Motion till riksdagen
1994/95:So36
av Thomas Julin (mp)

med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.


Propositionen föreslår en ny lag om transplantation m m, 
en ny lag om obduktion m m 
samt ändringar i lagen om kriterier för bestämmande av
människans död och i begravningslagen.
Avlidna som donatorer för transplantation
Den principiella ändring som föreslås är att införa s k 
förmodat samtycke till donation i de fall en avliden
människas åsikt inte kan fastställas och de anhöriga avstår
från möjligheten att säga nej till ingreppet eller att anhöriga
saknas.
Regeringen hävdar att nuvarande regler, som bygger på
förmodat ickesamtycke, alltför starkt betonar ena sidan av
den avlidnes rätt till självbestämmande över den egna
kroppen, nämligen att ingrepp inte får ske i strid med den
avlidnes vilja. Regeringen hävdar att den andra sidan, att
ingrepp bör göras om det var den avlidnes önskan, skulle
komma i skymundan. Man menar också att en konsekvens
av detta med all säkerhet skulle bli minskad tillgång på organ
och försämrade möjligheter att behandla sjuka med
organtransplantation. Man anför vidare att flera
undersökningar pekar på att ca 65 procent av befolkningen
är positiv till att donera organ, även om de inte uttryckligen
tagit ställning.
Förmodat ickesamtycke
Frågan om på vilka villkor transplantationsingrepp på en
avliden människa får ske aktualiserades i samband med att
hjärnrelaterade dödskriterier infördes. När det gäller
lagstiftning kring transplantationsingrepp får det inte råda
några som helst tvivel om i vilken utsträckning en människa
är skyddad mot sådana ingrepp i förhållande till den avlidnes
eventuellt okända vilja. Detta är en förutsättning för tilltro
till rättssäkerhet såväl som sjukvård.
Miljöpartiets utgångspunkt är att en tydlig åtskillnad måste
göras mellan transplantationslagens syfte att reglera under
vilka förutsättningar ingrepp får göras och hur en god
tillgång på organ för transplantationsändamål kan försäkras.
Propositionen hävdar att förmodat samtycke är rimligt mot
bakgrund av att en majoritet av befolkningen är positiv till
att donera organ, även om de inte uttryckligen tagit ställning.
Miljöpartiet vill betona skillnaden mellan att ställa sig
principiellt positiv till och att bejaka ingrepp på den egna
kroppen. Vi anser inte att det är lagstiftningens uppgift att
säkra tillgång på organ genom att utgå från antagandet att en
allmänt välvillig inställning till organdonation också gäller
den egna kroppen.
Denna avvägning mellan individens självbestämmande
över den egna kroppen och den gemensamma
samhällsnyttan av att kunna rädda liv genom organdonation
måste göras av individen själv. Balansen mellan dessa två
principer bör inte uppnås genom lagstiftning, utan genom
aktiva insatser för att engagera medborgarna i att ta ställning.
Aktiva och engagerade samhällsmedborgare är själva
grunden för ett försvarbart rättssamhälle.
När det gäller levande som donatorer instämmer vi med
propositionen.
Obduktion
I linje med vad vi anfört kring organdonation anser vi, till
skillnad från propositionen, att klinisk obduktion alltid
förutsätter samtycke.
Gällande rättsmedicinsk obduktion ställer vi oss bakom
propositionen. När det inte skäligen kan bortses från
möjligheten att ett dödsfall har samband med brott anser vi
det av rättssäkerhetsskäl nödvändigt att underordna
individens rätt till självbestämmande. En fungerande
rättsstat måste också ha redskap att angripa samhällsbrott
som miljöförstöring, farlig arbetsmiljö och bristande
trafiksäkerhet. Därför anser vi liksom propositionen att
rättsmedicinsk obduktion eller rättsmedicinsk likbesiktning
får göras för att fastställa dödsorsaker eller vinna
upplysningar av särskild vikt för miljöskydd, arbetarskydd,
trafiksäkerhet eller annat liknande intresse.
Straffsatser
Vi anser att brott mot 14
§ lagen om transplantation m m 
bör skärpas ytterligare. Den som med uppsåt utför
ingrepp på eller tar biologiskt material från en levande eller
avliden människa eller använder eller tar tillvara vävnad från
ett aborterat foster i strid med denna lag bör dömas till böter
eller fängelse i högst ett år.
I förslaget till lag om obduktion bör 25
§ skärpas så att den som med uppsåt utför ingrepp på en
avliden människa i strid med denna lag döms till böter eller
fängelse i högst ett år.
I övrigt bifaller vi propositionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att 3
§ i propositionens förslag till lag om transplantation skall
ha följande lydelse:
Ingrepp får göras på en avliden om denne under sin livstid
skriftligen har medgett detta, om han har uttalat sig för ett
sådant ingrepp eller om det av andra skäl finns grundad
anledning att anta att ingreppet skulle vara i
överensstämmelse med den avlidnes uppfattning. Om det
råder oklarhet om denna, får ingrepp göras om inte någon
närstående motsätter sig. De närstående skall i sådana fall
alltid underrättas om sin vetorätt. Finns inte någon anhörig
får ingrepp inte ske,
2. att riksdagen beslutar att 9
§ och 10
§ stryks i förslaget till lag om obduktion,
3. att riksdagen beslutar att straffsatsen för 14
§ i förslaget om lag till transplantation skärps till att
omfatta även fängelse i högst ett år,
4. att riksdagen beslutar att straffsatsen för 25
§ i förslaget till lag om obduktion m.m. skärps till att
omfatta även fängelse i högst ett år.

Stockholm den 18 april 1995

Thomas Julin (mp)