med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.
Innehåll:
Inledning2
Majoriteten positiv till transplantationer2
Attityder till transplantation2
Vem bestämmer?3
Den avlidne eller en ställföreträdare3
Särregeln för så kallade mindre organ avskaffas4
Information och utbildning4
Organdonationsregister5
Uppgiftslämnande till organdonationsregistret5
Donationskort5
Transplantation av vävnad från aborterat foster6
Etiska frågeställningar och riskbilder6
Behovet av en samvetsklausul8
Avvägning mellan etiska risker och medicinsk nytta9
Förbud mot kommersialisering10
Uppföljning och utvärdering10
Hemställan18
Inledning
Under det senaste decenniet har utvecklingen, när det
gäller transplantationsverksamhet, gått starkt framåt.
Transplantation är numera närmast en rutinåtgärd.
Många är de människor som tack vare en transplantation
fått ett förlängt liv. Det gäller t ex ett stort antal hjärt- och
njursjuka, samt människor med vissa blod-, lung- och
leversjukdomar. Men också i andra fall har transplantationer
bidragit till en förbättrad livskvalitet för stora grupper. Det
gäller exempelvis inom ögonsjukvården, där transplantation
av hornhinnor är vanligt förekommande.
Samtidigt som vi konstaterar att
transplantationsbehandling hjälpt många människor är det
angeläget, att i de fall transplantation sker från en avliden,
kroppen behandlas med respekt och värdighet. De anhöriga
till den avlidne måste kunna få stöd och hjälp också inför de
eventuella beslut som behöver fattas i anslutning till
organdonation.
Majoriteten positiv till transplantationer
Av de undersökningar som gjorts framgår att
transplantationer är något de flesta tycker är bra och viktigt.
Många har dock inte tagit uttrycklig ställning till, om de
själva vill eller inte vill, att deras organ ska få användas för
transplantationsändamål när de avlidit. En orsak är troligen
att tanken på organdonation aktualiserar tankar och känslor
kring den egna döden.
Det är viktigt att ha detta i minnet när man diskuterar
transplantationsverksamhet. Stor hänsyn måste vid dessa
överväganden tas till psykologiska och känslomässiga
faktorer. Det är också viktigt att lyfta fram att samtidigt som
vi konstaterar att människor kan räddas till livet eller få ett
bättre liv genom transplantationer, så vet vi att det är andra
enskilda människor som bestämmer om behandlingen ska
kunna ges eller inte. Det understryker människors beroende
av varandra.
Attityder till transplantation
När frågan om transplantationer diskuteras är det viktigt
att det inte framställs som att det är sjukvården och
transplantationskirurgerna som behöver organ. Det måste
tydliggöras att det är svårt sjuka människor som behöver
organ för att överleva eller leva ett bättre liv. Det är således
inte den enskildes intresse som står mot statens eller
samhällets. Samhället är vi alla och vi har ett gemensamt
ömsesidigt intresse av att transplantationsverksamheten
fungerar och bedrivs på ett etiskt acceptabelt sätt, eftersom
ingen av oss på förhand vet vilken roll som kan bli aktuell
för oss -- donatorns eller mottagarens. Den kristna
människosynen och etiken är en omistlig värdegrund för de
svåra avvägningar och ställningstaganden som vi ställs inför
genom den medicinska teknikens landvinningar. Alla
människor har samma och lika människovärde.
Människolivet är okränkbart, likaså individens integritet.
Enligt vår grundsyn måste människan, också som avliden,
behandlas med största respekt och vördnad. Människan får
inte ses som medel utan som ett mål i sig. Nyttoaspekten får
inte ensam styra våra ställningstaganden.
I den allmänna debatten har det ofta framställts som att
''sjukvården'' tar organ från en avliden. Detta
uttryckssätt har av förståeliga skäl fått en negativ klang. Det
måste tvärtom uttryckas som positivt att det är den enskilde
som beslutar sig för att donera organ. Att arbeta för att så
många som möjligt ger sin inställning till känna kan medföra
en positiv attitydförändring inför hela
transplantationsverksamheten. Den misstänksamhet som
förekommer kan undanröjas.
Vem bestämmer?
