med anledning av prop. 1994/95:142 Fosterdiagnostik och abort
Den gravida kvinnan och fostret -- en intresseavvägning
Innehåll:
1 Inledning12 2
På väg mot en grundläggande samsyn?13 2.1
Varje människas rätt till liv13 2.2
Fostrets principiella rätt till liv och rättsskydd13 2.3
Avvägningen mellan fostrets och moderns
intressen14 3
Riksdagens uppgift: en etiskt försvarlig avvägning
mellan fostrets och moderns intressen14 3.1
Abort och fosterdiagnostik sedd utifrån moderns
perspektiv och intresse15 3.2
Abort och fosterdiagnostik sedd utifrån fostrets
perspektiv och intresse15 3.3
Avvägningen mellan fostrets och moderns intressen då
dessa är motstridiga16 4
Riktlinjer för fosterdiagnostik17 4.1
Skall all information från fosterdiagnostik
vidarebefordras?18 4.2
Screening19 4.3
Preimplantatorisk diagnostik19 5
Inrättande av missbildningsregister20 6
Ändrad benämning till ''avbrytande av
havandeskap''20 7
Abort efter 18:e graviditetsveckan20 8
Stödsamtal före och efter abort21 9
Medicinsk-etisk ramlag till skydd för individens
personliga värdighet21
1 Inledning
Samtalet kring fosterdiagnostik och abort rör sig i ett
spektrum av etiska dilemman. Det finns ingen enkel
multiplikationstabell att slå i för att finna lösningarna på
dessa dilemman. Utredningen om det ofödda barnet (SOU
1989:51) formulerar det så här:
Sällan har vi att välja mellan ett helt gott och ett helt ont
alternativ. Av två alternativ kan båda ha för- och nackdelar.
Vi förs in i känsliga och svårlösta frågor om prioritering.
Trots dessa dilemman krävs dagliga ställningstaganden till
problemen inom den medicinska verksamheten och
forskningen. Det är därför av fundamental betydelse att det
finns ett utvecklat etiskt synsätt hos forskare och personal
inom sjukvården -- en grundhållning, en etisk ram som inte
får överskridas.
Det går inte att påvisa att den medicinska forskningen
skulle vara moraliskt högtstående i sig. Den är som allt annat
mänskligt utsatt för både positiv och negativ påverkan. För
samhället bör det därför vara en viktig åtgärd att skapa regler
för den medicinska forskningen.
Demokratins innersta kärna utgår från principen om
människovärdets okränkbarhet och från solidariteten med de
svaga. I Regeringsformens 1 kap 2 § står följande:
Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla
människors lika värde och för den enskilda människans
frihet och värdighet.
I 2 kap 6 § heter det:
Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot
påtvingat kroppsligt ingrepp -- -- --
Rätten till liv är den grundläggande förutsättningen för
övriga mänskliga rättigheter. Historien lär oss att när
människovärdet förtrampas på ett område, påverkar detta
andra sektorer i samhället och på sikt en hel kulturs bestånd.
Det bör här påpekas att inte bara forskare, läkare och andra
verksamma inom sjukvården måste fatta svåra beslut med
anknytning till fosterdiagnostik och aborter. Den nuvarande
lagstiftningen lägger avgörande beslut för t ex en abort i
händerna på den enskilda kvinnan. Det kan ifrågasättas om
hon inför sina beslut erbjuds en fullgod, allsidig information
och om det finns mänskligt stöd i hennes omgivning.
Statsmakterna kan inte beordra fram mänskligt stöd och
engagemang. Men stat och kommun kan ansvara för en
opinionsbildning som understryker respekten för varje
människas integritet, respekten för människolivet och
solidariteten med de svaga som demokratins grund. Det
offentliga kan dessutom erbjuda rådgivande samtal inför de
svåra besluten, vilket vi kristdemokrater länge förordat och
som också den aktuella propositionen betonar.
Mot denna bakgrund finner vi kristdemokrater det
tillfredsställande att delar av proposition 1994/95:142
Fosterdiagnostik och abort, liksom den utredning som ligger
till grund för förslagen, öppnar möjligheten till ett mer
allsidigt perspektiv på frågorna i anslutning till livets början.
På åtskilliga punkter bryter dessa dokument med det synsätt
som gällde i förarbetena till 1974 års abortlag.
