med anledning av prop. 1994/95:194 Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård
Vänsterpartiet vill inledningsvis ta upp några allmänna
synpunkter om den öppna psykiatriska vården eftersom den
hänger samman med tvångsvården. Inte minst när regeringen
tänker ha kvar, som vi tolkar det, vissa möjligheter att
konvertera den frivilliga slutna psykiatriska vården till
tvångsvård, vilket medför att patienterna känner osäkerhet
om frivilligheten i vården.
Det behövs en utbyggnad av den psykiatriska
öppenvården. Vi har sedan länge inriktat oss på en
avinstitutionalisering av den psykiatriska vården.
Socialstyrelsen har avvecklingen av de psykiatriska
sjukhusen som högprioriterat område. Tyvärr har
utbyggnaden av de öppna vårdalternativen inte skett i samma
takt, vilket fått till följd att många människor farit illa. Efter
att under många år, kanske ett halvt liv, varit tvångsintagna
på mentalsjukhus så blir människor utskrivna till ett liv i
ensamhet och isolering. Det händer allt oftare att man på
gator och torg stöter på vilsna och förvirrade människor.
Vänsterpartiet anser att samhället måste ta ytterligare
krafttag för att bygga ut den öppna vården för dem som
behöver en fortlöpande psykiatrisk vård. Ett exempel på
sådan öppenvård är en behandlingsinriktad dagverksamhet.
Behandlingsplaner skall lagregleras
Vår uppfattning och erfarenhet är att det finns en situation
som är känsligare än andra. Det är när patienter skall skrivas
ut från institutionerna. Risken är då uppenbar att man tappar
kontakten med patienterna. För att undvika detta föreslår vi
att den översyn som skall göras även tar upp vikten av att
behandlingsplanering görs tydligare. En ny lag bör ha en
skrivning som stärker planeringen av patienternas eftervård.
Psykoterapeuter
Bristen på psykoterapeuter är stor. Denna yrkesgrupp utgör
en del av grundstommen i den psykiatriska vården. Detta
gäller både för den öppna och slutna vården, både för
behandlande och förebyggande psykiatrisk verksamhet.
Vänsterpartiet menar att det för samhällets del vore en god
investering med en utvidgning av utbildningen av
psykoterapeuter. För detta behövs ett ökat anslag till
utbildningen vid universitet och högskolor.
Konvertering från frivilligvård till tvångsvård
Med frågor, interpellationer och motioner har
Vänsterpartiet försökt skapa opinion för en förändring av
konverteringsmöjligheterna till den tvångsvård som nu finns
i lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Nu har regeringen
upptäckt en oroväckande ökning av antalet konverteringar
och vill finna sätt att begränsa antalet. Vänsterpartiet anser
att förslaget som möjliggör överföring från frivillig sluten
vård till tvångsvård borde kunna utgå ur lagen. Vi vill finna
öppna former för vård och behandling av personer som kan
utgöra en fara för sig själva och andra. Vi anser att detta kan
vara en uppgift för den nya beredning som regeringen skall
tillsätta.
Konverteringsmöjligheterna rimmar illa med
grundläggande krav på demokrati och rättssäkerhet. En
människa som frivilligt söker psykiatrisk hjälp skall inte
behöva riskera att bli tvångsomhändertagen. Konvertering
undergräver också förtroendet för den psykiatriska vården
och den kan innebära att människor drar sig för att söka vård.
Stödperson
Beträffande tillsättande av kontaktman/stödperson anser vi
att sådan, under förutsättning att patienten inte motsätter sig
detta, skall utses snarast efter det att tvångsvården satts in.
Det får inte bli så att detta beslut tas strax före en utskrivning.
Om inte ett tidigt beslut markeras i lagstiftningen är risken
uppenbar att ett tillsättande kan dra ut på tiden. Vi anser att
den kommande beredningen bör överväga detta och även
göra en bedömning om denna möjlighet skall föras in i
sociallagstiftningen och då lämpligast i ett lagrum i lagen om
särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
Öka länsrätternas kompetens
Länsrätterna har ansvaret för besluten som rör den
psykiatriska tvångsvården. För att bättre klara denna uppgift
behöver de öka sin kompetens. Rekvisiten för besluten om
tvångsvård vilar i stor utsträckning på läkarintyg. Dessa
intyg kan vara bristfälliga. Av den anledningen anser vi att
länsrätterna måste tillföras psykiatrisk kompetens för att bl.a.
göra adekvata bedömningar av läkarintygen.
