med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.
Regeringen har som utgångspunkt för sitt förslag till
samtyckesregler vid organdonation att de flesta människor är
villiga att hjälpa en medmänniska som har behov av organ.
Den som inte kan tänka sig att donera organ bör ge sin
inställning till känna. Vi har i sak ingenting att erinra mot
denna inställning. Men förslaget om det presumerade
samtycket ställer som vi ser det speciella krav på information
såväl till allmänheten som till personal inom hälso- och
sjukvården. Någon speciell strategi för hur en sådan
utbildnings- och informationsinsats ska genomföras
återfinns inte i propositionen. Enligt vår mening är det viktigt
att denna information blir saklig och korrekt och når breda
grupper. Samtidigt är det viktigt att uppmärksamma att på
vissa områden kan det erfordras speciella
informationsinsatser.
Ett område som inte berörs i propositionen gäller olika
religioners eller olika invandrarkulturers inställning till
ingrepp i avlidna kroppar. I transplantationsutredningens
betänkande, Kroppen efter döden, redovisas att även om
många religiösa rörelser brukar godta både transplantation
och obduktion, gör man det inte utan reservationer. Även om
en religiös rörelse inte motsätter sig ingrepp i den döda
kroppen kan vissa ceremonier i anslutning till dödsfallet
lägga hinder i vägen för, eller åtminstone försvåra, till
exempel organdonation eller obduktion.
Med tanke på att många invandrare i vårt land tillhör andra
religiösa samfund än svenska kyrkan är det viktigt att
information till invandrare uppmärksammas i såväl
informationsinsatser som i olika vårdutbildningar. Det är
viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal har god insikt i hur
olika religioner och kulturer ser på döden och
omhändertagandet av den döde.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om informations- och utbildningsinsatser.