2 På väg mot en grundläggande samsyn?
Socialutskottet uttryckte i betänkandet SoU 1984/85:4
uppfattningen att riktlinjer behövs på fosterdiagnostikens
område. Sedan dess har det etiska samtalet, bl.a. utifrån
utredningen SOU 1989:51 Den gravida kvinnan och
fostret -- två individer, lett till en betydande samsyn kring
de etiska problem som är förenade med fosterdiagnostik och
aborter.
2.1 Varje människas rätt till liv
Ett enigt socialutskott skrev i betänkandet 1993/94:SoU2
Vissa etiska frågor, sid 8:
Utskottet anser det nödvändigt med en sammanhållen och
etiskt förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste
därvid vara den syn på människan och på människolivets
helgd som har sin förankring bl.a. i den kristna etiken och
den västerländska humanismen. Alla människor har samma
värde och den grundläggande mänskliga rättigheten är rätten
till liv.
Riksdagen bes lutade i enlighet med utskottets betänkande.
Sverige har dessutom förpliktigat sig att skydda mänskligt
liv genom att ratificera flera olika internationella
konventioner. I FN:s universella förklaring om de mänskliga
rättigheterna (1948) sägs i artikel 3 att ''envar har rätt till liv,
frihet och personlig säkerhet''. I FN:s konvention om
medborgerliga rättigheter (1966) artikel 6, punkt 1 sägs:
Varje människa har en inneboende rätt till livet. Denna rätt
skall skyddas genom lag.
Europakonventionen och andra fri- och rättigheter
(1993/94:KU24) inkorporerades i svensk lagstiftning genom
riksdagens beslut 14 april 1994. Konventionen fastslår i
artikel 2, punkt 1: ''Envars rätt till livet skyddas genom lag.''
Därmed har också de nämnda FN-konventionernas
intentioner integrerats i svensk lag. Om innebörden av detta
inkorporerande i svensk lagstiftning yttrade Fri- och
Rättighetskommitténs delbetänkande SOU 1993:40 (sid
200):
Den mest grundläggande av de mänskliga rättigheterna är
rätten till liv -- -- -- En inkorporering av
Europakonventionen, som vi föreslår i detta betänkande,
innebär att rätten till liv kommer till positivt uttryck i svensk
rätt.
2.2 Fostrets principiella rätt till liv och rättsskydd
Att det råder samsyn om att skyddet av det mänskliga livet
också gäller det ofödda barnet ända från
befruktningsögonblicket framgår av formuleringar i den av
Sverige ratificerade Genèvedeklarationen (1948). Där anges
att läkare skall förpliktiga sig till ''den största re spekt för
mänskligt liv alltifrån konceptionen till döden''. Samma
slutsatser kan härledas ur artikel 6.5 i 1966 års konvention
om medborgerliga och politiska rättigheter, samt ur artikel
12.2a i 1966 års konvention om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter.
I preambeln till FN:s barnkonvention, som Sverige
ratificerade 1989, klargörs att barnet har rätt till ''lämpligt
rättsligt skydd'' även före födelsen.
Utredningen SOU 1989:51 Den gravida kvinnan och
fostret -- två individer deklarerade:
När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att
ett foster i princip har rätt till utveckling och rätt att födas.
Därav följer att en abort inte kan motiveras utifrån fostrets
intresse. Ett abortbeslut innebär som regel att kvinnans
(föräldrarnas) intresse att inte föda barnet tillåts väga tyngre
än fostrets intresse att utvecklas och födas (sid 83).
Utredningen deklarerade vidare som sin uppfattning:
Man måste utgå från att modern och det blivande barnet
är två skilda individer som båda är skyddsvärda -- -- -- Det
spirande människolivet har i sig ett stort värde. Det kan inte
ses enbart som en del av kvinnans kropp -- -- -- (sid 11).
2.3 Avvägningen mellan fostrets och moderns intressen
Av ovanstående framgår att det råder en bred samsyn om
att alla människor har rätt till liv och att fostret är en
skyddsvärd individ med en principiell rätt till liv och
rättsskydd. Denna samsyn kommer till uttryck bl.a. i
internationella konventioner, svensk lag, socialutskottets
betänkanden och statliga utredningar. Det råder också en
bred samsyn om att en avvägning måste ske mellan fostrets
och moderns intressen då dessa är motstridiga.
