Sedan 80-talet har etiska diskussioner och etiska frågor stått högt på dagordningen. Flera statliga utredningar har belyst de etiska perspektiven. Den senaste är Vårdens svåra val, ett betänkande om prioriteringar i vården utifrån etiska grunder.
Riksdagen initierade och regeringen tillsatte redan 1985 Statens medicinsk-etiska råd. Uppgiften är att belysa medicinskt etiska frågor ur ett övergripande samhällsperspektiv och att initiera och medverka i en bred etisk dialog, och därigenom höja den etiska medvetenheten i samhället.
Etiska frågor griper in i allas våra liv och lämnar ingen oberörd. Samtidigt finns inga enkla och entydiga svar på många av de frågor som livet självt och vårt sätt att leva och handla ger upphov till. Svårigheterna att ta ställning i etiska frågor har ökat samtidigt som viljan att göra egna bedömningar har ökat.
Vår erfarenhet är att människor vill ta etiskt ansvar och vill utveckla sin förmåga till etiska bedömningar i dialog med varandra.
Bara utifrån en etisk dialog med respekt för varandra kan vi kanske komma fram till om och hur vi vill använda oss av möjligheterna till transplantationer, till befruktning utanför kroppen, till fosterdiagnostik, till aborter, till donationer av organ och vävnader. Det etiska dilemmat uppstår när lösningar på ett problem är etiskt godtagbara ur vissa synvinklar men samtidigt inte godtagbara ur andra. Där olika etiska principer motsäger varandra, t.ex. principerna om självbestämmande (autonomi), om att minimera lidande (non-maleficence), godhetsprincipen ( beneficence) och rättviseprincipen (justice). När principerna kommer i konflikt med varandra blir människosynen och synen på människovärdet viktiga ingredienser i dialogen.
En orsak till det ökande intresset för etik är den snabba tillväxten av kunskaper. Födelse och död har tidigare inte berörts av tekniska framsteg, människan levde i enlighet med sina uråldriga villkor. Ny medicinsk teknik och ny biologisk kunskap har förändrat detta. Vi kan i dag manipulera reproduktion, uppehålla andning med respiratorer och bota sjukdomar med hjälp av transplantationer. Vårt etiska kunnande och vår etiska medvetenhet har inte riktigt hängt med i utvecklingen. Många människor upplever att tekniken håller på att ta herraväldet.
På andra områden har erfarenheterna lärt oss att även en teknik utvecklad i goda avsikter kan missbrukas. Vi börjar inse att kortfristiga fördelar för oss som lever nu kan ge negativa följder för kommande generationer på t.ex. miljöområdet. Allt detta har fått oss att utsätta även teknikens landvinningar för etisk prövning. Det är viktigt att vi alla inser att svaren på de etiska frågorna inte är givna. De måste sökas inom varje människa och i dialog mellan människor. Den dialogen måste föras öppet och med respekt för varandras olika erfarenheter, kunskaper, ideologier, religion eller icke religion och ålder.
Då kan vi komma fram till en etisk värdegemenskap från vilken vi gemensamt kan fatta etiskt svåra beslut. Det finns nämligen inte något facit, som en gång för alla ger svaren på de etiska frågorna. Däremot måste vi alla svara.
Vi är liberaler och för oss betyder en humanistisk människosyn att människan aldrig får betraktas eller behandlas som ett medel. Människan är alltid ett mål i sig. Det innebär att hon aldrig får användas i t.ex. forskning utan fyllig information och samtycke. Alla människor är med avseende på människovärdet lika. Vi utgår ifrån att alla människor både vill och kan delta i den etiska dialogen och att individer kan välja mellan olika alternativ på basis av egna etiska överväganden.
Utifrån denna vår människosyn reagerar vi på regeringens förslag.
Förslagen bör granskas i Statens medicinsk-etiska råd
Vi anser att Statens medicinsk-etiska råd borde ha haft denna proposition för ställningstagande och därmed gett oss alla en etisk vägledning. Rådet är inrättat i syfte att ge råd till regeringen och till riksdagen. Rådet skall också initiera och delta i etiska dialoger med medborgarna.
Det innebär att vi i första hand yrkar att utskottet överlämnar propositionen i sin helhet till medicinsk-etiska rådet för granskning, diskussion och ställningstagande. Därefter skall riksdagen ta ställning till förslagen som läggs fram.
