Den gravida kvinnan och fostret -- en intresseavvägning
Innehåll:
1 Inledning12 2 På väg mot en grundläggande samsyn?13 2.1 Varje människas rätt till liv13 2.2 Fostrets principiella rätt till liv och rättsskydd13 2.3 Avvägningen mellan fostrets och moderns intressen14 3 Riksdagens uppgift: en etiskt försvarlig avvägning mellan fostrets och moderns intressen14 3.1 Abort och fosterdiagnostik sedd utifrån moderns perspektiv och intresse15 3.2 Abort och fosterdiagnostik sedd utifrån fostrets perspektiv och intresse15 3.3 Avvägningen mellan fostrets och moderns intressen då dessa är motstridiga16 4 Riktlinjer för fosterdiagnostik17 4.1 Skall all information från fosterdiagnostik vidarebefordras?18 4.2 Screening19 4.3 Preimplantatorisk diagnostik19 5 Inrättande av missbildningsregister20 6 Ändrad benämning till ''avbrytande av havandeskap''20 7 Abort efter 18:e graviditetsveckan20 8 Stödsamtal före och efter abort21 9 Medicinsk-etisk ramlag till skydd för individens personliga värdighet21
1 Inledning
Samtalet kring fosterdiagnostik och abort rör sig i ett spektrum av etiska dilemman. Det finns ingen enkel multiplikationstabell att slå i för att finna lösningarna på dessa dilemman. Utredningen om det ofödda barnet (SOU 1989:51) formulerar det så här:
Sällan har vi att välja mellan ett helt gott och ett helt ont alternativ. Av två alternativ kan båda ha för- och nackdelar. Vi förs in i känsliga och svårlösta frågor om prioritering.
Trots dessa dilemman krävs dagliga ställningstaganden till problemen inom den medicinska verksamheten och forskningen. Det är därför av fundamental betydelse att det finns ett utvecklat etiskt synsätt hos forskare och personal inom sjukvården -- en grundhållning, en etisk ram som inte får överskridas.
Det går inte att påvisa att den medicinska forskningen skulle vara moraliskt högtstående i sig. Den är som allt annat mänskligt utsatt för både positiv och negativ påverkan. För samhället bör det därför vara en viktig åtgärd att skapa regler för den medicinska forskningen.
Demokratins innersta kärna utgår från principen om människovärdets okränkbarhet och från solidariteten med de svaga. I Regeringsformens 1 kap 2 § står följande:
Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
I 2 kap 6 § heter det:
Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp -- -- --
Rätten till liv är den grundläggande förutsättningen för övriga mänskliga rättigheter. Historien lär oss att när människovärdet förtrampas på ett område, påverkar detta andra sektorer i samhället och på sikt en hel kulturs bestånd.
Det bör här påpekas att inte bara forskare, läkare och andra verksamma inom sjukvården måste fatta svåra beslut med anknytning till fosterdiagnostik och aborter. Den nuvarande lagstiftningen lägger avgörande beslut för t ex en abort i händerna på den enskilda kvinnan. Det kan ifrågasättas om hon inför sina beslut erbjuds en fullgod, allsidig information och om det finns mänskligt stöd i hennes omgivning.
Statsmakterna kan inte beordra fram mänskligt stöd och engagemang. Men stat och kommun kan ansvara för en opinionsbildning som understryker respekten för varje människas integritet, respekten för människolivet och solidariteten med de svaga som demokratins grund. Det offentliga kan dessutom erbjuda rådgivande samtal inför de svåra besluten, vilket vi kristdemokrater länge förordat och som också den aktuella propositionen betonar.
Mot denna bakgrund finner vi kristdemokrater det tillfredsställande att delar av proposition 1994/95:142 Fosterdiagnostik och abort, liksom den utredning som ligger till grund för förslagen, öppnar möjligheten till ett mer allsidigt perspektiv på frågorna i anslutning till livets början. På åtskilliga punkter bryter dessa dokument med det synsätt som gällde i förarbetena till 1974 års abortlag.
2 På väg mot en grundläggande samsyn?
Socialutskottet uttryckte i betänkandet SoU 1984/85:4 uppfattningen att riktlinjer behövs på fosterdiagnostikens område. Sedan dess har det etiska samtalet, bl.a. utifrån utredningen SOU 1989:51 Den gravida kvinnan och fostret -- två individer, lett till en betydande samsyn kring de etiska problem som är förenade med fosterdiagnostik och aborter.