En fråga som varit föremål för omfattande diskussioner
och överväganden är vem som ska få bestämma om organ
får tas till vara eller inte. Alla torde dock vara överens om
att det är bäst om enskilda människor under sitt liv själva ger
uttryck för om man är villig att bli donator eller inte. Då blir
frågan sällan ett problem för anhöriga.
Om det blir allt vanligare med personliga beslut om
organdonationer, kommer det också att uppfattas som
naturligt att till en avlidens närstående ställa frågan om hur
personen ställde sig till att bli donator av organ.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1992:763) skall god
vård ges på lika villkor. Vården skall bygga på respekt för
patientens självbestämmande och integritet.
Behandlingsalternativ skall presenteras för patienten, och
läkaren ska välja i samråd med denne.
Den avlidne eller en ställföreträdare
Huvudprincipen i propositionen är i linje med hälso- och
sjukvårdslagens intentioner. Den vilja som den avlidne
uttryckt under sin livstid är avgörande för om ingrepp får
göras eller inte. Biologiskt material får således tas om den
avlidne skrivit detta eller det på annat sätt kan utredas att det
står i överensstämmelse med den avlidnes önskan.
Om den avlidne inte har tillkännagivit sin vilja är det
vederbörandes ''ställföreträdare'' som tillfrågas. Detta görs i
första hand för att efterhöra om den närstående kan ge
uppgifter som bidrar till att den avlidnes inställning blir
klarlagd. På så sätt lyfts den grundsyn fram att det är den
avlidnes egen inställning som ska respekteras. Inställningen
kan ofta utrönas via kunskap om den avlidnes åsikt i
livsåskådningsfrågor i övrigt.
I andra hand blir alltså den anhörige självständig
beslutsfattare. Ställföreträdare är den som är närmast
anhörig. I propositionen påpekas att den anhörige ska ha stått
den avlidne nära. Anhöriga skall alltid när det gäller
organdonationer tillfrågas och ges rimligt rådrum. Vid
motstridiga uppgifter får ingrepp inte göras. Detsamma
gäller om man inte har anhöriga eller dessa inte kan nås.
Lagrådet har i sitt yttrande ingenting att erinra mot en sådan
ordning.
Kristdemokraterna delar denna syn, men anser det
väsentligt att informationsarbetet har som mål att så många
som möjligt tar egen ställning (se vidare vårt förslag under
rubriken ''Uppgiftslämnande till organdonationsregistret'').
Även om allt fler skulle tillkännage sin vilja till
organdonation, anser vi -- i enlighet med propositionen -- att
ställföreträdarrollen måste finnas kvar. Ställföreträdare
behövs av naturliga skäl också för minderåriga, som ju inte
kan avkrävas en egen inställning.
Särregeln för så kallade mindre organ avskaffas
Så kallade mindre ingrepp omfattas för närvarande inte av
transplantationslagen. Lagen gäller således inte för tagande
av blod, avlägsnande av hud eller andra mindre ingrepp. Till
mindre ingrepp räknas också tagande av hornhinna.
Eftersom den grundläggande principen är att den dödes
inställning skall vara avgörande anser regeringen att
transplantationslagens allmänna bestämmelser om samtycke
skall vara uppfyllda för alla former av ingrepp som görs för
transplantationsändamål.
Kristdemokraterna anser att detta är en bra uppstramning
och förenlig med våra etiska utgångspunkter. Vi anser att det
är själva ingreppet som är avgörande i integritetshänseende.
Farhågorna att denna skärpning av lagen skulle minska
tillgången till organ visar på behovet av en bred
informationsinsats.
Information och utbildning
Kristdemokraterna delar synen att informationsinsatser är
av avgörande betydelse för att uppnå målet att människor
själva tar ställn ing. Kunskap är, för de allra flesta, en
förutsättning för att kunna fatta beslut. Därför bör det ses
som en rättighet för enskilda människor att få en allsidig
information inför beslutet att bli donator.