I den föreliggande propositionen 1994/95:142
Fosterdiagnostik och abort, uttrycker regeringen denna
samsyn:
En avvägning mellan kvinnans intressen och den oföddes
intressen är ofrånkomlig. Det är dock viktigt att vara vaksam
så att inte denna slags avvägning leder i riktning mot en etisk
gradering av människoliv (sid 21)
Inom Medicinsk-etiska rådet föreligger enighet om att den
gemensamma värdegrunden är att fostret har rätt till skydd
under sin utveckling. Denna rätt måste emellertid vägas mot
moderns rätt till självbestämmande -- -- -- Regeringen
ansluter sig till Medicinsk-etiska rådets resonemang när det
gäller synen på fostrets respektive kvinnans intressen och
anser således att fostret har rätt till skydd under sin
utveckling men att denna rätt måste vägas mot moderns rätt
till självbestämmande (sid 15).
En bred enighet råder också om vad regeringen uttrycker
med orden:
De etiska dilemman som uppstår i samband med
fosterdiagnostik och abort gäller framför allt konflikter
mellan fostrets intressen och de blivande föräldrarnas -- i
första hand kvinnans -- intressen. (sid 12)
Det måste dock starkt understrykas att fosterdiagnostik
inte får leda till att människovärdet kopplas till funktioner
(sid 16).
3 Riksdagens uppgift: en etiskt försvarlig avvägning
mellan fostrets och moderns intressen
Riksdagens uppgift innebär att den har det yttersta ansvaret
för att med lagstiftning skydda den enskilde individen och
ange hur intressekonflikter mellan två parter skall lösas
(Regeringsformen 1 kap. 2 §). Vi kristdemokrater delar
således regeringens uppfattning att ''en avvägning mellan
kvinnans intressen och den oföddes intressen är
ofrånkomlig'' (sid 21), och vi vill i det följande bidra till en
sådan avvägning utifrån propositionens förslag.
3.1 Abort och fosterdiagnostik sedd utifrån moderns
perspektiv och intresse
I de flesta fall ser föräldrarna fram emot att föda sitt barn
och det föreligger ingen intressekonflikt. I samband med
många graviditeter uppkommer dock en intressekonflikt,
vilket belyses av att var fjärde graviditet leder till abort
(under den senaste tioårsperioden årligen ca 35 000--37 000
aborter av ca 135 000
graviditeter). Antalet aborter har sjunkit under
perioden, till stor del på grund av abortförebyggande
åtgärder från samhällets sida men också förhoppningsvis till
följd av ändrade attityder.
De faktiska orsakerna till varför kvinnor begär abort är inte
klarlagda. Den senast genomförda undersökningen gjordes
av 1980 års abortkommitté 1981. Orsakerna som redovisades
var individuella och av skiftande karaktär, och möjliggör
inga generella slutsatser. På begäran av riksdagen förbereder
nu folkhälsoinstitutet en liknande, stor undersökning, för att
ge en aktuell bild av vilka de faktiska orsakerna till abort är.
Denna kartläggning är angelägen som grund för
utformningen av bl a framtida abortförebyggande åtgärder.
En lagstiftning som medger att inga skäl behöver anges för
abort kan uppfattas vara till allra största delen i kvinnans
intresse. Hon avgör själv om hon skall genomgå abort eller
ej, och hennes skäl till abort redovisas inte inför någon och
prövas heller inte av någon annan. Den enda begränsningen
är tidsfaktorn, där aborter inte utförs efter 22:a
graviditetsveckan, och endast efter särskild prövning av
synnerliga skäl efter 18: e graviditetsveckan.
Till någon del kan en sådan lagstiftning vändas mot
kvinnans intresse, genom att hon lämnas helt ensam med sitt
livsavgörande beslut. Hon kan t ex av mannen eller av
omgivningen känna sig pressad att genomgå abort, fastän
hon själv är osäker på ställningstagandet.
Till konflikten mellan kvinnans och fostrets intressen, kan
i alltför många fall också läggas konflikten mellan kvinnans
och mannens intressen. Regeringen skriver:
Vi vill i detta sammanhang peka på mannens roll i samband
med beslut om fosterdiagnostik och abort -- -- -- Mannen bör
så långt som möjligt vara delaktig i besluten (sid 13).
