Opinionen har uppenbarligen svängt när det gäller rätten
till dödshjälp. Allt fler läkare och jurister ansluter sig numera
till den meningen att patienten i livets slutskede då
sjukvården tömt sina medicinska resurser skall ha rätt till
dödshjälp om han/hon så önskar. Samhället kan enligt denna
uppfattning inte ta sig rätten att tvinga kvar en döende
människa på plågans bädd. Det innebär enligt vår mening en
kränkning av patientens självbestämmanderätt så som den är
dokumenterad både i grundlag och sjukvårdslag. Att en
majoritet bland landets vuxna befolkning är för dödshjälp i
ett sådant läge bekräftas av de enkäter som företagits.
Landstingsförbundets enkät gav vid handen att 57% var av
den meningen och en senare genomförd enkät visade att tre
av fyra av de tillfrågade var för dödshjälp i ovan angivet läge.
De argument som tidigare anförts mot dödshjälp i livets
slutskede har i avsevärd grad förlorat i kraft. Man har tidigare
hänvisat till den passiva dödshjälp som lagen tillåter och som
innebär att patienten har rätt att vägra en föreslagen
medicinsk insats. All vård måste ske i samråd med patienten
och det är patientens avgörande som slutgiltigt gäller. Med
nuvarande sofistikerade medicinska teknologi kan emellertid
någon klar gräns mellan passiv och aktiv insats inte
upprätthållas. Att stänga av en respirator -- nota bene, på
patientens begäran -- innebär självfallet en aktiv insats lika
väl som att injicera en dubbel dos morfin. I båda fallen blir
resultatet detsamma. Patienten dör. Att avsikten i det senare
fallet skulle vara att förkorta livet men i det tidigare något
annat måste framstå som ren sofism.
I debatten har också anförts att sjukvården skulle riskera
något av sin trovärdighet om laglig rätt till dödshjälp
infördes. I en TV-debatt framhöll Göran Hermerén, professor
i medicinsk etik i Lund, att man skulle riskera det motsatta
förhållandet i stället. Utsikten att hållas vid ''liv'' som ett
kolli in absurdum uppfattas som skrämmande av de flesta.
Sedan domstolarna numera tycks ha ändrat attityd till den
som med samtycke förkortar annans liv och dömer till
villkorlig dom, såsom skedde i ''Solnafallet'', har det blivit
allt mer angeläget för lagstiftaren att agera. I annat fall löper
vi risken att gemene man tar lagen i egna händer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning rörande
rätten till dödshjälp med beaktande av medicinska, juridiska,
etiska och allmänmänskliga synpunkter.
Stockholm den 12 januari 1995
Sten Andersson (m)
Wiggo Komstedt (m)