Det är dock angeläget att peka på att för många är dessa
frågor mycket känsliga och svåra. Det kan upplevas som ett
problem, att känna påtryckningar, att ta ställning. I detta
sammanhang måste man ha i beaktande den kulturella
utveckling som ägt rum. Förr var döden en naturlig del av
livet. Döden var lika naturlig som födelsen. Numera har det
dock blivit allt vanligare att även äldre människor som
närmar sig slutet av sin levnad skickas till sjukhus eller
sjukhem. Vi har på så sätt fått ett avstånd till döden. Detta
perspektiv är viktigt att ha med sig när det gäller
ställningstagande till organdonation, eftersom det på ett
påtagligt sätt aktualiserar frågan om den egna döden. Därför
är det viktigt att utbildning och information sker på ett
ödmjukt och förstående sätt där stor respekt visas för de
människor som inte kan ta ställning. Vi måste ha förståelse
för och acceptera att det tar tid att förändra attityder.
Det är väsentligt att anpassa informationen till den
enskildes önskemål och behov. Vidare bör man informera om
vilka kriterier som gäller för att kunna komma ifråga som
donator.
En annan aspekt som bör lyftas fram är att det kan vara
till stor hjälp för de närmast anhöriga om man själv har tagit
ställning. Då behöver de anhöriga inte sväva i ovisshet om
den avlidnes egen önskan. Detta är viktigt för alla eftersom
man inte vet i vilken roll man kommer att hamna, i
anhörigrollen eller givarrollen.
Vi kristdemokrater vill också lyfta fram vikten av att på ett
ödmjukt och förstående sätt föra denna
informationskampanj, där det även klart måste framgå att
man bemöts med samma respekt vare sig man säger ja eller
nej. Det får aldrig framstå som ett krav att bli donator. Detta
kan inte nog understrykas. Det är individens egen önskan
som skall stå i fokus.
Vi anser också att möjlighet skall finnas som gör det
möjligt att ändra sig om man så skulle önska och att
information ges hur detta formellt kan göras.
Organdonationsregister
I propositionen föreslås att ett register bör inrättas där man
kan få sin inställning till organdonation registrerad. I skälen
för regeringens bedömning anförs att den enskilde på så sätt
ska kunna utöva sin självbestämmanderätt och på ett
betryggande sätt få sin inställning dokumenterad. Ett register
skulle även vara till fördel för de anhöriga som då inte
behöver ställas inför frågan om den avlidnes inställning. Via
ett register skulle man snabbt och enkelt få uppgift om detta.
Vi delar regeringens syn i denna fråga men vill lyfta fram
att det även i registret bör finnas möjlighet att få
dokumenterat vilka organ som man är villig att donera. Det
finns säkerligen människor som t ex gärna skulle kunna
donera sina njurar och hornhinnor men inte kan tänka sig att
donera sitt hjärta. I likhet med de grundläggande principerna
om självbestämmande bör den enskilda människans
inställning vara avgörande även i detta fall. Likaså bör det,
som redan nämnts under avsnittet om information, finnas
möjlighet att ändra inställning om organdonation.
Människors inställning kan av olika skäl förändras och då
kan det vara tryggt att veta att man kan ändra ståndpunkt.
Detta bör enligt vår åsikt ges regeringen till känna.
Vi förutsätter att sekretessreglerna för detta register blir
noggrant utredda. Att den enskilde ska kunna begära utdrag
ur registret är naturligt, men vi ställer oss avvisande till att
vem som helst inom sjukvården skulle kunna under en
persons livstid ta fram uppgifter om viljan till framtida
donation av vissa organ.
Uppgiftslämnande till organdonationsregistret
Den enskilde bör ha god information om var och när man
kan lämna uppgifter till det föreslagna
organdonationsregistret.
Vi kristdemokrater anser att stat, landsting eller kommuner
dessutom aktivt bör informera om organdonation vid de
tillfällen då människor naturligt har kontakt med vissa
myndigheter. Sådana tillfällen kan vara mönstring inför
värnplikt, utfärdande av körkort, besök vid
hälsomottagningar etc. Vid sådana tillfällen skulle den
enskilde erbjudas att lämna uppgifter till
organdonationsregistret. Vi anser att detta skulle underlätta
för många att ge sin åsikt tillkänna.