Tydliga ansvarsgränser
Vänsterpartiet vill ha en klar gräns mellan sjukvårdens
åtaganden och rättspsykiatrin. Vi anser att ansvaret och
huvudmannaskapet för vård av de personer som är dömda
till psykiatrisk vård skall vara en statlig angelägenhet.
Regeringen vill nu ytterligare sudda ut gränsen genom att
öka trycket på sjukvårdshuvudmännen att svara för
rättspsykiatrin.
Samma tankegångar hade Socialberedningen år 1984. Men
beredningen tänkte sig att det inom hälso- och sjukvården
skulle finnas regionala rättspsykiatriska vårdenheter. Dessa
enheter skulle verka brett inom rättspsykiatrin och ha
allsidiga resurser, inte bara för intygsskrivandet utan för hela
rättspsykiatrin, både för terapi och forskning. En sådan
utveckling ställer vi oss positiva till medan vi är skeptiska
till den organisation som nu utvecklats. Nu vill man inom
fängelserna skapa enheter för intagna som behöver psykisk
vård. Därtill verkar socialministern ha tänkt sig en blandning
av kriminellt belastade och andra psykiskt sjuka vid de
psykiatriska klinikerna.
Vänsterpartiet vill återgå till de gamla ansvarsreglerna som
fanns i 1
§ andra stycket, lagen om rättspsykiatriska undersökningar
(LRPU), där det anges att rättspsykiatriska undersökningar
är en statlig angelägenhet. Detta kan göras i samverkan med
Landstingens hälso- och sjukvård.
Nej till olämpliga vårdinrättningar
Vi vet att det blir allt fler i fängelserna som behöver olika
former av psykisk vård. Inom kriminalvården har man sökt
lösa detta genom att inrätta speciella avdelningar med
personal som är mentalskötare. Det är alltså ett klart
erkännande av att de intagna behöver en annan typ av
vårdinsatser. Dock anser Vänsterpartiet att det är fel när man
bygger upp en egen psykiatri inom fängelserna. Vi anser att
vårdbehovet skall styra. De som behöver psykiatrisk vård
skall i stället dömas till vård och placeras på rättspsykiatriska
institutioner.
I debatten sägs att de snabbt släpps från dessa institutioner
men statistiken motbevisar detta. Flertalet som är dömda till
vård har längre vistelsetid än de som dömts till fängelse för
liknande brott.
Med regeringens förslag om att godkänna fler undermåliga
vårdinrättningar finns det en stor fara i att de som är i behov
av psykiatrisk vård hamnar på dessa fängelser där man på
intet sätt kan differentiera verksamheten. Fängelsestraffet
kommer då att gravt förvärra deras problem. Var de farliga
när de togs in är det nästan säkert att de är mycket farligare
när ''vårdtiden'' är slut. Detta är inte till gagn för någon --
varken den enskilde eller samhället.
Vänsterpartiet avslår regeringens förslag om att få
godkänna vårdinrättningar med gott yttre skalskydd men
som har sämre möjligheter att differentiera vården för de
intagna.
Begreppet ''psykiskt störd''
Slutligen vill vi mönstra ut ordet ''psykiskt störda'' när det
gäller rättspsykiatrisk vård, se propositionen avsnitt 7.3,
sidan 29. Vi anser att rättspsykiatrisk vård skall komma
ifråga för folk som lider av en klar och väldefinierad psykisk
sjukdom medan övriga skall behandlas av kriminalvården.
Det är också viktigt för att ytterligare markera gränserna till
exempelvis psykiskt utvecklingsstörda. Vänsterpartiet vill
ha klart begränsade indikationer för vad som skall anses som
psykisk sjukdom av en grad som kräver rättspsykiatrisk vård.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att i de direktiv för
den utredning som skall se över den psykiatriska
tvångsvården begära förslag om hur en
behandlingsplanering för den enskilde kan ingå i
lagstiftningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konvertering från frivillig vård till
tvångsvård,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa möjlighet att tillsätta
stödpersoner för människor med psykiska problem förutom
i lagen om psykiatrisk tvångsvård även i lagen om vård av
unga,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka länsrätternas psykiatriska
kompetens,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
återinförandet av ett statlig ansvar för den rättspsykiatriska
verksamheten enligt vad i motionen anförts om en återgång
till vad som reglerades i 1
§ andra stycket lagen om rättspsykiatrisk undersökning
(LRPU),
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om att använda
sämre utrustade enheter på fängelserna för vård av fångar
med svåra psykiska problem,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utväxla begreppet ''psykisk
störning'' när det gäller rättsmedicinen.
Stockholm den 17 april 1995
Stig Sandström (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Hanna Zetterberg (v)
Alice Åström (v)