Kristdemokraterna delar denna syn och anser att det är
väsentligt att beakta också mannens ansvar. Det bör vara en
självklarhet att mannen i större utsträckning deltar i
stödsamtal, ger ett aktivt stöd till kvinnan och är delaktig i
beslutet.
3.2 Abort och fosterdiagnostik sedd utifrån fostrets
perspektiv och intresse
Vi anförde i det tidigare att det råder en bred samsyn om
att alla har rätt till liv och att fostret är en skyddsvärd individ
med en principiell rätt till liv och rättsskydd.
Utredningen Den gravida kvinnan och fostret -- två
individer uttrycker väl fostrets intresse med orden:
När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att
ett foster i princip har rätt till utveckling och rätt att födas.
Därav följer att en abort inte kan motiveras utifrån fostrets
intresse (sid 83).
Därmed kvarstår egentligen bara ett fall, där abor t helt
klart inte strider mot fostrets intresse. Om genom
fosterdiagnostik framkommer att fostret är så skadat att det
inte kommer att överleva förlossningen eller kommer att dö
kort tid därefter kan det inte anses vara en kränkning av
fostrets intresse att det aborteras (sid 84).
Hur ser då fostrets faktiska rättsskydd ut, det rättsskydd
som bl.a. FN:s barnkonvention stadgar och som Sverige
ratificerat? Ända från befruktningen har fostret ett visst
rättsskydd i svensk lagstiftning, som t.ex. skydd från
moderns alkohol- eller drogmissbruk (Lagen om vård av
missbrukare i vissa fall 1988:870 LVM 4 §, punkt 3), eller
skydd mot gifter i moderns arbetsmiljö som t.ex. bly eller
strålning (Arbetsmiljölagen 1977:1160 kap. 4,
Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter AFS 1986:17, 1992:8,
17, 1993:18, 57, 1994:32, 33, 34, SSIFS 1989:1). Fostret
tillerkänns status som juridisk person i och med att barnet
ärver sin far, oavsett hur tidigt fadern skulle avlida under
graviditeten (Ärvdabalken 1 kap 1 §).
Dessa rättigheter kan dock åsidosättas genom att modern
begär abort. I praktiken är alltså fostret trots ovannämnda
lagstiftning helt rättslöst de första 18 veckorna av sitt liv. I
ett senare skede av graviditeten prövar Socialstyrelsen om
synnerliga skäl för abort föreligger. Efter 22:a
graviditetsveckan utförs av praxis inga aborter. Efter den
22:a graviditetsveckan och livet igenom är alltså barnet
sedan tillförsäkrat ett fullgott rättskydd genom svensk lag.
3.3 Avvägningen mellan fostrets och moderns intressen då
dessa är motstridiga
Det måste vara en prioriterad uppgift för riksdagen att
minska antalet oönskade graviditeter. Denna
abortförebyggande verksamhet, eller rättare
graviditetsförebyggande verksamhet, bör innefatta
preventivmedelsrådgivning och god tillgång på billiga och
effektiva preventivmedel. Om detta råder en stor och bred
enighet. I praktiken har dock alltför litet gjorts. Det borde
t ex vara en självklarhet att det i varje kommun fanns en
ungdomsmot tagning med bl a abortförebyggande uppgifter.
Kristdemokraterna vill inte kriminalisera abort. Enligt vår
mening finns det skäl för abort, som grundas på en etiskt
försvarlig avvägning mellan fostrets och kvinnans intressen.
Den moderna forskningen och den tekniska utvecklingen
medför dock att aborter riskerar att utföras av skäl som inte
kan sägas vara en följd av en etiskt försvarlig avvägning
mellan fostrets och kvinnans intressen. Bland sådana skäl
kan nämnas abort för att fostret inte har önskat kön eller
andra egenskaper, eller där fosterdiagnostik påvisar en viss
sannolikhet för en större eller mindre grad av handikapp mer
eller mindre sent i barnets liv.