Donationskort
Den vilja till organdonation som den enskilde lämnar till
organdonationsregistret skulle förutom i regi stret
dokumenteras på ett donationskort. Även i detta
sammanhang är det viktigt att lyfta fram behovet av
information och utbildning. Dessa synpunkter har vi mer
utförligt beskrivit i avsnittet ''Information och utbildning''.
I propositionen föreslår regeringen att Socialstyrelsen får i
uppdrag att utforma donationskort.
Under senare år har ett antal olika donationskort tagits
fram på privata initiativ. Donationskort av mer officiell
karaktär finns dock inte i Sverige men i en del andra länder,
t ex
Storbritannien och USA.
Vi anser att framtagandet av donationskort är positivt men
tror samtidigt inte att det löser alla problem. Det är enligt vår
syn de sammantagna satsningarna på information och
utbildning som ger effekt.
Transplantation av vävnad från aborterat foster
I propositionen finns förslag om att vävnad från aborterade
foster får användas för medicinska ändamål. Användningen
av vävnad från aborterade foster är för närvarande inte
lagreglerad i Sverige. Det finns dock sedan 1988 etiska
riktlinjer utfärdade av Svenska Läkaresällskapets delegation
för medicinsk etik. Dessa etiska riktlinjer skulle enligt
propositionen i stort sätt vara desamma som tillämpas i andra
länder. Enligt dessa riktlinjer får vävnad tas från aborterade
foster.
För att vävnad från aborterade foster ska få tas till vara
fordras, enligt propositionen, att den kvinna som burit fostret
samtycker till åtgärden. I detta fall måste det vara aktivt
samtycke. Innan samtycke inhämtas skall kvinnan ha
informerats om åtgärden och den tilltänkta användningen.
Tillvaratagande av vävnad får ske endast med
Socialstyrelsens tillstånd. Sådant tillstånd får lämnas endast
om det finns särskilda skäl. Etiska kommittéer kopplas
regelmässigt in.
Propositionen framhåller vidare att det måste finnas
särskilda skäl för att vävnad från foster ska få användas.
Detta innebär bl.a. att åtgärden ska ha väsentlig betydelse för
mottagarens livskvalitet.
Förslaget understryker att användningen av vävnad från
foster skall vara neutral i förhållande till abortverksamheten
och inte i något avseende få påverka hur, när och varför
aborten sker. Beslut om användning av fostervävnad bör
därför inte fattas av den som ansvarar för vården av den
abortsökande kvinnan.
Etiska frågeställningar och riskbilder
Propositionen framhåller att användningen av fosterceller
redan haft stor betydelse exempelvis vid utvecklingen av
vacciner. Både polio- och mässlingsvaccin har således
utvecklats med hjälp av fosterceller. Även inom
cancerforskningen används fostervävnad. Utsikterna att i
framtiden inom vård och behandling dra nytta av
forskningen kring användning av vävnad fråm foster bedöms
på flera områden vara goda. I ett längre perspektiv skymtar
möjligheter att finna bot för allvarliga sjukdomar som inte är
behandlingsbara med andra metoder.
Bland de remissinstanser som sagt nej till användning av
fostervävnad är bl a Svenska kyrkans centralstyrelse,
Svenska ekumeniska nämnden, Sveriges Frikyrkoråd och de
Fria kristna samfundens råd i ett gemensamt yttrande. Dessa
remissinstanser representerar nära nog samtliga i Sverige
verkande kristna samfund, liksom även icke-kristna, såsom
muslimer, judar och buddister.
Också vi kristdemokrater anser att frågan om att ta vävnad
från aborterade foster är utomordentligt komplicerad. Vår
tveksamhet inför denna verksamhet är synnerligen stark.
Orsaken till vår tveksamhet är bl a
att det, trots alla restriktioner som föreslås i lagen, kan
komma att innebära att antalet aborter ökar med åberopande
av nya nyttoskäl. Det kan också innebära att forskningens
''naturliga'' iver och intresse för nya områden sekundärt
skulle kunna påverka aborterna. Oro inför en sådan
utveckling, som senare kan bli mycket svår att hejda med
politiska medel, måste därför noga vägas mot viljan att
förbättra livskvaliteten och rädda människoliv. Vi
kristdemokrater önskar att samhället ska arbeta målmedvetet
för att få ner antalet aborter. Detta sker på många olika sätt
via informationskampanjer, på gynekologiska mottagningar,
på ungdomsmottagningar och i skolor för att ta några
exempel. Vi måste klart och tydligt deklarera att målet är att
så långt som möjligt förebygga och minska antalet aborter.
