Det är ett fruktansvärt ingrepp i ett barns liv när det rycks
upp ifrån sitt hem därför att samhället anser ett
omhändertagande vara nödvändigt. Men den motsatta
situationen -- att inte bli omhändertaget -- kan vara ett ännu
värre brott mot barnet. Man måste vara medveten om att det
aldrig går att undvika alla omhändertaganden, lika lite som
friskvård skulle eliminera alla sjukdomar.
Bakgrund
Familjehemsvården behöver ses med utgångspunkt från
den tid vi lever i. Många familjer består inte längre av två
vuxna i en livslång relation. Brustna relationer skapar
osäkerhet och otrygghet under en tid både för vuxna och barn
som är inblandade. Detta ställer helt andra krav på samhällets
insatser för det uppväxande släktet än vad som var för
handen endast för 20 år sedan. Familjehemsvården har
förvisso förändrats, men är inte tidsenlig. Detta ger också de
olika utredningarna, som gjorts genom åren, vid handen. Jag
vill då särskilt nämna riksdagens revisorers rapport 91/92:4
''Familjehemsvård för barn och ungdom'' där kritik riktades
såväl mot kommunernas som mot tillsynsmyndigheternas
arbete. Socialutskottet behandlade frågan (1992/93:SoU4)
och ansåg att åtgärder behövdes för att utveckla och stärka
familjehemsvården. Riksdagen gjorde ett tillkännagivande
till regeringen. Sedan 1993 har socialstyrelsen haft
regeringens uppdrag att på olika sätt se över de påtalade
bristerna. Uppdraget skall redovisas våren 1995.
Ersättningsfrågorna har behandlats av
socialtjänstkommittén,vars betänkande är ute på remiss till
maj 1995.
Förändrat mönster vid omhändertagande
Ett helhetsgrepp skulle behövas för att se över vad modern
familjehemsvård innebär. Statistik från SCB visar att ungefär
tre gånger så många barn har kontaktperson nu som för tio
år sedan. Samtidigt vet vi att antalet omhändertagna barn är
ungefär detsamma över tiden. De frivilligt placerade utgör
två tredjedelar.
Familjehemmens egna organisationer FR
(Familjehemmens Riksförbund) och FaCO (Familjevårdens
Centralorganisation) har under ett antal år påpekat att de
placerade barnen får en allt svårare problematik vilket kräver
mer utbildning samt stöd och handledning för de familjer
som tar emot dessa barn. När man tar del av statistiken ger
den ett klart stöd för att organisationerna har haft rätt. De
barn som numera tilldelas kontakt- och veckoslutshem,
placerades förr i fosterfamilj. Många av dem som numera
kommer till familjehem, skulle tidigare placerats på
institution.
Utbildning
Svårare störningar hos barn i kombination med bristfällig
utbildning för familjehemmen innebär att många
familjehemsföräldrar blir utbrända. Genom kortsiktiga
besparingar -- utebliven utbildning och handledning t.ex --
förlorar samhället dessa ofta hängivna familjer som
fortfarande fungerar och som skulle kunna rehabilitera barn
och unga i en hemlik miljö. Det finns kvardröjande fördomar
i synen på familjehemsvård som egentligen bottnar i
okunnighet. Även politiker och myndigheter förväxlar
familjehemsvården med familjedaghem. Detta är djupt
olyckligt för de omhändertagna barnens framtid. Riksdagens
revisorer har på ett utmärkt sätt belyst felsynen, då man
jämför daghemsverksamhet som är öppen, med
familjehemsvård där få har möjlighet till insyn. Självklart
ska inte familjehemmen vara öppna för vem som helst
eftersom de ska vara just den hemlika miljö barnet saknar
i övrigt. Även det förhållandet att daghemsbarn har daglig
kontakt med sina föräldrar i motsats till
familjehemsplacerade barn, gör en kompetenshöjning
befogad inom familjevården. En genomgången
grundutbildning borde vara en självklarhet för att få ta emot
familjehemsplacerade barn. Efter erhållen placering borde
vidareutbildning och handledning vara avtalsbundna för att
garantera genomförandet. Staten borde ta över kostnaderna
för grundutbildningen för familjehem. Om detta inte är
möjligt borde familjerna få en förhöjd ersättning för att själva
kunna köpa sig denna utbildning.