I detta sammanhang måste man med ödmjukhet sätta sig
in i den kvinnas situation som begär abort. Hon upplever ofta
sin situation som en personlig katastrof. I den avvägning hon
gör, spelar självfallet hela vårt moderna samhälles
värderingar in. Kvinnan anser kanske att hon inte kan ge ett
barn de materiella, känslomä ssiga och psykologiska
förutsättningar som ett gott liv kräver enligt nu gängse
uppfattning.
Det är därför vi måste våga diskutera de värderingar som
ligger bakom besluten. I ett av de länder i världen som har
det mest utvecklade sociala skyddsnätet, avbryts var fjärde
graviditet genom en abort. Vilka företeelser i vårt samhälle
har medfört denna konsekvens? Vi kan inte se abort som en
rimlig lösning vid arbetslöshet, dålig ekonomi, bostadsbrist,
relationsproblem, eller önskan att prioriter a annat högre än
barn, t ex utbildning. Om Sverige menar allvar med den
betoning lagen ger av människolivets okränkbarhet och
värdighet, måste den i första hand erbjuda andra lösningar
på dessa problem. Det kan t.ex. vara arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, god och allsidig information om vilket faktiskt stöd
samhället ger, förbättrad familjerådgivning och anstånd eller
speciella stödåtgärder vid utbildning.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan, anser vi det också
angeläget att samtliga som överväger en abort erbjuds
stödsamtal. Samma syn har vi när det gäller stödsamtal efter
genomförd abort.
Men utöver stödsamtal och god information anser vi det
oerhört viktigt att det offentligas grundinställning skall vara
att så långt som möjligt vidta graviditetsstödjande åtgärder
av olika slag. Vi föreslår att regeringen ges i uppdrag att ta
fram ett omfattande program för detta. Ett sådant program
bör föreläggas riksdagen. Tillsammans med de föreslagna
stödsamtalen kan ett kraftfullt så dant program ge en bättre
balans i avvägningen mellan kvinnans och fostrets intressen.
4 Riktlinjer för fosterdiagnostik
Regeringen föreslår i den föreliggande propositionen (sid
19) vissa riktlinjer för användningen av fosterdiagnostik.
Vår principiella hållning till fosterdiagnostik är att den
som annan forskning är något gott i sig, men att den kan
användas både etiskt och oetiskt. Fosterdiagnostiken kan stå
i livets tjänst genom att den värnar om fostret och kan göra
det möjligt att bota eller förebygga sjukdomar redan på
fosterstadiet. Den kan stärka blivande föräldrars beredskap
att ta emot ett skadat barn, eller ett barn med viss statistisk
risk att få en sjukdom som därmed kan lindras eller botas.
Förlossningen kan tidigareläggas och därmed kan barnet få
bättre vård. Fosterdiagnostiken kan avslöja livshotande
skador hos fostret som då kan aborteras utan att föräldrarna
behöver gå igenom den smärta som det innebär att föda ett
dött barn. Fosterdiagnostiken bidrar också till att synliggöra
fostret som en levande, påtaglig och väl markerad individ
med fullt anspråk på respekt för sitt människovärde.
Om fosterdiagnostiken används i bortväljande,
abortinriktat syfte blir den emellertid oetisk och bryter mot
principen om människolivets okränkbarhet och allas rätt till
liv. Per definition är ju fosterdiagnostik just en diagnos av
fostret. Diagnosen, som annars alltid ställs i patientens tjänst,
vänds i detta fall mot det skadade eller sjuka fostret och leder
till att fostret aborteras.
Vi anser att handikapporganisationernas avvisande av
fosterdiagnostiken måste tillmätas en mycket stor vikt.
Många av de handikappade varnar för att offentliga
myndigheter gradvis inför någon form av differentierad
människosyn, som exempelvis skulle innebära att
handikappade vuxna, barn och ofödda liksom senildementa
åldringar åsätts ett lägre värde än andra individer. Vi
kristdemokrater instämmer i dessa farhågor.
4.1 Skall all information från fosterdiagnostik
vidarebefordras?
Propositionen föreslår att alla gravida kvinnor skall
erbjudas information om fosterdiagnostik. Efter
informationen skall kvinnan i samråd med läkaren bestämma
om hon skall genomgå fosterdiagnostik. Detta är en
skärpning jämfört med nuvarande praxis, något som i sig är
välmotiverat.