I det följande diskuteras ett antal etiska invändningar och
riskbilder som belyser vår tveksamhet och som vi
kristdemokrater anser måste vara tillfredsställande lösta för
att en lagstiftning om användning av fostervävnad ska kunna
vara acceptabel.
1. Situationen för kvinnan som begär abort. När en
kvinna har bestämt sig för att genomgå abort väcks frågan
om hon vill tillåta transplantation av vävnader från det
aborterade fostret. Kvinnan kan uppfatta det som svårt att
utöver abortbeslutet fatta också detta beslut. Regeringen vill
därför att hon ska få skriftlig information och betänketid. Om
hon säger nej skall detta respekteras.
I dag torde i stort sett alla vara överens om att abort är en
nödlösning och egentligen ett åsidosättande av ''den mest
grundläggande rättigheten, rätten till liv'' (SOU 1993:40, s 200).
Om en abort skulle framstå som något potentiellt
nyttigt, där fostret blir åtråvärt för terapeutiska ändamål eller
för forskning, skulle detta till en del kunna påverka kvinnans
abortbeslut, vilket enligt vår åsikt etiskt sett är oacceptabelt.
Vid informationen till den abortsökande anser vi
kristdemokrater att det klart måste framgå att kvinnan mellan
medgivandet till transplantation och själva abortingreppet
står helt fri att ändra sig och fullfölja graviditeten.
2. Forskningens eventuella beroende av vävnad från
foster. Vi kristdemokrater vill betona att man i
bedömningen av forskningens framtidsutsikter inte får
relatera dessa till det nuvarande antalet aborter per år. Det
får inte heller vara så att forskare och läkemedelsutvecklare
avstår från att välja andra vägar på grund av tillgången till
foster, vilket också propositionen fastslår.
En utveckling där forskning och behandling blir beroende
av tillgången av foster, och det därmed riskerar att uppstå ett
behov av aborterade foster, är inte acceptabel. En
framstående forskare bedömde att man årligen skulle behöva
något tusental fosters bukspottskörtlar för att behandla
diabetes med hjälp av transplantation (Läkartidningen, vol
83, nr 12, 1986, s 1092).
Det viktigaste målet för samhället måste vara att genom
graviditetsstödjande och abortförebyggande insatser minska
antalet aborter till ett minimum. Vi ser det som en absolut
förut sättning, vilket också propositionen framhåller, att
användningen av aborterade foster skall vara neutral i
förhållande till abortverksamheten och inte i något avseende
får påverka hur, när och varför aborten sker. Vi menar att
beslut om användning av fostervävnad skall (propositionen:
bör) fattas av en annan läkare än den som ansvarar för vården
av den abortsökande kvinnan. Enligt vår mening kan
transplantation av fosterceller endast komma i fråga i de fall
aborten redan de facto är utförd, eller, i andra hand i de fall
en förestående abort är oundviklig.
3. Abortmetoder och transplantation. I
transplantationsdebatten har framkommit farhågor om att
abortingreppet kan komma att senareläggas eller att själva
aborttekniken modifieras för att i största möjliga
utsträckning tillgodose de krav som användningen av
fostervävnad vid transplantation och forskning ställer. En
sådan utveckling anser vi vara etiskt oförsvarlig, liksom att
vävnad tas från fostret redan före aborten. Visserligen
framhåller propositionen att användningen av aborterade
foster inte får påverka hur aborter utförs, men att detta krav
uppfylls torde vara svårt att kontrollera.
4. Abort som del i en behandlingsmetod. Lagen måste
utformas på ett sätt som gör det omöjligt att planera en
graviditet för att göra abort och sedan donera vävnad från det
aborterade fostret. För att uppnå detta mål kan ett sätt vara
att det i lagen skrivs in att initiativet att donera vävnad från
ett aborterat foster endast får tas av behandlande läkare.
Detta för att säkerställa att aborten som det står i
propositionen ''är neutral till
transplantationsverksamheten''.