Under det gångna året har en ny utbildningsmetod tagits i
bruk i liten skala, kallad Foster Pride. Det är en
processinriktad rekrytering i kombination med utbildning för
presumtiva familjehem. Staten borde möjliggöra att denna
processinriktade utbildning, numera förlagd till Örebro,
fortsättningsvis får de ekonomiska resurser som garanterar
dess genomförande för åtminstone 50 % av behovet av
familjehem.
Sekretess
Familjehemsföräldrar arbetar ensamma i sina hem. Detta
innebär att man måste söka kontakter på annat sätt för att
utbyta åsikter och erfarenheter. Ett utmärkt sätt är att familjer
träffas och diskuterar, antingen spontant eller i studiecirklar.
Tyvärr nås inte alla familjehem av information om sådana
träffar på grund av att kommunerna tolkar sekretesslagen på
ett för familjehem snävt sätt. Adresser lämnas inte ut till
familjehemsorganisationerna, som hittills stått för både
utbildning och sociala aktiviteter för familjehemmen. En
rapport som Sinova-gruppen har gjort för Socialstyrelsen
visar på att 50 % av familjehemmen inte ens känner till att
det existerar två organisationer som tillvaratar deras
intressen. Detta informationsansvar har kommunerna ansett
sig klara, vilket motbevisats av Sinova-rapporten. Man måste
fråga sig varför kommuner anser att det skulle vara till men
för verksamheten om familjehemmens adresser lämnades ut
till deras egna organisationer. Familjehemmen är inga slutna
hem fyllda av hemlighetsmakeri, som de kanske var i en
svunnen tid när en del skämdes för barnen som placerades
där. Sekretessen kan vara bra i många sammanhang för att
skydda nyfiknas närgångenhet. Men familjehemmen får inte,
som nu, jämföras med t.ex. socialbidragstagare som skulle
skapa sig en organisation för att därigenom få adresser till
alla. Denna jämförelse gör man på kommunförbundet för att
stödja tanken på sekretess. I de många kommuner där det
finns lokalföreningar av någon av
familjehemsorganisationerna fungerar samarbetet väl mellan
organisation och familjehemsenhet. Därför är det förvånande
att detta föråldrade synsätt råder när det i grund och botten
handlar om att underlätta för ansvarstagande familjer att få
kontakt med människor i samma funktion. På andra
arbetsplatser är arbetskamrater mycket viktiga. I en sluten
miljö som denna är de ännu viktigare. Därför bör
sekretesslagen ändras eller kompletteras så att det tydligt
framgår att organisationer som i första hand tillvaratar de
omhändertagnas intressen samt arbetar för en utveckling och
förbättring av familjevård, skall ha tillgång till
familjehemmens adresser.
Kontakt- och veckoslutshem
Den ökade frekvensen av kontakt- och veckoslutshem har
både positiva och negativa sidor. Det positiva består i att
kunna låta barnen bo kvar hos sina föräldrar genom att
kontaktpersoner bevakar att barnens behov uppfylls. Detta
positiva förtas av att dessa personer aldrig kommer i
åtnjutande av utbildning och annat stöd som kommuner
borde ge dessa familjer. Inte sällan blir dessa familjer sedan
familjehem därför att de känner barnet. Att barnet känner
familjen är ju en stor trygghet för barnet. Men att ta hand om
barn med störningar i sin familj kräver mycket kunskap om
hur brister i utvecklingen kan ta sig uttryck. Massmedierna
tar många gånger chansen att förtala familjer som av någon
anledning inte klarat av de omöjliga situationer som uppstår.
I själva verket borde den placerande kommunen vara den
rättmätiga bäraren av kritiken. Det som ovan nämnts om
rekrytering och utbildning borde också gälla kontakt- och
veckoslutshem i tillämpliga delar. När dessa sedan blir
permanenta familjehem skulle de endast behöva genomgå
kompletterande utbildning.
