I en delrapport till projektet Uppföljning av § 12-vården i
Stockholms län, som mig veterligen är den enda
uppföljnings- och utvärderingsstudie om särskilda
ungdomshem som hittills genomförts, sägs följande: ''De
ungas situation är turbulent. Många begår nya brott, återfaller
i missbruk och får andra problem. Det stora problemet för
socialtjänsten tycks vara att finna en fungerande
behandlingsform. (...) Bilden av de undersökta ungdomarnas
situation efter det att de skrivits ut från de undersökta
institutionerna tycks alltså vara fortsatt mörk. Samhället
tycks i stor utsträckning sakna möjligheter att bereda dem en
fungerande vård.''
Kriminologen Jerzy Sarnecki pekar framför allt på två
problem man uppmärksammat. Dels bristen på stabilitet i
den fortsatta behandlingen av ungdomar som vistats på
ungdomshemmens akut- och utredningsavdelningar, dels att
den behandlingsplan man gjort upp under utredningstiden
följs dåligt.
Detta är mycket oroande läsning. Ungdomar med
allvarliga problem av den typ som det här gäller har stort
behov av kontinuitet och fasthet av vuxna som orkar bry sig
om och som finns kvar trots att ungdomarna sviker.
Ungdomarnas behandling inleds vanligtvis med en vistelse
på ungdomshem för utredning och uppläggning av
behandlingsplan. Däremot är det alltså inte säkert att
behandlingen sedan kommer att bedrivas på
ungdomshemmet eller att samma behandlingsform behålls
under den planerade behandlingsperioden. Vad detta får för
följder kan ingen svara på idag. Kunskaperna om effekten av
behandling i § 12-hem och andra behandlingsformer är
mycket begränsad. Inte heller kriminalstatistikens
beskrivning av återfall i brottsligt beteende ger tillräcklig
information om vårdverksamhetens värde.
Det här berör en ganska liten grupp ungdomar med svåra
sociala problem, som ofta har sin grund i att de på olika sätt
blivit svikna av de vuxna under sin uppväxttid. När det gått
så långt att de tas om hand för tvångsvård är det nödvändigt
att den vården verkligen kan tillgodose högt ställda krav på
stabilitet, kontinuitet och goda behandlingsresultat. I första
hand för ungdomarnas egen skull men också för att vård av
detta slag är mycket kostnadskrävande. Det är mycket
märkligt att det inte tidigare gjorts någon omfattande
uppföljning och utvärdering av hur det gått för ungdomar
som vistats i denna vårdform. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av uppföljning och
utvärdering av vården vid § 12-hem samt den vård som följer
efter en sådan vistelse.
Stockholm den 25 januari 1995
Inger Davidson (kds)