2.1 Varje människas rätt till liv
Ett enigt socialutskott skrev i betänkandet 1993/94:SoU2 Vissa etiska frågor, sid 8:
Utskottet anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste därvid vara den syn på människan och på människolivets helgd som har sin förankring bl.a. i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Alla människor har samma värde och den grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv.
Riksdagen bes lutade i enlighet med utskottets betänkande. Sverige har dessutom förpliktigat sig att skydda mänskligt liv genom att ratificera flera olika internationella konventioner. I FN:s universella förklaring om de mänskliga rättigheterna (1948) sägs i artikel 3 att ''envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet''. I FN:s konvention om medborgerliga rättigheter (1966) artikel 6, punkt 1 sägs:
Varje människa har en inneboende rätt till livet. Denna rätt skall skyddas genom lag.
Europakonventionen och andra fri- och rättigheter (1993/94:KU24) inkorporerades i svensk lagstiftning genom riksdagens beslut 14 april 1994. Konventionen fastslår i artikel 2, punkt 1: ''Envars rätt till livet skyddas genom lag.'' Därmed har också de nämnda FN-konventionernas intentioner integrerats i svensk lag. Om innebörden av detta inkorporerande i svensk lagstiftning yttrade Fri- och Rättighetskommitténs delbetänkande SOU 1993:40 (sid 200):
Den mest grundläggande av de mänskliga rättigheterna är rätten till liv -- -- -- En inkorporering av Europakonventionen, som vi föreslår i detta betänkande, innebär att rätten till liv kommer till positivt uttryck i svensk rätt.
2.2 Fostrets principiella rätt till liv och rättsskydd
Att det råder samsyn om att skyddet av det mänskliga livet också gäller det ofödda barnet ända från befruktningsögonblicket framgår av formuleringar i den av Sverige ratificerade Genèvedeklarationen (1948). Där anges att läkare skall förpliktiga sig till ''den största re spekt för mänskligt liv alltifrån konceptionen till döden''. Samma slutsatser kan härledas ur artikel 6.5 i 1966 års konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, samt ur artikel 12.2a i 1966 års konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
I preambeln till FN:s barnkonvention, som Sverige ratificerade 1989, klargörs att barnet har rätt till ''lämpligt rättsligt skydd'' även före födelsen.
Utredningen SOU 1989:51 Den gravida kvinnan och fostret -- två individer deklarerade:
När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att ett foster i princip har rätt till utveckling och rätt att födas. Därav följer att en abort inte kan motiveras utifrån fostrets intresse. Ett abortbeslut innebär som regel att kvinnans (föräldrarnas) intresse att inte föda barnet tillåts väga tyngre än fostrets intresse att utvecklas och födas (sid 83).
Utredningen deklarerade vidare som sin uppfattning:
Man måste utgå från att modern och det blivande barnet är två skilda individer som båda är skyddsvärda -- -- -- Det spirande människolivet har i sig ett stort värde. Det kan inte ses enbart som en del av kvinnans kropp -- -- -- (sid 11).
2.3 Avvägningen mellan fostrets och moderns intressen
Av ovanstående framgår att det råder en bred samsyn om att alla människor har rätt till liv och att fostret är en skyddsvärd individ med en principiell rätt till liv och rättsskydd. Denna samsyn kommer till uttryck bl.a. i internationella konventioner, svensk lag, socialutskottets betänkanden och statliga utredningar. Det råder också en bred samsyn om att en avvägning måste ske mellan fostrets och moderns intressen då dessa är motstridiga.
I den föreliggande propositionen 1994/95:142 Fosterdiagnostik och abort, uttrycker regeringen denna samsyn:
En avvägning mellan kvinnans intressen och den oföddes intressen är ofrånkomlig. Det är dock viktigt att vara vaksam så att inte denna slags avvägning leder i riktning mot en etisk gradering av människoliv (sid 21)
Inom Medicinsk-etiska rådet föreligger enighet om att den gemensamma värdegrunden är att fostret har rätt till skydd under sin utveckling. Denna rätt måste emellertid vägas mot moderns rätt till självbestämmande -- -- -- Regeringen ansluter sig till Medicinsk-etiska rådets resonemang när det gäller synen på fostrets respektive kvinnans intressen och anser således att fostret har rätt till skydd under sin utveckling men att denna rätt måste vägas mot moderns rätt till självbestämmande (sid 15).