Statushöjning
De förändringar som skett i samhället har medfört svåra
konsekvenser som tydliggjorts av unga som begått ohyggliga
våldsdåd. Det senaste årets händelser borde utlösa en rad av
åtgärder för att vända den onda trenden. Brottsbenägenhet
utvecklas tidigt i livet, främst i perioden före tonåren. Den
avsaknad av manliga förebilder som vissa medier hävdat
vara orsaken till våldsdåden bland unga kan till en del
avhjälpas genom välutbildade familjehemspappor. Men här
som på så många andra områden gäller det att höja statusen
på uppdragen för att få männen att ställa upp på de
traditionellt sett mjuka frågorna. Familjer som tar ett ansvar
också för andras barn behöver få del av det extra stöd som
situationen kräver.
Socialsekreterarnas arbetssituation
Socialsekreterarna har i dag en stor arbetsbelastning. De
vuxna missbrukarna tar ofta den mesta tiden i anspråk.
Barnomsorg, skola och kvarterspoliser är ofta de som mest
kommer i kontakt med barn som mår dåligt.
Socialnämnderna i kommunerna har ett stort ansvar när det
gäller att stötta sin personal. Utbildningen för
socialsekreterare bör ses över och eventuellt kompletteras.
Här kan delar av utbildningen som Foster Pride erbjuder
sammanfalla med behoven hos socialsekreterare. Ytterligare
indragningar får inte ske inom familje- och individomsorg.
Sådana besparingar inom den sociala sektorn riskerar att
bidra till mångdubbelt större utgifter inom kriminal- och
psykvård.
Anställningstrygghet för familjehem
När en familj bestämmer sig för att ta emot ett barn som
kommunen erbjuder dem, görs sällan en ekonomisk kalkyl
över vad familjen förlorar eller riskerar. Barnets behov är så
iögonfallande och familjen vill så gärna sluta barnet i sin
famn. Familjen känner också till att det utgår någon form av
ersättning för att hålla familjen skadeslös. En av föräldrarna
stannar hemma helt eller delvis från sitt ordinarie arbete för
att ge barnet den vård det behöver. Men det blir en chock när
barnet flyttar ut ifrån familjen. En familjehemsförälder har
som regel inte rätt att vara ansluten till ett fackförbund i sin
egenskap av familjehemsförälder, och a-kassan betalar för
det mesta inte ut någon ersättning trots gjorda inbetalningar.
Dagens familjer är beroende av två inkomster. Efter barnets
flyttning står alltså familjen med i många fall endast en
inkomst och oroar sig dessutom oftast för hur det ska gå för
barnet efter flyttningen. Risken blir att de kloka,
välorganiserade familjerna inte tar emot samhällsplacerade
barn i framtiden såvida de inte får ett fungerande
trygghetssystem likt andra yrkesgrupper.
Arbetstagarbegreppet måste göras gällande även för
familjehem och därmed möjliggöra ersättning från
arbetslöshetskassan. I annat fall måste kommunerna gå in
med mycket långvariga avtal rörande uppsägningstider. Det
får inte fortsättningsvis vara så att de som upplåter sitt privata
hem för samhällsvård sedan själva straffas med uteslutning
ur trygghetssystemet.
Pensionsgrundande inkomst
Pensionsberedningsgruppen kom fram till att
familjehemsföräldrar inte skall ha pension för sina insatser.
Detta är djupt orättvist och ett förlegat och okunnigt synsätt
på familjehemsvården. Det finns många -- särskilt kvinnor --
som har tagit hand om ett stort antal barn under sitt
yrkesverksamma liv. De har inte ställt några höga krav på
ersättning, en del har varit nöjda med att endast få ersättning
för sina omkostnader. Detta oegennyttiga arbete har besparat
samhället omfattande kostnader och höjt livskvaliteten för de
unga. Men det kan inte vara acceptabelt att i en tid när
jämställdhet och lika lön för lika arbete debatteras, ställa
några av de mest hängivna i skamvrån på ålderns höst. Alla
placeringar måste i ekonomiskt hänseende åtminstone vara
pensionsgrundande för den som ägnar sig åt fostran och
vård. En jämförelse med daghemspersonal kan vara nyttig.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grundutbildning för familjehem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortbildning, stöd och
handledning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kompletterande utbildning för
socialsekreterare,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av sekretesslagen,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätt till a-kassa,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätt till pension.3
Stockholm den 25 januari 1995
Ingrid Näslund (kds)
1 Yrkande 4 hänvisat till KU.
2 Yrkande 5 hänvisat till AU.
3 Yrkande 6 hänvisat till SfU.