med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.
Sedan 80-talet har etiska diskussioner och etiska frågor
stått högt på dagordningen. Flera statliga utredningar har
belyst de etiska perspektiven. Den senaste är Vårdens svåra
val, ett betänkande om prioriteringar i vården utifrån etiska
grunder.
Riksdagen initierade och regeringen tillsatte redan 1985
Statens medicinsk-etiska råd. Uppgiften är att belysa
medicinskt etiska frågor ur ett övergripande
samhällsperspektiv och att initiera och medverka i en bred
etisk dialog, och därigenom höja den etiska medvetenheten
i samhället.
Etiska frågor griper in i allas våra liv och lämnar ingen
oberörd. Samtidigt finns inga enkla och entydiga svar på
många av de frågor som livet självt och vårt sätt att leva och
handla ger upphov till. Svårigheterna att ta ställning i etiska
frågor har ökat samtidigt som viljan att göra egna
bedömningar har ökat.
Vår erfarenhet är att människor vill ta etiskt ansvar och vill
utveckla sin förmåga till etiska bedömningar i dialog med
varandra.
Bara utifrån en etisk dialog med respekt för varandra kan
vi kanske komma fram till om och hur vi vill
använda oss av möjligheterna till transplantationer, till
befruktning utanför kroppen, till fosterdiagnostik, till
aborter, till donationer av organ och vävnader. Det etiska
dilemmat uppstår när lösningar på ett problem är etiskt
godtagbara ur vissa synvinklar men samtidigt inte
godtagbara ur andra. Där olika etiska principer motsäger
varandra, t.ex. principerna om självbestämmande
(autonomi), om att minimera lidande (non-maleficence),
godhetsprincipen ( beneficence) och rättviseprincipen
(justice). När principerna kommer i konflikt med varandra
blir människosynen och synen på människovärdet viktiga
ingredienser i dialogen.
En orsak till det ökande intresset för etik är den snabba
tillväxten av kunskaper. Födelse och död har tidigare inte
berörts av tekniska framsteg, människan levde i enlighet med
sina uråldriga villkor. Ny medicinsk teknik och ny biologisk
kunskap har förändrat detta. Vi kan i dag manipulera
reproduktion, uppehålla andning med respiratorer och bota
sjukdomar med hjälp av transplantationer. Vårt etiska
kunnande och vår etiska medvetenhet har inte riktigt hängt
med i utvecklingen. Många människor upplever att tekniken
håller på att ta herraväldet.
På andra områden har erfarenheterna lärt oss att även en
teknik utvecklad i goda avsikter kan missbrukas. Vi börjar
inse att kortfristiga fördelar för oss som lever nu kan ge
negativa följder för kommande generationer på t.ex.
miljöområdet. Allt detta har fått oss att utsätta även teknikens
landvinningar för etisk prövning. Det är viktigt att vi alla
inser att svaren på de etiska frågorna inte är givna. De måste
sökas inom varje människa och i dialog mellan människor.
Den dialogen måste föras öppet och med respekt för
varandras olika erfarenheter, kunskaper, ideologier, religion
eller icke religion och ålder.
Då kan vi komma fram till en etisk värdegemenskap från
vilken vi gemensamt kan fatta etiskt svåra beslut. Det finns
nämligen inte något facit, som en gång för alla ger svaren på
de etiska frågorna. Däremot måste vi alla svara.
Vi är liberaler och för oss betyder en humanistisk
människosyn att människan aldrig får betraktas eller
behandlas som ett medel. Människan är alltid ett mål i sig.
Det innebär att hon aldrig får användas i t.ex. forskning utan
fyllig information och samtycke. Alla människor är med
avseende på människovärdet lika. Vi utgår ifrån att alla
människor både vill och kan delta i den etiska dialogen och
att individer kan välja mellan olika alternativ på basis av
egna etiska överväganden.
Utifrån denna vår människosyn reagerar vi på regeringens
förslag.
Förslagen bör granskas i Statens medicinsk-etiska råd
Vi anser att Statens medicinsk-etiska råd borde ha haft
denna proposition för ställningstagande och därmed gett oss
alla en etisk vägledning. Rådet är inrättat i syfte att ge råd
till regeringen och till riksdagen. Rådet skall också initiera
och delta i etiska dialoger med medborgarna.
Det innebär att vi i första hand yrkar att utskottet
överlämnar propositionen i sin helhet till medicinsk-etiska
rådet för granskning, diskussion och ställningstagande.
Därefter skall riksdagen ta ställning till förslagen som läggs
fram.
