Användningen av vävnad från aborterade foster är inte idag lagreglerat i Sverige. Det finns dock etiska regler utfärdade.
När vi står i begrepp att lagstifta om hur användningen av nervvävnad från aborterade foster skall få användas är det nödvändigt att vi iakttar all den vördnad och respekt för liv som vi i Sverige har.
Det påtalas i propositionen att celler från foster har en tillväxtpotential som den mogna cellen saknar, och den har därför större möjligheter att utvecklas och anpassas hos mottagaren. Samtidigt talar propositionen om att det är endast döda foster som skall användas. Detta tycks för mig vara en logisk kullerbytta. Frånvaron av en konsekvent syn på mänskligt liv kan leda fram till fel ställningstagande.
Att använda aborterade foster för forskning och i medicinsk behandling innebär etiska komplikationer. Hanteringen kan inte skiljas från själva abortingreppet med dess kopplingar till livsbegreppet. Denna proposition får inte leda fram till att abortingreppet ändrar karaktär -- från att ha inneburit ett avbrytande av en icke önskvärd graviditet till något potentiellt nyttigt, där vävnadsmaterial blir åtråvärd för forskningsändamål.
Det finns en risk att man senarelägger ingreppet för att i största utsträckning få tillgång till optimalt identifierbart cell- och vävnadsmaterial. Detta får inte ske.
Följderna av lagstiftningen måste därför noggrant följas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en noggrann uppföljning av lagstiftningen i de delar som angivits i motionen.
Stockholm den 7 april l995 Rigmor Ahlstedt (c)