med anledning av prop. 1994/95:77 Vissa frågor om personlig assistans och om kostnadsansvar för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

Även i svåra tider är det mycket angeläget att finna
utrymme för förbättringar för de mest utsatta. Till dessa hör
människor med svåra funktionshinder.

Av den anledningen lade fyrklöverregeringen förra
mandatperioden en proposition om stöd och service till vissa
funktionshindrade. Bakgrunden var bland annat
Handikapputredningens kartläggningsbetänkande som
kunde konstatera att endast åtta procent av de svårt
funktionshindrade själva kunde bestämma vem som skulle
ge hjälpen.

Kristdemokraterna ser med stor tillfredsställelse på den
nya handikappreformen. De funktionshindrade har genom
reformen fått lagstadgade rättigheter som sträcker sig längre
än de reglerade rättigheterna i socialtjänstlagen, hälso- och
sjukvårdslagen och lagen om särskilda omsorgen om
psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

Den nya reformen har dock inskränkts till att endast gälla
personer under 65 år. Detta är en mycket tveksam
begränsning.

Kontinuitet

Principen som ligger till grund för ställningstagandet i
handikappreformen är att den funktionshindrade ska erhålla
en kontinuitet i sin hjälp. Det innebär enligt propositionen
om lagen om särskilt stöd till vissa funktionshindrade att
''den enskilde eller hans familj skall kunna känna säkerhet i
att stödet inte plötsligt upphör eller förändras''.

Inom sjukvården anses det helt oacceptabelt att sätta fasta
åldersgränser. En liknande inriktning torde även vara
naturlig inom den sociala omsorgen. Möjligheten att själv
välja personlig assistent och därmed öka inflytandet över sitt
eget liv väger inte lättare när den handikappade, som har en
sådan tjänst, har nått en viss ålder.

Det är kanske till och med så att behovet av oavbrutenhet
i hjälpen från en personlig assistent är större när den berörde
är äldre.

Som svar på den motion som kristdemokraterna väckte i
samband med propositionen om LSS anförde utskottet i
betänkandet 1992/93:SoU19 att: ''införandet av en
åldersgräns för rätt till personlig assistent när vårdbehovet
kvarstår är tveksamt ur principiell synpunkt. Utskottet är
dock medvetet om de begränsningar som det statsfinansiella
läget medför. -- -- -- Utskottet förutsätter också att denna del
av reformen noga följs samt att beslutet om åldersgräns
omprövas om de statsfinansiella förutsättningarna tillåter det
och erfarenheten i övrigt visar att ett ändringsbehov
föreligger.''

Vi kvarhåller vår ståndpunkt att en fast åldersgräns är
diskriminerande. Vid sämre resurstillgångar är det inte
åldern som ska avgöra vilka grupper som ska prioriteras. I
stället borde samma grundprinciper för prioriteringar gälla
inom det sociala området som inom hälso- och sjukvården.

Alla människor har samma värde

En av dessa är, enligt prioriteringsutredningen (SOU
1993:93), människovärdesprincipen. Den innebär att den
enskilda människan har ett unikt värde och att alla människor
har samma värde. Människovärdet påverkas inte av
personliga egenskaper eller funktioner i samhället.

En annan viktig utgångspunkt är behovs- och
solidaritetsprincipen. Den innebär att resurser bör satsas på
de områden, de verksamheter och de individer där behoven
är störst.

En åldersgräns i lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade strider mot dessa båda principer.
Regeringen bör med anledning av detta och med anledning
av socialutskottets yttrande i betänkandet 1992/93:SoU19 få
i uppdrag att se över hur LSS och LASS har påverkat och
påverkar de funktionshindrade som är över 65 år.

Konsekvenser för funktionshindrade

Enligt lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade ska den enskilde eller hans familj kunna
känna säkerhet i att stödet inte plötsligt upphör eller
förändras. I föreliggande proposition 1994/95:77 föreslås en
förändring som skulle kunna leda till konsekvenser för den
enskilde funktionshindrade. Enligt propositionen ska den
som lever i hushållsgemenskap med den funktionshindrade
inte få assistansersättning om han eller hon inte låter
assistansen ordnas genom kommunens, ett kooperativs eller
annat fristående organs försorg.

Åtgärder för handikappade ska vara grundade på respekt
för den enskildes självbestämmande och integritet.
Människor har olika förutsättningar och behov. Av den
anledningen måste olika lösningar kunna väljas. Det är av
yttersta vikt att regeringen noga följer utvecklingen och
återkommer till riksdagen om det skulle visa sig att de
föreslagna ändringarna avseende assistans som ges av en
person som den funktionshindrade lever i
hushållsgemenskap med leder till svårigheter och därmed
försämringar i rätten att välja den assistans som den
funktionshindrade upplever vara den bästa.

Levnadsvillkoren för personer med funktionshinder är i
hög grad beroende av hur det omgivande samhället är
utformat i förhållande till funktionshindrades förutsättningar
och behov. En grundförutsättning för att funktionshindrade
ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt är att varje
funktionshindrad får möjlighet att själv välja vem som ska
vara personlig assistent och på vilket sätt han eller hon vill
ha personlig assistans. För många är någon ur den egna
familjen det bästa alternativet.

Avvecklingen av vårdhemmen och specialsjukhusen

Vid behandlingen av propositionen om lagen om särskilt
stöd till vissa funktionshindrade anförde socialutskottet att
man instämde i att något slutdatum beträffande avvecklingen
av vårdhemmen och specialsjukhusen inte borde anges.
Utskottet anförde att ett litet välfungerade vårdhem för dem
som bor där kan utgöra en väl så god vårdmiljö som ett
gruppboende. ''Vårdbehov är individuella och det är viktigt
att alla vårdbedömningar utgår från den enskilde individens
behov. Huvudmännen bör därför utifrån varje vårdhems
förutsättningar under avvecklingstiden kunna ta ställning till
frågan om nedläggning eller fortsatt drift.''

Utskottets inställning har inte kommit till uttryck i §6 i
lagen om införande av lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade. Det är vår bestämda uppfattning att lagen
om införande av lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade därför borde kompletteras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma till
riksdagen om de föreslagna ändringarna avseende assistans
leder till försämringar av funktionshindrades rätt att välja
den assistent som han/hon finner vara bäst,

2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om komplettering i 6 § lagen om införande av lagen
om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Stockholm den 15 november 1994

Chatrine Pålsson (kds)

Rose-Marie Frebran (kds)

Inger Davidson (kds)

Fanny Rizell (kds)

Tuve Skånberg (kds)