av Marianne Andersson och andre vice talman Görel Thurdin (c)
Socialstyrelsen
De flesta statliga myndigheter och verk har varit föremål
för översyn, omorganisation och förändringar under senare
år. Vissa har lagts ner, lagts samman, fått något ändrad
inriktning eller fått sin verksamhet uppdelad i mer
ändamålsenliga delar. Det är en angelägen process med tanke
på de snabba förändringar som sker i samhället i övrigt och
för att myndigheter och verk på mest ändamålsenliga och
effektiva sätt ska kunna uppfylla sina åligganden.
Vi menar att det nu finns skäl att återigen göra en sådan
översyn också när det gäller Socialstyrelsen. Framförallt
gäller det att klarlägga Socialstyrelsens ansvar när det gäller
nya sjukdomar och företeelser, produkter och kemikalier
som kan misstänkas vara till skada för människors hälsa.
När misstankar väcks om att ett ämne kan vara till skada
för naturen brukar Naturvårdsverket inte vara sent att initiera
ny forskning för att klargöra de verkliga förhållandena.
Enligt försiktighetsprincipen tar man också upp
förhandlingar med branschorganisationer om att begränsa
användningen av sådana ifrågasatta produkter långt innan det
finns ''vetenskapliga bevis'' för att de åstadkommer
allvarliga skadeverkningar. Ofta är det inte omöjligt att få en
bransch att gå med på sådana överenskommelser så länge
samma villkor gäller för alla företag. Sedan får forskningen
komma med resultat i vedertagen ordning.
Samma försiktighetsprincip måste också gälla för
människor. Vi menar att Socialstyrelsen borde fungera som
ett ''människovårdsverk'', följa utvecklingen och ta ett
övergripande ansvar för att människor inte utsätts för
onödiga hälsorisker. Forskning måste också initieras för att
så snabbt som möjligt få en allsidig belysning av problemen.
Enligt vad vi erfarit uppfyller Socialstyrelsen inte alltid de
krav man kan ställa på ett sådant ''människovårdsverk'' utan
sitter fast i gamla ståndpunkter och prestigetänkande och vill
inte ta till sig forskningsrapporter och långvarig erfarenhet
som visar på riskerna. Hanteringen av amalgamfrågan och
även av problemet med elöverkänslighet är exempel på detta.
Vi har följt amalgamfrågan noggrant under flera år och
följt Socialstyrelsens ovillighet att ta sig an frågan och lyssna
till erfarenheter från patienter, forskare och tandläkare som
arbetat med diagnosmetoder, behandling och sanering av
amalgam. Vi har nu senast i en motion om amalgam ganska
utförligt beskrivit svagheterna i Socialstyrelsens
expertrapport som presenterades senhösten 1994.
Socialstyrelsens huvuduppgifter är att övervaka och arbeta i
överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Till Socialstyrelsens allmänna åligganden hör också enligt
SFS 1994:953 att patienterna skall ges sakkunnig och
omsorgsfull vård som uppfyller dessa krav. Vården skall så
långt möjligt utformas och genomföras i samråd med
patienten. Patienten skall visas omtanke och respekt.
Detta kan inte betyda att det endast är vetenskapliga
artiklar och forskningsrapporter som stärker den egna
uppfattningen som ska tas i beaktande. Inte heller att
erfarenheterna från läkare och tandläkare som framgångsrikt
behandlat och amalgamsanerat tusentals patienter kan
negligeras. Detta är vad som skett i den här undersökningen.
Även när det gäller problemet med elöverkänslighet nöjer
sig Socialstyrelsen med att granska den vetenskapliga
litteraturen och beaktar t ex inte de många erfarenheter av el-
sanering i bostads- och arbetsmiljö som gjort att många
patienter kunnat återgå till normalt familjeliv och arbete.
Problemet med ''sjuka hus'' och ''dagissjukan'' är andra
exempel på att det blivit de drabbade som tvingats bevisa att
sjukdomsorsakerna finns i miljön och inte i patienternas
psyke.
Dessa förhållanden visar att Socialstyrelsen tolkar sitt
uppdrag mycket snävare än lagstiftaren avsett och väljer att
passivt vänta på att patienterna eller enskilda forskare, ofta i
hård motvind från myndigheternas sida och utan
forskningsanslag, ska få fram de avgörande bevisen. Det är
en attityd som har ett alldeles för högt pris både för enskilda
patienter som inte får hjälp och därmed utsätts för orimligt
lidande och för samhället som får stå för onödiga kostnader
för sjukskrivning och förtidspensionering.
Mot bakgrund av detta är det angeläget med en översyn av
Socialstyrelsen med målet att få en myndighet som har som
uppgift att ta ett aktivt ansvar för att människor får en god
vård och att nya hälsorisker i samhället tas på allvar och
utreds utan skygglappar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av Socialstyrelsen.
Stockholm den 25 januari 1995
Marianne Andersson (c)
Görel Thurdin (c)