5. Eventuell import från u-länder av vävnad från
aborterade foster. Enligt vår mening bör man bedöma
riskerna för att vävnad från foster i framtiden skulle kunna
importeras från organbanker i u-länder. Den extrema
fattigdomen i många av u-länderna skulle kunna utnyttjas för
att locka människor att göra abort av ekonomiska skäl.
Redan idag säljs i fattiga länder organ från levande donatorer,
oftast barn, vars utsatta position utnyttjas i rent profitbegär.
Denna fråga utvecklas senare i avsnittet om ''Förbud mot
kommersialisering''.
6. Skäl för användande av vävnader från aborterade
foster. Som nämnts ovan föreslår propositionen att det ska
föreligga särskilda skäl för att vävnad från aborterade foster
ska få användas och ha väsentlig betydelse för mottagarens
livskvalitet. Kristdemokraternas syn är mer restriktiv, i det
att vi betonar att enbart synnerliga skäl kan komma ifråga
för att vävnad från aborterade foster ska få användas, vilket
innebär att åtgärden måste vara livsuppehållande eller av helt
oundgänglig betydelse för mottagarens livskvalitet.
Regeringen bör föreslå en klar och tydlig lagstiftning som
beaktar de nu nämnda etiska invändningarna och
riskbilderna och som förhindrar en utveckling i den riktning
som nämnts ovan. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Behovet av en samvetsklausul
Ett antal remissinstanser har förordat en samvetsklausul
för vårdpersonal som ger möjlighet att avstå från deltagande
i transplantationsverksamhet med organ för aborterade
foster. Vi delar den synen och finner det väl motiverat att i
en etiskt svår fråga som denna ge vårdpersonal möjlighet att
åberopa en samvetsklausul. Regeringen bör återkomma med
förslag om hur en sådan kan utformas.
Avvägning mellan etiska risker och medicinsk nytta
Vi anser att det är positivt att det i propositionen framgår
att man accepterar grundsynen att fostret är en individ. Det
faktum att fostret nu ses som organdonator synliggör
onekligen fostret som en mänsklig individ. Det kan ge
positiva implikationer vad gäller ställningstagandet till
aborter. Samma principer kommer enligt regeringens förslag
att gälla för aborterade foster som för organdonation från
barn och vuxna människor. En avgörande skillnad är givetvis
att fostret och barnet inte själv kan ta ställning. Det krävs
dock aktivt samtycke av kvinnan (föräldraparet).
Utredningen om det ofödda barnet (SOU 1989:51)
formulerar ett etiskt dilemma så här: ''Sällan har vi att välja
mellan ett helt gott och ett helt ont alternativ. Av två
alternativ kan båda ha för- och nackdelar. Vi förs in i känsliga
och svårlösta frågor om prioritering.''
I proposition 1994/95:142 Fosterdiagnostik och abort
deklarerade regeringen:
''En avvägning mellan kvinnans intressen och den oföddes
intressen är ofrånkomlig. Det är dock viktigt att vara vaksam
så att inte denna avvägning leder i riktning mot en etisk
gradering av människoliv.''
Om en sådan etisk avvägning alltid äger rum och aborten
utförs av ett etiskt försvarbart skäl bortfaller en mängd etiska
invändningar mot att ta organ från fostret. Vi visade dock i
en tidigare motion (1994/95:So28) att en sådan avvägning är
nödvändig för att aborten skall kunna anses vara etiskt
försvarbar. Vi visade också att en sådan avvägning idag inte
görs mellan kvinnans intressen och fostrets intressen förrän
efter den 18:e graviditetsveckan. I praktiken är fostret helt
rättslöst de första 18 veckorna. I ett senare skede av
graviditeten prövar Socialstyrelsen om synnerliga skäl för
abort föreligger. Efter 22:a graviditetsveckan utförs av praxis
inga aborter. Efter denna tidpunkt och livet igenom är
individen sedan tillförsäkrad ett fullgott rättsskydd genom
svensk lag. Vi pekade också på att fostrets rättssäkerhet
behöver stärkas under de första 18 veckorna som en följd av
bland annat de internationella konventioner som Sverige
ratificerat (FN:s universella förklaring om de mänskliga
rättigheterna (1948), artikel 3, FN:s konvention om
medborgerliga rättigheter (1966) artikel 6:1,
Europakonventionen artikel 2:1 (inkorporerad i svensk lag
1994), samt preambeln till FN:s barnkonvention (ratificerad
av Sverige 1989), där det deklareras att barnet har rätt till
''lämpligt rättsligt skydd'' även före födelsen).