Enligt propositionen skall kvinnan efter genomgången
undersökning utan särskild begäran få all information om
fostrets hälsotillstånd som framkommit. Om kvinnan frågar,
vilket man kan anta att de flesta föräldrar är intresserade av
och gör, ska också andra uppgifter om fostret än sådant som
rör dess hälsa lämnas ut. Det kan röra sig om en mängd olika
egenskaper, bl.a. fostrets kön.
Eftersom dessa besked kommer att vara tillgängliga för
modern i ett tidigt skede av graviditeten, kommer de att
vägas in i moderns beslut om hon skall föda eller abortera
det väntade barnet. Regeringen skriver:
En avvägning mellan kvinnas intressen och den oföddes
intressen är ofrånkomligt. Det är dock viktigt att vara vaksam
så att inte denna slags avvägning leder i riktning mot en etisk
gradering av människoliv (sid 21).
Den vaksamhet regeringen vill betona leder till ett antal
svåra frågor. Gagnar det kvinnans intresse att ställas inför
valet att föda eller abortera ett barn utifrån besked om risken
att barnet kan få någon av de olika sjukdomar och skador
som fosterdiagnostiken kan ge besked om? Kommer inte
pressen att abortera foster med handikapp att öka? Kommer
inte aborterna med all sannolikhet att bli än fler, nu utifrån
de nya uppgifterna, som fostrets kön och dess hälsotillstånd?
Vår slutsats är att med nuvarande abortlagstiftning
försämrar regeringens förslag om ökad tillgång till
fosterdiagnostik och den information som där framkommit
ytterligare fostrets rättssäkerhet. Enligt vad vi anfört ovan
sker ingen avvägning mellan de båda parterna i den konflikt
som fosterdiagnostiken kan skapa.
Den kristdemokratiska synen på informationen är mera
restriktiv: endast dödliga och mycket allvarliga sjukdomar
och defekter bör delges utan särskild begäran. Övrig
ärftlighet eller defekt vad avser fostrets hälsotillstånd bör
bara delges om det särskilt efterfrågas. Karakteristika som
inte avser fostrets hälsotillstånd, t.ex. kön och ögonfärg, bör
inte delges alls. I denna del bör riksdagen avslå regeringens
förslag till riktlinjer för fosterdiagnostik och i stället
godkänna här angivna riktlinjer.
I övrigt bör betonas att också de former i vilka informa
tionen vidarebefordras är genomtänkta. Det är en mycket
svår situation när kvinnan -- och mannen -- ska bestämma
sig för att antingen fullfölja en graviditet med ett svårt sjukt
eller skadat foster eller att ta beslutet att göra abort. Därför
krävs en stor lyhördhet hos den som ger informationen, så
att de egna, kanske dolda, värderingarna inte styr innehållet
i det som sägs. För att kunna ge en fullödig information krävs
att man har en god etisk medvetenhet samt kunskaper om
de praktiska kon sekvenserna av ett handikapp och om de
samhällsinsatser som kan erbjudas familjer med
handikappade barn.
Detta kan kräva att den ansvarige läkaren alltid erbjuder
fler samtalspartner som exempelvis genetiker, kurator eller
psykolog. Ytterligare stödsamtal ska alltid erbjudas. En bra
modell som bl a Danmark infört är att kvinnan erbjuds ett
samtal med en företrädare för en familj som har barn med
den aktuella sjukdomen eller skadan. Denna modell borde
bli praxis även i Sverige.
4.2 Screening
Regeringen föreslår att screeningundersökningar i princip
skall undvikas i samband med fosterdiagnostik (sid 19).
Kristdemokraterna delar den synen.
4.3 Preimplantatorisk diagnostik
Regeringen föreslår:
Preimplantatorisk diagnostik får endast användas vid
diagnostik av allvarliga, progressiva, ärftliga sjukdomar som
leder till tidig död och där ingen bot eller behandling finns.
Könsbestämning får endast göras som led i diagnostik av
könsbundna ärftliga sjukdomar där bot eller behandling
saknas (sid 19).
Vi delar regeringens restriktiva syn, men vill ytterligare
precisera denna hållning.