Samtycke
Vi anser att även i fortsättningen all transplantationsverksamhet bör bygga på den enskilde donatorns uttryckliga samtycke. Finns inte samtycke skall organ inte användas. Det är viktigt för oss att få säga att en människa aldrig får ses som en organbank -- vare sig död eller levande. Trots att den döda människan i rättsligt juridisk mening inte är rättskapabel är det viktigt att slå fast att hon även efter döden har kvar rätten till sin kropp på samma sätt som ett ekonomiskt testamente skyddas av lag. I dagens sjukvård är informerat samtycke en självklarhet, och hälso- och sjukvårdslagen genomsyras av den andan.
Vi delar uppfattningen att donation av organ är en handling i enlighet med den etiska godhetsprincipen. Men den skall vara medveten och frivillig. Därför är det viktigt att människor under sin livstid tar ställning och meddelar sina anhöriga eller på annat sätt gör sin vilja känd.
Detta underlättas av att regeringen föreslår en verksamhet med donationskort. Ett kort i plånboken är en bra väg att visa hur man vill att ens kropp skall behandlas efter döden.
Register
Däremot avvisar vi förslaget att inrätta ett register för dem som vill eller inte vill vara donatorer. Vi har i Sverige alldeles för många register redan. Vi tror att människor, efter information och om donationskort finns lätt tillgängliga, är beredda att meddela sina anhöriga eller skriva ett donationskort för plånboken.
Dessutom skulle ett register för ändamålet kräva noggrann uppdatering och registerhållning och det låter sig knappast göras inom nuvarande ekonomiska ramar.
Celler från aborterade foster
Levande vävnader från aborterade foster används i forskning för att hitta metoder att bota svåra sjukdomar, som till exempel försöken att behandla Parkinsons sjukdom med hjärnceller från foster.
Abortlagstiftningen ger en ram för verksamheten, en ytterligare ram ger de etiska forskningskommittéernas bedömning av varje forskares ansökan om att få bruka fostervävnad i sin forskning.
Vi anser att detta ansökningsförfarande skall fortsätta. Det är en etisk fråga av hög valör, och inga generella tillstånd bör kunna utfärdas utan varje forskningsansökan bör hanteras individuellt. Det är också långt kvar innan forskningens erfarenheter är möjliga att använda kliniskt. Vi har heller inte tagit ställning till om de skall få användas.
När regeringen nu föreslår att Socialstyrelsen skall ge tillstånd får vi uppfattningen att regeringen vidgar användningsområdet och dessutom minskar utrymmet för forskningsetiska ställningstaganden. Även Socialstyrelsen har i sitt remissvar ansett att forskningsetiska kommittéerna skall forsätta ha ansvaret.
Vi avvisar regeringens förslag eftersom vi anser att de etiska kommittéerna även i fortsättningen skall göra den etiska bedömningen till varje forskningsansökan.
Tidsgränsen för medicinska insatser efter döden
Vi avvisar regeringens förslag om att åtgärder för syresättning och cirkulation får fortsätta 24 timmar efter att döden konstaterats, d.v.s. när hjärnans funktioner har fallit bort. I förslaget sägs också att om det finns synnerliga skäl kan åtgärderna få fortsätta längre. Det var en lång och svår debatt 1987 när riksdagen införde lag om kriterier för när döden inträtt. Många människor var oroade och ansåg att det gjordes för att säkerställa organ för donation. Regering och riksdag avvisade oron och försäkrade att möjligheter till transplantationer inte var motivet till ändringen. Med detta förslag ger regeringen de människor som då var oroliga rätt i sina farhågor.
Frågor om liv och död är djupt existentiella frågor och inte enbart sakligt medicinska. En värdemätare på en kultur och ett samhälle sägs ofta vara hur de tar hand om sina döda. Inför döden och de döda avslöjas vilken människosyn som råder i samhället. Vi anser att förslaget om 24 timmars tidsgräns inte är förenligt med respekten för en död människa.
Med hänvisning till anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att all transplantationsverksamhet skall bygga på samtycke från donatorn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att organtransplantation ej får ske när donatorns vilja är okänd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etisk prövning av forskning där vävnader från aborterade foster används,
4. att riksdagen avslår förslaget om att inrätta särskilt register för att dokumentera människors inställning till donation av sina organ,
5. att riksdagen avslår förslaget om att medicinska insatser efter döden får pågå i 24 timmar.
Stockholm den 18 april 1995 Margitta Edgren (fp) Eva Eriksson (fp) Sigge Godin (fp) Siw Persson (fp) Kenth Skårvik (fp) Ola Ström (fp)