens och mödra-
och barnhälsovårdens viktiga roll när det gäller såväl
förebyggande insatser som tidig upptäckt framhållas. För
den som är drabbad är det helt avgörande för livskvaliteten
att få rätt diagnos och en medicinering som fungerar. Det
behövs ytterligare insatser utöver dem Folkhälsoinstitutet
initierat för att förbättra kunskaperna hos primärvårdens
personal. Folkhälsoinstitutet bör i samarbete med
Socialstyrelsen ta initiativ till att sådan undervisning
kommer till stånd.
De förebyggande insatserna kan vara avgörande. Genom
att under de första fyra månaderna amma barnen och under
de två första åren inte utsätta dem för tobaksrök, kontakt med
pälsdjur eller fuktig inomhusmiljö kan man undvika hälften
av alla allergier under barnens första livstid. Så klara och
entydiga är sambanden. Det är en viktig uppgift för mödra-
och barnhälsovården att sprida denna kunskap till blivande
och nyblivna föräldrar.
Det finns naturligtvis goda exempel på att detta redan sker.
Utvecklingsenheten vid Habo vårdcentral i Västergötland
har tagit fram ett frågeformulär som används i kontakten med
föräldrar på barnavårdscentralen. Frågorna handlar om
allergier i familjen, om rökning och om hur bostaden ser ut.
Med utgångspunkt från svaren kan föräldrarna se om deras
barn ligger i riskzonen för att utveckla allergier. Med denna
information, och en faktagrund som visar på sambanden
mellan till exempel rökning och allergier, ankommer det
sedan på föräldrarna själva att bedöma hur de kan förändra
barnets miljö.
Politiska beslut är nödvändiga för att hejda allergiernas
utbredning och göra det lättare för allergiker att leva ett
normalt liv. Vi återkommer nedan till ytterligare åtgärder av
detta slag. Men det skall samtidigt sägas att allt inte kan
åstadkommas med politiska beslut. Det krävs också
attitydförändringar, att vi tar hänsyn till varandra och vidtar
sådana enkla åtgärder i miljön som var och en själv kan göra.
En del råd är enkla. Det handlar till exempel om att vädra
i bostäder, på daghem och i skolor och om att lufta
sängkläderna.
I andra fall kan det vara svårare. Många familjer vill ha
hund eller katt, inte minst för att de tycker att samvaron med
djuren ger barnen så mycket positivt. Om någon
familjemedlem visar sig vara allergisk uppstår naturligtvis
en konflikt. Den är nog ändå i regel lättare att klara än då det
är någon utomstående, en överkänslig klasskamrat eller en
granne, som drabbas. Användningen av parfym som kan ge
besvär för astmatiker är ett annat problem som kan vara svårt
att hantera.
Folkhälsoinstitutet satsar intensivt på att förebygga
allergier. De forskare som har mest kunskaper på det här
området har knutits till arbetet och samarbete sker också med
kommuner och landsting. Det är mycket välkommet att
Folkhälsoinstitutet tar de här frågorna på stort allvar. Den
nationella satsning som nu genomförs i form av det s.k.
Allergiåret 95 -- där Folkhälsoinstitutet samverkar med
Astma- och Allergiförbundet, Apoteksbolaget,
Livsmedelsverket och Svenska Läkaresällskapet -- är
utomordentligt välkommen.
Det är mycket angeläget att de insatser som genomförs
under detta år blir startpunkten för en långsiktigt alltmer
omfattande verksamhet och inte åter överlåts till ett mindre
antal eldsjälar när Allergiåret är till ända.
Mycket kan göras på central nivå. Men ett stort ansvar vilar
också på kommuner, landsting och enskilda. Det finns både
mänskliga och ekonomiska vinster att hämta i kampen mot
allergisjukdomarnas framfart.
Den angelägna allergianpassning av främst skolor och
daghem som måste genomföras måste få hög prioritet i
kommunerna. Det handlar om att bekämpa fukt- och
ventilationsproblem men också om att finna praktiska
lösningar på en rad andra frågor. De ''osynliga djuren'' dvs.
allergiframkallande ämnen som förs med från hem med
pälsdjur är ett av dessa. Ett annat är städningen som anses ha
blivit sämre från allergisynpunkt i takt med växande
ekonomiska problem ute i kommunerna.
