Förbättrat skydd för personer som anlitar psykologer
Bristfälligt skydd för patienten trots flera lagar
Nuvarande lagstiftning i Sverige ger ett otillräckligt skydd
mot oseriös yrkesutövning inom psykologområdet.
Den lagstiftning som rör psykologers yrkesutövning avser
i stort endast verksamhet inom hälso- och sjukvårdens
område. De viktigaste lagarna är Lag om behörighet att utöva
yrke inom hälso-och sjukvården (''behörighetslagen'') SFS
1984:542 och Lag om åligganden för personalen inom hälso-
och sjukvården (''åliggandelagen'') SFS 1994:953.
Enligt behörighetslagens § 9 gäller ett skydd för yrkestiteln
psykolog enligt följande:
I verksamheten på hälso-och sjukvårdens eller tandvårdens
område får inte någon ... ge sig ut för att vara psykolog eller
psykoterapeut utan att ha legitimation för yrket eller, såvitt
gäller psykologtiteln, utan att genomgå sådan praktisk
tjänstgöring som psykolog som anges i § 2. Om någon som
saknar behörighet ... att använda titeln psykolog eller
psykoterapeut, har förvärvat en titel som kan förväxlas med
dessa, skall denna titel anges i verksamhet ... på ett sätt som
tydligt skiljer den från psykolog- och psykoterapeuttitlarna.
För vissa andra grupper inom hälso- och sjukvården gäller
ett starkare skydd för yrkesutövningen. Behörig att utöva
yrke som barnmorska, läkare och tandläkare är enligt
behörighetslagens § 6 ''den som har legitimation för yrket
eller särskilt förordnats att utöva yrket''. Endast den som har
legitimation som läkare eller tandläkare får yrkesmässigt
bedriva enskild verksamhet.
Av åliggandelagen framgår bl.a. att den som tillhör hälso-
och sjukvårdspersonalenskall arbeta i överensstämmelse
med vetenskap och beprövad erfarenhet (§ 2)själv bär
ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter
(§ 6)har tystnadsplikt i privat vårdverksamhet ( §§ 8--11)
omfattas av tillsyn av Socialstyrelsen (§§ 12--17)
Särskilda regler för psykologer finns i Socialstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1986:43). Dessa
innehåller bl.a. regler om grunder för psykologlegitimation,
PTP-tjänstgöring samt regler för legitimation av psykologer
med utländsk utbildning.
Enligt lag om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och
sjukvårdens område (SFS 1994:954) kan hälso- och
sjukvårdspersonal ställas till ansvar inför hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) vid försumlighet i
yrkesutövningen.
Andra viktiga lagar avseende psykologers yrkesutövning
inom hälso- och sjukvården är patientjournallagen, hälso-
och sjukvårdslagens regler om bl.a. samlat ledningsansvar
under chefsöverläkare respektive regler om patientansvarig
läkare samt sekretesslagen.
Bättre patientskydd i övriga Norden
I övriga nordiska länder omfattas personer som anlitar
psykolog av ett mer omfattande skydd i lagstiftningen, dels
genom att psykologverksamhet utanför hälso- och
sjukvården skyddas, dels genom att lagstiftningen i större
utsträckning än i Sverige skyddar psykologens
arbetsuppgifter från att utföras av personer utan tillräcklig
utbildning.
Psykologverksamheten i Norge regleras genom ''Lov om
godkjenning m v av psykologer''. Denna lag omfattar all
psykologverksamhet och innehåller regler om
förutsättningen för godkännande som psykolog, möjlighet
till skydd av vissa metoder och hjälpmedel m.m.
Psykologverksamheten i Finland regleras i ''Lagen om
yrkesutbildad personal inom hälso- och sjukvården''. Denna
lag omfattar trots sitt namn även psykologers utövning
utanför hälso- och sjukvården. Lagen innebär en ensamrätt
för psykolog (''legitimerad yrkesutbildad person'') att utöva
yrket och använda yrkesbeteckningen. Andra än
legitimerade yrkesutbildade får inte utföra sådana uppgifter
som hör till yrket ifråga eller använda yrkesbeteckningen.
I såväl Norge som Finland innebär lagstiftningen ett
väsentligt större skydd för den enskilde klienten än vad fallet
är i Sverige.
I Danmark gäller titelskydd; efter kandidatexamen får
vederbörande kalla sig psykolog, efter två års praktik
auktoriserad psykolog.
Varför en särskild ''psykologlag''?
Psykologer utövar idag yrket inom ett stort antal områden
vilka ej omfattas av någon lagstiftning som ger skydd för den
enskilde, alternativt att den gällande lagstiftningen är
otillräcklig.
Exempel på sådana områden ärArbetsmarknadsverket
Skola och förskolaKriminalvårdenRättsväsendet
(forensisk psykologi)KonsultområdetLSS-området
SocialtjänstenFörsvaret
Det är otillfredsställande att den nuvarande lagstiftningen i
Sverige sannolikt ger allmänhet och myndigheter det sämsta
skyddet i Norden mot oseriös yrkesutövning inom
psykologområdet. Detta förhållande är särskilt
anmärkningsvärt med hänsyn till den stora betydelse och
inverkan psykologers yrkesutövning har på såväl individ
som grupp respektive på organisationsnivå. Idag uppträder
personer med otillräcklig utbildning under
yrkesbeteckningen ''psykolog'' och psykologiska metoder
används av icke-psykologer inom ett stort antal områden,
t.ex. skolan (''lekarbete'') och rättsväsendet
(vittnespsykologi) samt inom organisationsväsendet
(testanvändning).
Som exempel kan nämnas att HSAN måst avvisa ett ärende
som rörde klagomål på en skolpsykolog -- som av allt att
döma utförde hälso- och sjukvårdande arbetsuppgifter -- i
avsaknad av täckande lagstiftning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ett förbättrat skydd för
personer som anlitar psykologer.