En bred enighet råder också om vad regeringen uttrycker med orden:
De etiska dilemman som uppstår i samband med fosterdiagnostik och abort gäller framför allt konflikter mellan fostrets intressen och de blivande föräldrarnas -- i första hand kvinnans -- intressen. (sid 12)
Det måste dock starkt understrykas att fosterdiagnostik inte får leda till att människovärdet kopplas till funktioner (sid 16).
3 Riksdagens uppgift: en etiskt försvarlig avvägning mellan fostrets och moderns intressen
Riksdagens uppgift innebär att den har det yttersta ansvaret för att med lagstiftning skydda den enskilde individen och ange hur intressekonflikter mellan två parter skall lösas (Regeringsformen 1 kap. 2 §). Vi kristdemokrater delar således regeringens uppfattning att ''en avvägning mellan kvinnans intressen och den oföddes intressen är ofrånkomlig'' (sid 21), och vi vill i det följande bidra till en sådan avvägning utifrån propositionens förslag.
3.1 Abort och fosterdiagnostik sedd utifrån moderns perspektiv och intresse
I de flesta fall ser föräldrarna fram emot att föda sitt barn och det föreligger ingen intressekonflikt. I samband med många graviditeter uppkommer dock en intressekonflikt, vilket belyses av att var fjärde graviditet leder till abort (under den senaste tioårsperioden årligen ca 35 000--37 000 aborter av ca 135 000 graviditeter). Antalet aborter har sjunkit under perioden, till stor del på grund av abortförebyggande åtgärder från samhällets sida men också förhoppningsvis till följd av ändrade attityder.
De faktiska orsakerna till varför kvinnor begär abort är inte klarlagda. Den senast genomförda undersökningen gjordes av 1980 års abortkommitté 1981. Orsakerna som redovisades var individuella och av skiftande karaktär, och möjliggör inga generella slutsatser. På begäran av riksdagen förbereder nu folkhälsoinstitutet en liknande, stor undersökning, för att ge en aktuell bild av vilka de faktiska orsakerna till abort är. Denna kartläggning är angelägen som grund för utformningen av bl a framtida abortförebyggande åtgärder.
En lagstiftning som medger att inga skäl behöver anges för abort kan uppfattas vara till allra största delen i kvinnans intresse. Hon avgör själv om hon skall genomgå abort eller ej, och hennes skäl till abort redovisas inte inför någon och prövas heller inte av någon annan. Den enda begränsningen är tidsfaktorn, där aborter inte utförs efter 22:a graviditetsveckan, och endast efter särskild prövning av synnerliga skäl efter 18: e graviditetsveckan.
Till någon del kan en sådan lagstiftning vändas mot kvinnans intresse, genom att hon lämnas helt ensam med sitt livsavgörande beslut. Hon kan t ex av mannen eller av omgivningen känna sig pressad att genomgå abort, fastän hon själv är osäker på ställningstagandet.
Till konflikten mellan kvinnans och fostrets intressen, kan i alltför många fall också läggas konflikten mellan kvinnans och mannens intressen. Regeringen skriver:
Vi vill i detta sammanhang peka på mannens roll i samband med beslut om fosterdiagnostik och abort -- -- -- Mannen bör så långt som möjligt vara delaktig i besluten (sid 13).
Kristdemokraterna delar denna syn och anser att det är väsentligt att beakta också mannens ansvar. Det bör vara en självklarhet att mannen i större utsträckning deltar i stödsamtal, ger ett aktivt stöd till kvinnan och är delaktig i beslutet.
3.2 Abort och fosterdiagnostik sedd utifrån fostrets perspektiv och intresse
Vi anförde i det tidigare att det råder en bred samsyn om att alla har rätt till liv och att fostret är en skyddsvärd individ med en principiell rätt till liv och rättsskydd.
Utredningen Den gravida kvinnan och fostret -- två individer uttrycker väl fostrets intresse med orden:
När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att ett foster i princip har rätt till utveckling och rätt att födas. Därav följer att en abort inte kan motiveras utifrån fostrets intresse (sid 83).
Därmed kvarstår egentligen bara ett fall, där abor t helt klart inte strider mot fostrets intresse. Om genom fosterdiagnostik framkommer att fostret är så skadat att det inte kommer att överleva förlossningen eller kommer att dö kort tid därefter kan det inte anses vara en kränkning av fostrets intresse att det aborteras (sid 84).
