Den centrala frågan i regeringens proposition om transplantationer och obduktioner m.m. är frågan om vilka regler som skall gälla vid organdonation från avlidna donatorer. Propositionen har sin bakgrund i tre betänkanden som transplantationsutredningen överlämnat till regeringen.
Frågan om man då ingen säker kunskap finns om den avlidnes önskan skall utgå från att vederbörande är positiv eller negativ till donation är en mycket svår fråga. Regeringen har, till skillnad från utredningen, stannat för att föreslå att man i dessa fall skall utgå från att den avlidne inte motsätter sig donation. Vi ställer oss -- under vissa förutsättningar -- bakom den i propositionen gjorda avvägningen.
De skäl regeringen för fram för att inte kräva ett aktivt samtycke är bl.a. att många är positiva till organdonation trots att de inte aktivt tagit ställning till det samt att undersökningar visar att bara tio procent av svenskarna säger nej till att donera organ. Hänsyn till att en mycket svårt sjuk människa kan botas med hjälp av transplantation måste vidare väga tungt.
För att en princip om antaget samtycke skall kunna lagstiftas krävs enligt vår mening att man på alla sätt underlättar för dem som är negativa till organdonationer att deras uppfattning blir känd. Det är därför mycket angeläget att ett centralt register byggs upp och att man på enklast möjliga sätt kan rapportera dit att man inte önskar att ens organ får användas. Det är vidare angeläget att information om den nya lagstiftningen och det nya registret når alla medborgare.
Mot bakgrund av den stora vikt vi fäster vid att de som är negativa till organdonationer ges alla möjligheter att få denna sin uppfattning känd inom sjukvården, anser vi att den tid som är tänkt mellan riksdagens beslut i frågan och ikraftträdandet är för kort. Vi föreslår därför att lagen inte träder i kraft förrän ett år har gått efter riksdagsbeslutet, sannolikt då den 1 juli 1996. Vidare önskar vi att riksdagen understryker vikten av att mycket omfattande informationsåtgärder vidtas om de nya reglerna.
I propositionen föreslås att även s k mindre ingrepp typ donation av hornhinnor och hjärtklaffar skall omfattas av de nya reglerna. Detta innebär -- till skillnad mot nu -- att de som inte vill få sina organ använda för donation slipper det. Vi instämmer i den bedömningen.
Vi har dock erfarit att det finns en oro för att denna förändring skulle leda till att färre patienter än för närvarande fick hjälp. Det vore självfallet mycket beklagligt om så blev fallet. Vi gör dock bedömningen att de nya reglerna om förmodat samtycke och allmänhetens positiva inställning till organdonation tillsammans med borttagandet av särregleringen för dessa mindre ingrepp inte skall leda till försämrade möjligheter att hjälpa patienterna. Vi förutsätter dock att regeringen följer denna fråga liksom lagens tillämpning i övrigt och återkommer till riksdagen om ändringar i lagen skulle vara motiverade.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidpunkten för lagens ikraftträdande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljningen av transplantationslagen.
Stockholm den 18 april 1995 Barbro Westerholm (fp) Kerstin Heinemann (fp) Karl-Göran Biörsmark (fp) Bo Könberg (fp)