Enligt vår mening krävs en liknande etisk avvägning när
det gäller användningen av vävnad från aborterade foster.
Kristdemokraterna anser att denna avvägning måste göras
utifrån ett helhetsperspektiv. Å ena sidan måste man se de
människor som kan få bot och behandling med de metoder
som transplantation av vävnad från foster kan ge, en
behandling som annars inte skulle kunna ges. Mot dessa
fördelar måste man väga de etiska invändningar och risker
som vi tidigare anfört och som enligt vår mening måste vara
tillfredsställande lösta för att en lagstiftning om användning
av fostervävnad skall kunna vara acceptabel.
Den fråga man också måste ställa sig, gäller vad som
händer om man helt avvisar användningen av vävnad från
foster. För de människor som är i livsavgörande behov av
transplantation kan det vara svårt att förstå varför det är etiskt
acceptabelt att ta vävnad från avlidna, födda barn, men inte
från foster.
Trots de dilemman vi exemplifierat krävs
ställningstaganden inom den medicinska verksamheten och
forskningen. Det går inte att påvisa att den medicinska
forskningen skulle vara moraliskt högtstående i sig. Den är
som allt annat mänskligt utsatt för både positiv och negativ
påverkan. Det är därför av fundamental betydelse att
forskare, liksom personal inom sjukvården, får vägledning
för sina ställningstaganden genom lagstiftning och
anvisningar. Lagen kan aldrig täcka alla tänkbara situationer,
men den kan ange en tydlig grundhållning, en etisk ram som
inte får överskridas. Vi kristdemokrater ser det som positivt
att verksamheten vad gäller användningen av vävnad från
aborterade foster nu lagregleras. Själva processen innebär ett
ökat etiskt medvetande och etisk prövning samt att
verksamheten får en stramare etisk ram än i nuläget. Vi vill
dock allvarligt understryka den starka tveksamhet vi hyser
och de etiska invändningar som vi anfört ovan.
Förbud mot kommersialisering
I vårt samhälle blir allt fler områden kommersialiserade.
Under senare år har det förekommit uppgifter om handel
med organ för transplantationsändamål. Det är därför som
det behövs förbud mot kommersialisering när det gäller
mänskliga organ. Det är etiskt helt oacceptabelt med handel
av organ. Den så kallade godhetsprincipen måste ligga
djupare än i materiella tillgångar. Det får aldrig bli ett
argument för människor i de rika länderna att ''köpa delar av
kroppar'' för pengar. Detta är en princip som även
fortsättningsvis med kraft måste försvaras. Det är också
viktigt att förstärka den inneboende viljan hos den enskilde
att vilja göra gott mot varandra. Det är av avgörande
betydelse att vi politiker på så sätt visar att vi tror på att
människan har en djup dimension i sina beslut om
organdonation. Grundprincipen kan sammanfattas i ''den
gyllene regeln''; allt vad ni vill att andra ska göra för er det
ska ni göra för dem. Världshälsoorganisationen, WHO, har
i en resolution uppmanat medlemsländerna att vidta åtgärder
i syfte att förhindra köp och försäljning av organ för
transplantationer.
Regeringen har i propositionen föreslagit förbud mot
kommersiell hantering av organ för transplantation: ''Den
som med uppsåt och i vinningssyfte tar, överlämnar, tar emot
och förmedlar biologiskt material från en levande eller
avliden människa eller vävnad för ett aborterat foster döms
till böter eller fängelse i högst 2 år.''
Vi kristdemokrater anser att detta förslag är mycket bra
och nödvändigt. Med ett sådant förbud markeras vikten av
att den levande människans integritet upprätthålls liksom
respekten för den avlidne.