Hur ser då fostrets faktiska rättsskydd ut, det rättsskydd som bl.a. FN:s barnkonvention stadgar och som Sverige ratificerat? Ända från befruktningen har fostret ett visst rättsskydd i svensk lagstiftning, som t.ex. skydd från moderns alkohol- eller drogmissbruk (Lagen om vård av missbrukare i vissa fall 1988:870 LVM 4 §, punkt 3), eller skydd mot gifter i moderns arbetsmiljö som t.ex. bly eller strålning (Arbetsmiljölagen 1977:1160 kap. 4, Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter AFS 1986:17, 1992:8, 17, 1993:18, 57, 1994:32, 33, 34, SSIFS 1989:1). Fostret tillerkänns status som juridisk person i och med att barnet ärver sin far, oavsett hur tidigt fadern skulle avlida under graviditeten (Ärvdabalken 1 kap 1 §).
Dessa rättigheter kan dock åsidosättas genom att modern begär abort. I praktiken är alltså fostret trots ovannämnda lagstiftning helt rättslöst de första 18 veckorna av sitt liv. I ett senare skede av graviditeten prövar Socialstyrelsen om synnerliga skäl för abort föreligger. Efter 22:a graviditetsveckan utförs av praxis inga aborter. Efter den 22:a graviditetsveckan och livet igenom är alltså barnet sedan tillförsäkrat ett fullgott rättskydd genom svensk lag.
3.3 Avvägningen mellan fostrets och moderns intressen då dessa är motstridiga
Det måste vara en prioriterad uppgift för riksdagen att minska antalet oönskade graviditeter. Denna abortförebyggande verksamhet, eller rättare graviditetsförebyggande verksamhet, bör innefatta preventivmedelsrådgivning och god tillgång på billiga och effektiva preventivmedel. Om detta råder en stor och bred enighet. I praktiken har dock alltför litet gjorts. Det borde t ex vara en självklarhet att det i varje kommun fanns en ungdomsmot tagning med bl a abortförebyggande uppgifter.
Kristdemokraterna vill inte kriminalisera abort. Enligt vår mening finns det skäl för abort, som grundas på en etiskt försvarlig avvägning mellan fostrets och kvinnans intressen.
Den moderna forskningen och den tekniska utvecklingen medför dock att aborter riskerar att utföras av skäl som inte kan sägas vara en följd av en etiskt försvarlig avvägning mellan fostrets och kvinnans intressen. Bland sådana skäl kan nämnas abort för att fostret inte har önskat kön eller andra egenskaper, eller där fosterdiagnostik påvisar en viss sannolikhet för en större eller mindre grad av handikapp mer eller mindre sent i barnets liv.
I detta sammanhang måste man med ödmjukhet sätta sig in i den kvinnas situation som begär abort. Hon upplever ofta sin situation som en personlig katastrof. I den avvägning hon gör, spelar självfallet hela vårt moderna samhälles värderingar in. Kvinnan anser kanske att hon inte kan ge ett barn de materiella, känslomä ssiga och psykologiska förutsättningar som ett gott liv kräver enligt nu gängse uppfattning.
Det är därför vi måste våga diskutera de värderingar som ligger bakom besluten. I ett av de länder i världen som har det mest utvecklade sociala skyddsnätet, avbryts var fjärde graviditet genom en abort. Vilka företeelser i vårt samhälle har medfört denna konsekvens? Vi kan inte se abort som en rimlig lösning vid arbetslöshet, dålig ekonomi, bostadsbrist, relationsproblem, eller önskan att prioriter a annat högre än barn, t ex utbildning. Om Sverige menar allvar med den betoning lagen ger av människolivets okränkbarhet och värdighet, måste den i första hand erbjuda andra lösningar på dessa problem. Det kan t.ex. vara arbetsmarknadspolitiska åtgärder, god och allsidig information om vilket faktiskt stöd samhället ger, förbättrad familjerådgivning och anstånd eller speciella stödåtgärder vid utbildning.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan, anser vi det också angeläget att samtliga som överväger en abort erbjuds stödsamtal. Samma syn har vi när det gäller stödsamtal efter genomförd abort.
Men utöver stödsamtal och god information anser vi det oerhört viktigt att det offentligas grundinställning skall vara att så långt som möjligt vidta graviditetsstödjande åtgärder av olika slag. Vi föreslår att regeringen ges i uppdrag att ta fram ett omfattande program för detta. Ett sådant program bör föreläggas riksdagen. Tillsammans med de föreslagna stödsamtalen kan ett kraftfullt så dant program ge en bättre balans i avvägningen mellan kvinnans och fostrets intressen.
