med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.

Regeringen föreslår att riksdagen antar en ny lag om
transplantationer och en lag om obduktion m.m. Vi delar de
bedömningar som görs vad gäller nödvändigheten av en ny
och tydlig lagstiftning på dessa områden. Frågor om liv och
död är komplicerade och kräver svåra avgöranden som kan
uppfattas som moraliskt riktiga och därmed acceptabla av
folkflertalet. Vi anser att regeringen i stort sett lyckats med
denna balansgång. Dock anser vi att det finns en fråga som
regeringen har behandlat på ett allt för ytligt sätt. Det gäller
passivt medgivande vid transplantationer.

Regeringen föreslår att den nya lagen skall ge utrymme för
donationer för transplantationer från avlidna personer även
om dessa inte uttryckligen har givit sitt samtycke därtill eller
om det kan antas att personen i fråga skulle vara motståndare
till organdonation. Utgångspunkten för regeringens
inställning är samhällsnyttan och det faktum att många i och
för sig är för donationer, men att för få skriftligen ger sitt
samtycke därtill. I och för sig kan det ligga någonting i
regeringens bedömning att de flesta är positiva, men att få
går från ord till handling och t.ex. fyller i donationskort.

Vår utgångspunkt är att det måste vara upp till var och en
att bestämma över sin egen kropp och vad som faktiskt skall
hända med den -- även efter döden. Vi anammar således
självbestämmandeprincipen. Som konstateras i
propositionen innebär denna princip att man har rätt att
bestämma över sitt eget liv så länge detta inte går ut över
andras självbestämmande, välfärd eller intresse.

Vi ser självbestämmandeprincipen som rätten att forma sitt
eget liv och inte aktivt motarbeta andras rätt att göra samma
sak. Det betyder att vårt ställningstagande mot regeringens
förslag att tillåta donationer även om personen i fråga inte
uttryckligen givit sitt medgivande, bygger på att
självbestämmandeprincipen måste vara huvudregeln. Det
går inte, som vi ser det, att utgå ifrån att en person som inte
uttryckligen sagt ja till att donera organ efter sin egen död
också automatiskt anser att det är acceptabelt att detta kan
ske. Ett sådant synsätt strider i grunden mot
självbestämmandeprincipen och sätter en vag kollektiv
allmännytta mot den enskildes rätt att bestämma över sin
egen kropp. Vi avvisar såldes förslaget till Lag om
transplantation 3

§ andra stycket angående passivt samtycke. I och med att
vi avvisar denna del av 3

§ föreslår vi också att lagförslagets 4

§ avvisas, eftersom den inte fyller någon funktion om
donation kräver ett aktivt medgivande.

Samtidigt är det viktigt att människor uttrycker en vilja att
donera organ och vävnader och att de skriftligen ger detta
medgivande. Den brist på blodgivare som då och då uppstår
brukar initiera omfattande kampanjer och
informationsinsatser för att locka människor att donera blod.
Om det är riktigt som påstås i propositionen att 65 procent
av svenskarna är positiva till att donera organ och vävnader
torde det knappast vara svårt att ge exempelvis
Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en kampanj för att
få samtycke till donation. Det är då viktigt att processen med
donationskort blir så enkel som möjligt. Det smidigaste vore
därför att t.ex. en informationsfolder och donationskort finns
tillgängliga på apotek och vårdcentraler samt på läkar- och
distriktssköterskemottagningar.

Vi är övertygade om att en sådan modell skulle ge goda
resultat. Samtidigt slipper läkare att ta svåra beslut i
oundvikliga gränsdragningsfall.

Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig
lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
transplantation 3

§ andra stycket och 4

§ i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en informationskampanj i syfte
att få fler att aktivt ge sitt samtycke till donation av organ
och vävnader.

Stockholm den 12 april 1995

Gullan Lindblad (m)

Sten Svensson (m)

Gustaf von Essen (m)

Margit Gennser (m)

Stig Grauers (m)

Rolf Gunnarsson (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Tomas Högström (m)

Annika Jonsell (m)

Göte Jonsson (m)

Inger Koch (m)

Ulf Kristersson (m)

Margareta E Nordenvall (m)

My Persson (m)

Birgitta Wichne (m)

Liselotte Wågö (m)

Anna Åkerhielm (m)