Uppföljning och utvärdering
Vi kristdemokrater anser att det är angeläget att noga följa
och utvärdera de beslut som riksdagen fattar. Först när
besluten tillämpas i praktiken kan man se de verkliga
effekterna och konsekvenserna. Inom hälso- och sjukvården
har Sverige legat efter när det gäller utvärderingsarbete. En
av orsakerna till detta är svårigheten att utvärdera
verksamheten inom hälso- och sjukvården. Men när det
gäller de förändringar som föreslås i propositionen om
organdonationer är det enligt vår bedömning både möjligt
och nödvändigt med uppföljning och utvärdering.
När det gäller de medicinsk-etiskt svåra frågorna är det än
viktigare att vi som beslutsfattare är öppna för en grundlig
analys av konsekvenserna. Därför anser vi kristdemokrater
att en utvärdering, av den nya transplantationslagen och de
riktlinjer som föreligger för beslut, görs förslagsvis om två
år. Utvärderingen ska syfta till att kartlägga bl.a. effekten av
hur det nya förslaget påverkar människors egna aktiva beslut
om organdonation. Vidare att man utvärderar vilka
informationsinsatser som är mest effektiva i syfte att få så
många som möjligt att ta egen ställning. Likaså när det gäller
transplantation av vävnader från aborterade foster är det
viktigt att utvärdera hur detta påverkar abortverksamheten
och attityderna till den. Det är också viktigt att kartlägga hur
förslagen påverkar den övriga forskningen.
Av avgörande betydelse för att uppnå målet med de nya
förslagen inom transplantationsverksamheten är att även
analysera hur tillämpningen sker ute i verksamheten. En
utvärdering ger möjlighet att se vilka konsekvenser den ena
eller den andra organisationsformen haft. Det är viktigt att
stryka under att organisationsformen endast är ett medel för
att nå ett visst mål och bedömningen av vilket medel som
bäst uppfyller målen kan variera. Därför måste även denna
aspekt tas med när utvärderingen görs. Det är viktigt att
allmänheten känner trygghet i vår beslutsordning särskilt när
det gäller frågor utav existensiell art. Förslaget om
utvärdering bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en intensiv informationskampanj
omkring organdonation med målsättningen att alla skall ges
möjlighet till ett personligt ställningstagande till donation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samtal om donation i samband
med mönstring, körkortstagning och vid andra besök inom
sjukvården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om donationsregistret och
möjligheten att ändra tidigare fattade beslut i fråga om
donation,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheten att ange vilka organ
som man är beredd att donera,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om donationskort,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sekretessregler för
donationsregistret,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att användningen av fostervävnad
i transplantationsverksamhet inte får innebära att synen på
aborter liberaliseras,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en kvinna som medgivit
användning av vävnad från foster skall ha möjlighet att ändra
sig och fullfölja graviditeten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att motverka en utveckling där
forskare, läkemedelsutvecklare och transplantationskirurger
gör sig beroende av tillgången på aborterade foster,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att säkerställa
att användningen av aborterade foster inte i något som helst
avseende får påverka hur, när och varför aborter genomförs,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ingen koppling får finnas
mellan den kvinna som gör abort eller hennes familj och
mottagaren av vävnad från det aborterade fostret,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att initiativet till donation av
vävnad från ett aborterat foster endast får tas av en annan
läkare än den som behandlar den abortsökande kvinnan,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att användning av fostervävnad
enbart får komma i fråga i de fall där aborten redan är utförd
eller, i andra hand, en förestående abort är oundviklig,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att enbart synnerliga skäl kan
komma i fråga för att vävnad från aborterade foster skall få
användas,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förebygga varje framtida risk
för köp eller försäljning av organ från aborterade foster inom
såväl utom Sverige,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att beslut om användning av
fostervävnad inte skall få fattas av den som ansvarar för
vården av den abortsökande kvinnan,
17. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer
med förslag om en samvetsklausul som ger vårdpersonal
möjlighet att avstå från deltagande i forskning och
transplantationsverksamhet med vävnad från aborterade
foster,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en utvärdering av
transplantationslagen genomförs två år efter lagstiftningens
ikraftträdande.
Stockholm den 18 april 1995
Alf Svensson (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
Inger Davidson (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Göran Hägglund (kds)
Mats Odell (kds)
Tuve Skånberg (kds)