Samtycke
Vi anser att även i fortsättningen all
transplantationsverksamhet bör bygga på den enskilde
donatorns uttryckliga samtycke. Finns inte samtycke skall
organ inte användas. Det är viktigt för oss att få säga att en
människa aldrig får ses som en organbank -- vare sig död
eller levande. Trots att den döda människan i rättsligt juridisk
mening inte är rättskapabel är det viktigt att slå fast att hon
även efter döden har kvar rätten till sin kropp på samma sätt
som ett ekonomiskt testamente skyddas av lag. I dagens
sjukvård är informerat samtycke en självklarhet, och hälso-
och sjukvårdslagen genomsyras av den andan.
Vi delar uppfattningen att donation av organ är en handling
i enlighet med den etiska godhetsprincipen. Men den skall
vara medveten och frivillig. Därför är det viktigt att
människor under sin livstid tar ställning och meddelar sina
anhöriga eller på annat sätt gör sin vilja känd.
Detta underlättas av att regeringen föreslår en verksamhet
med donationskort. Ett kort i plånboken är en bra väg att visa
hur man vill att ens kropp skall behandlas efter döden.
Register
Däremot avvisar vi förslaget att inrätta ett register för dem
som vill eller inte vill vara donatorer. Vi har i Sverige alldeles
för många register redan. Vi tror att människor, efter
information och om donationskort finns lätt tillgängliga, är
beredda att meddela sina anhöriga eller skriva ett
donationskort för plånboken.
Dessutom skulle ett register för ändamålet kräva noggrann
uppdatering och registerhållning och det låter sig knappast
göras inom nuvarande ekonomiska ramar.
Celler från aborterade foster
Levande vävnader från aborterade foster används i
forskning för att hitta metoder att bota svåra sjukdomar, som
till exempel försöken att behandla Parkinsons sjukdom med
hjärnceller från foster.
Abortlagstiftningen ger en ram för verksamheten, en
ytterligare ram ger de etiska forskningskommittéernas
bedömning av varje forskares ansökan om att få bruka
fostervävnad i sin forskning.
Vi anser att detta ansökningsförfarande skall fortsätta. Det
är en etisk fråga av hög valör, och inga generella tillstånd bör
kunna utfärdas utan varje forskningsansökan bör hanteras
individuellt. Det är också långt kvar innan forskningens
erfarenheter är möjliga att använda kliniskt. Vi har heller inte
tagit ställning till om de skall få användas.
När regeringen nu föreslår att Socialstyrelsen skall ge
tillstånd får vi uppfattningen att regeringen vidgar
användningsområdet och dessutom minskar utrymmet för
forskningsetiska ställningstaganden. Även Socialstyrelsen
har i sitt remissvar ansett att forskningsetiska kommittéerna
skall forsätta ha ansvaret.
Vi avvisar regeringens förslag eftersom vi anser att de
etiska kommittéerna även i fortsättningen skall göra den
etiska bedömningen till varje forskningsansökan.
Tidsgränsen för medicinska insatser efter döden
Vi avvisar regeringens förslag om att åtgärder för
syresättning och cirkulation får fortsätta 24 timmar efter att
döden konstaterats, d.v.s. när hjärnans funktioner har fallit
bort. I förslaget sägs också att om det finns synnerliga skäl
kan åtgärderna få fortsätta längre. Det var en lång och svår
debatt 1987 när riksdagen införde lag om kriterier för när
döden inträtt. Många människor var oroade och ansåg att det
gjordes för att säkerställa organ för donation. Regering och
riksdag avvisade oron och försäkrade att möjligheter till
transplantationer inte var motivet till ändringen. Med detta
förslag ger regeringen de människor som då var oroliga rätt
i sina farhågor.
Frågor om liv och död är djupt existentiella frågor och inte
enbart sakligt medicinska. En värdemätare på en kultur och
ett samhälle sägs ofta vara hur de tar hand om sina döda.
Inför döden och de döda avslöjas vilken människosyn som
råder i samhället. Vi anser att förslaget om 24 timmars
tidsgräns inte är förenligt med respekten för en död
människa.
Hemställan
Med hänvisning till anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att all transplantationsverksamhet
skall bygga på samtycke från donatorn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att organtransplantation ej får ske
när donatorns vilja är okänd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om etisk prövning av forskning där
vävnader från aborterade foster används,
4. att riksdagen avslår förslaget om att inrätta särskilt
register för att dokumentera människors inställning till
donation av sina organ,
5. att riksdagen avslår förslaget om att medicinska insatser
efter döden får pågå i 24 timmar.
Stockholm den 18 april 1995
Margitta Edgren (fp)
Eva Eriksson (fp)
Sigge Godin (fp)
Siw Persson (fp)
Kenth Skårvik (fp)
Ola Ström (fp)