Vid befruktning utanför kroppen (in-vitro-fertilisering) är
det möjligt att göra en speciell diagnostik, s.k.
preimplantatorisk. Man undersöker celler från befruktade
ägg med hjälp av DNA-baserad diagnostik. Efter några
celldelningar avskiljs någon eller några celler från det
befruktade ägget. Propositionen anger att celler i detta skede
är totipotenta, dvs att de lever i ett totalt oberoende av de
övriga cellerna. Propositionen anser att de kan avlägsnas
utan att detta berör de kvarvarande cellernas kvalitet eller
förmåga till vidareutveckling. Med denna metod öppnas
möjligheten att enbart implantera ''friska'' befruktade ägg.
Som regeringen själv anger har The American Fertility
Society i november 1994 klassat metoden som fortfarande
varande ''clinical experiment''.
Det förtjänar att påpekas att Europarådet har
rekommenderat sina medlemsländer att rätten att födas med
omanipulerad arvsmassa skall räknas till de mänskliga
rättigheterna. Det är tveksamt om den preimplantatoriska
diagnostiken ger några garantier för en omanipulerad
arvsmassa. De s k totipotenta cellerna som avlägsnas för det
befruktade ägget kan visserligen teoretiskt och praktiskt vara
av den beskaffenheten att de inte påverkar individens
biologiska funktion. Men helt säker kan man inte vara.
Avlägsnande av sådana celler kan kanske visa sig ge effekter
efter mycket lång tid.
Det finns mot denna bakgrund en god grund för en mycket
restriktiv hållning till den här typen av diagnostik. I
regeringens förslag till riktlinjer finns bara angivet för vilken
typ av sjukdomar som den får användas. Någon begränsning
att generellt använda den vid alla typer av in-vitro-
fertilisering finns inte. Medicinska forskningsrådet och
Medicinsk-etiska rådet har tidigare pekat på att tekniken
endast bör få användas då det finns risk för någon svår ärftlig
sjukdom eller defekt. Enligt vår mening bör det vara klarlagt
att en risk föreligger för den av regeringen angivna typen av
sjukdomar för att sådan diagnostik skall ske.
Regeringens förslag på denna punkt behöver alltså
kompletteras. Denna begränsning av den preimplantatoriska
diagnostiken bör godkännas av riksdagen.
5 Inrättande av missbildningsregister
Regeringen föreslår (sid 30) att ett register över
missbildade foster bör inrättas. Vi har inget att invända.
6 Ändrad benämning till ''avbrytande av havandeskap''
Regeringen före slår (sid 35) att när ett havandeskap
avbryts där fostret antas vara livsdugligt men sjukdom eller
kroppsfel hos kvinnan gör att havandeskapet medför
allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa skall detta inte
benämnas abort utan avbrytande av havandeskap. Eftersom
barnet räddas till livet genom ingreppet är begreppet abort
oegentligt, och vi har inget att invända mot den ändrade
benämningen.
7 Abort efter 18:e graviditetsveckan
Regeringen föreslår att gränsen för abort utan särskilt tills
tånd även fortsättningsvis bör ligga vid utgången av 18:e
graviditetsveckan. Vi kristdemokrater ser inte anledning att
nu föreslå en ändrad gräns, men önskar att regeringen noga
följer utvecklingen och tar del av erfarenheterna från andra
länder, som nästan genomgående har en lägre tidsgräns än
Sverige. Varken våra grannländer Norge eller Danmark
tillåter abort utan att särskilda skäl anges mer än till 12:e
veckan. Den svenska 18-veckorsgränsen är vid en
internationell jämförelse unik.
Beträffande 22-veckorsgränsen för abort när särskilda skäl
föreligger, säger propositionen:
Den tillämpade övre gränsen för abort -- vid 22:a
graviditetsveckan -- har tillkommit av samma skäl som
anförts som huvudsakligt skäl till 18-veckorsgränsen,
nämligen behovet av en betryggande säkerhetsmarginal till
livsdugligt foster. Foster som är i 23:e--24:e
graviditetsveckan kan i dag bringas att överleva. Inom
prematurvården räknar man dock inte med att den gränsen
kommer att kunna förskjutas nedåt. Anledningen till detta är
att fostrets lungor är alltför outvecklade före denna tidpunkt
(sid 36).