Inom ramen för Allergiåret 95 har Folkhälsoinstitutet
erbjudit alla kommuner att tävla om utmärkelsen ''Årets
allergikommun''. Tre kriterier har ställts upp för att en
kommun skall kunna bli utnämnd till Allergi-anpassad
kommun:Kommunstyrelsen har fattat politiskt beslut om
att arbeta allergiförebyggande.En allergikommitté har
bildats.Ett handlingsprogram har upprättats och beslutats
inom ramen för kommunens, landstingets och RmA:s
verksamhet.
Handlingsprogrammet bör också innehålla minst följande
sex punkter:
1. Beslut om rökfrihet i offentliga lokaler.
2. Beslut om konkreta riktlinjer för djurfrihet i offentliga
lokaler.
3. Plan för godkänd allergistandard i daghem och skolor.
4. Plan för god arbetsmiljö.
5. Plan för utbildning om matallergi.
6. Plan för upphandling av allergianpassade produkter.
Ett 10-tal kommuner lär ha anmält intresse av att bli
''allergianpassad kommun''.
Vi föreslår att regeringen tar upp överläggningar med
Kommun- och Landstingsförbunden om vad som kan göras
för att ytterligare underlätta arbetet med allergianpassning
och ge det högre prioritet.
Ett speciellt problem som trots en hel del ansträngningar
inte blivit löst är pollenrapporteringens framtid. Denna
verksamhet är i dag koncentrerad till tre platser i landet:
Stockholm, Göteborg och Umeå. Eftersom ansvars- och
finansieringsfrågor inte kunnat lösas är den service som i dag
existerar hotad.
Den utredning som framlades 1992 konstaterade att en
systematisk insamling av pollen- och sporer i första hand är
av betydelse som underlag för prognoser till hjälp för
allergiker och läkare samt som underlag för olika typer av
forskning. Det är lätt att inse vilken betydelse
pollenrapportering har för att göra det möjligt att förebygga
besvär av allergi eller överkänslighet.
En modell som diskuterats är att tre regionala centra skulle
inrättas på de platser där verksamheten nu är koncentrerad.
Dessa skulle ansvara bl.a. för drift och underhåll av
pollenfällor. Landstingen skulle sedan ges ett ansvar för
pollenservicen till bl.a. allmänhet och vårdgivare.
Vi föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att
frågan om pollenservice nu bör lösas efter dessa riktlinjer.
De samband som kunnat konstateras mellan astmatiska
besvär och luftföroreningar är ett starkt skäl för att kampen
mot förorenande utsläpp -- inte minst från biltrafiken --
måste drivas med stor kraft. En illustration till detta är
problemet med bildande av marknära ozon till följd av
bilavgaser som visat sig kunna förvärra situationen för
människor med allergi och astma.
Ytterligare åtgärder måste vidtas för att åstadkomma
renare fordon, modernisering av bilparken, förbättrad
kollektivtrafik och minskad biltrafik inne i tätorterna. Dessa
frågor berörs vidare i folkpartiet liberalernas partimotion om
miljöpolitiken.
Användningen av parfymer och rakvatten kan som ovan
nämnts vara mycket besvärande för astmatiker. Problemet är
större än vad många människor, som inte själva har astma
eller har sett sjukdomen på nära håll, har klart för sig. I
många arbetsmiljöer är det naturligt och nödvändigt att
användningen är låg eller inte förekommer alls. Information
är även här det kanske viktigaste instrumentet. Vi föreslår att
regeringen närmare får pröva vilka åtgärder som kan vidtas
på området.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en nationell satsning på
allergiforskning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödet till allergiforskning efter
den nya vård- och allergistiftelsens tillkomst,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om epidemiologiska studier inom
ramen för allergiforskningen,
4. att riksdagen hos regeringen begär att Folkhälsoinstitutet
i samarbete med Socialstyrelsen får i uppdrag att ta initiativ
till undervisning beträffande allergiprevention för
primärvårdens personal i enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunernas arbete med
allergianpassning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om pollenservice och
pollenrapportering,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder beträffande parfymer och
astma.
Stockholm den 12 januari 1995
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Eva Eriksson (fp)
Elver Jonsson (fp)
Anne Wibble (fp)
Barbro Westerholm (fp)