Propositionen utgår från de uppgifter som anges i
utredningen SOU 1989:51 Den gravida kvinnan och
fostret -- två individer, sidan 115. Sedan utredningen
presenterades 1989 har dock den medicinska forskningen om
för tidigt födda barn gått snabbare än man hade kunnat
förutse för sex år sedan. Idag är det i USA möjligt att rädda
enstaka barn så tidigt som i moderns 21:a och 22:a
graviditetsvecka, och som överlevt utan skador. (Journal of
Medical World News 1985-11-11, Svenska Dagbladet 1993-
02-06.)
Det är därför ställt utom varje tvivel att den internationella
neonatala forskningen gjort framsteg under de år som gått
sedan utredningen SOU 1989:51. Eftersom en
ultraljudsdatering av en graviditet har en felmarginal på +/- 2
veckor (propositionen, sid 36) räcker inte längre den i praxis
tillämpade övre gränsen på 22 veckor för att utesluta att
barnen kan leva utanför kvinnans kropp.
V i delar dock regeringens syn när man starkt understryker
att vad gäller fostret ''får inte människovärdet kopplas till
funktioner'' (propositionen, sid 16). Fostrets människovärde
och rätt till att dess intresse ska beaktas får inte knytas till
ålder, funktioner eller utvecklingsgrad, en syn som också
delas av handikapporganisationerna.
8 Stödsamtal före och efter abort
Regeringen föreslår att om en kvinna begär abort skall hon
erbjudas stödsamtal oavsett när under graviditeten aborten är
aktuell, liksom efter aborten (sid 38).
Vi delar regeringens syn, men vill precisera erbjudandet av
stödsamtal till att detta erbjudande skall syfta till att skapa
en praxis.
Det kan ha intresse att jämföra förhållandena när en person
begär sterilisering med vad som föreslås gälla vid begäran
om abort. Den som begär sterilisering måste först
obligatoriskt genomgå samtal vari ingreppets innebörd och i
princip oåterkalleliga verkan klargörs. Man får också
information om att alla kirurgiska ingrepp innebär ett visst
mått av risk, så även sterilisering, liksom om alternativa
preventivmedel. Efter informationssamtalet uppmanas
patienten att tänka igenom sitt beslut och samtala igenom
ingreppet och dess betydelse med sin partner. Detta
obligatoriska samtal motiveras av omsorg om patienten,
hennes eller hans kropp, och framtid.
Ett samtal före och efter abort är minst lika motiverat av
omsorg om kvinnan, samt naturligtvis också av omsorg om
det väntade barnet. Också en abort har en oåterkallelig
verkan och innebär ett visst mått av risk för kvinnan. Också
här behövs information om alternativ till abort och hjälp till
eftertanke, liksom att mannen deltar i dialogen och tar sitt
ansvar. I en avvägning mellan fostrets och kvinnans intressen
måste erbjudandet av stödsamtal i hög grad vara i både
fostrets och kvinnans intresse. Erbjudandet om stödsamtal,
liksom det samtal som föregår en sterilisering, bör utformas
till en praxis.
Också ett stödsamtal efter en genomgången abort har stor
betydelse för kvinnan och hennes närmaste. Inte minst kan
ett sådant samtal vara en del i det som hindrar att kvinnan
åter kommer i en abortsituation.
9 Medicinsk-etisk ramlag till skydd för individens
personliga värdighet
De frågor som tas upp i propositionen anknyter till behovet
av en ramlag till skydd för individens personliga värdighet
inom det medicinsk-etiska området. På praktiskt taget alla
forskningsområden som har med livets värde att göra,
tenderar lagstiftaren att vid ta åtgärder med eftersläpning i
utvecklingen. Ett sådant förhållningssätt leder lätt till en
ständigt växande acceptans av det tillåtna området.
Politikerna borde i stället vara rambestämmande. Men
hänsyn härtill föreslår vi att regeringen får i uppdrag att
utreda förutsättningarna för en medicinsk-etisk ramlag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ramlag
till skydd för individens personliga värdighet i enlighet med
vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information från fosterdiagnostik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om preimplantatorisk diagnostik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödsamtal före och efter abort,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
abortförebyggande och graviditetsstödjande program i
enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 8 mars 1995
Alf Svensson (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
Göran Hägglund (kds)
Inger Davidson (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Mats Odell (kds)