4 Riktlinjer för fosterdiagnostik
Regeringen föreslår i den föreliggande propositionen (sid 19) vissa riktlinjer för användningen av fosterdiagnostik.
Vår principiella hållning till fosterdiagnostik är att den som annan forskning är något gott i sig, men att den kan användas både etiskt och oetiskt. Fosterdiagnostiken kan stå i livets tjänst genom att den värnar om fostret och kan göra det möjligt att bota eller förebygga sjukdomar redan på fosterstadiet. Den kan stärka blivande föräldrars beredskap att ta emot ett skadat barn, eller ett barn med viss statistisk risk att få en sjukdom som därmed kan lindras eller botas. Förlossningen kan tidigareläggas och därmed kan barnet få bättre vård. Fosterdiagnostiken kan avslöja livshotande skador hos fostret som då kan aborteras utan att föräldrarna behöver gå igenom den smärta som det innebär att föda ett dött barn. Fosterdiagnostiken bidrar också till att synliggöra fostret som en levande, påtaglig och väl markerad individ med fullt anspråk på respekt för sitt människovärde.
Om fosterdiagnostiken används i bortväljande, abortinriktat syfte blir den emellertid oetisk och bryter mot principen om människolivets okränkbarhet och allas rätt till liv. Per definition är ju fosterdiagnostik just en diagnos av fostret. Diagnosen, som annars alltid ställs i patientens tjänst, vänds i detta fall mot det skadade eller sjuka fostret och leder till att fostret aborteras.
Vi anser att handikapporganisationernas avvisande av fosterdiagnostiken måste tillmätas en mycket stor vikt. Många av de handikappade varnar för att offentliga myndigheter gradvis inför någon form av differentierad människosyn, som exempelvis skulle innebära att handikappade vuxna, barn och ofödda liksom senildementa åldringar åsätts ett lägre värde än andra individer. Vi kristdemokrater instämmer i dessa farhågor.
4.1 Skall all information från fosterdiagnostik vidarebefordras?
Propositionen föreslår att alla gravida kvinnor skall erbjudas information om fosterdiagnostik. Efter informationen skall kvinnan i samråd med läkaren bestämma om hon skall genomgå fosterdiagnostik. Detta är en skärpning jämfört med nuvarande praxis, något som i sig är välmotiverat.
Enligt propositionen skall kvinnan efter genomgången undersökning utan särskild begäran få all information om fostrets hälsotillstånd som framkommit. Om kvinnan frågar, vilket man kan anta att de flesta föräldrar är intresserade av och gör, ska också andra uppgifter om fostret än sådant som rör dess hälsa lämnas ut. Det kan röra sig om en mängd olika egenskaper, bl.a. fostrets kön.
Eftersom dessa besked kommer att vara tillgängliga för modern i ett tidigt skede av graviditeten, kommer de att vägas in i moderns beslut om hon skall föda eller abortera det väntade barnet. Regeringen skriver:
En avvägning mellan kvinnas intressen och den oföddes intressen är ofrånkomligt. Det är dock viktigt att vara vaksam så att inte denna slags avvägning leder i riktning mot en etisk gradering av människoliv (sid 21).
Den vaksamhet regeringen vill betona leder till ett antal svåra frågor. Gagnar det kvinnans intresse att ställas inför valet att föda eller abortera ett barn utifrån besked om risken att barnet kan få någon av de olika sjukdomar och skador som fosterdiagnostiken kan ge besked om? Kommer inte pressen att abortera foster med handikapp att öka? Kommer inte aborterna med all sannolikhet att bli än fler, nu utifrån de nya uppgifterna, som fostrets kön och dess hälsotillstånd?
Vår slutsats är att med nuvarande abortlagstiftning försämrar regeringens förslag om ökad tillgång till fosterdiagnostik och den information som där framkommit ytterligare fostrets rättssäkerhet. Enligt vad vi anfört ovan sker ingen avvägning mellan de båda parterna i den konflikt som fosterdiagnostiken kan skapa.
Den kristdemokratiska synen på informationen är mera restriktiv: endast dödliga och mycket allvarliga sjukdomar och defekter bör delges utan särskild begäran. Övrig ärftlighet eller defekt vad avser fostrets hälsotillstånd bör bara delges om det särskilt efterfrågas. Karakteristika som inte avser fostrets hälsotillstånd, t.ex. kön och ögonfärg, bör inte delges alls. I denna del bör riksdagen avslå regeringens förslag till riktlinjer för fosterdiagnostik och i stället godkänna här angivna riktlinjer.
I övrigt bör betonas att också de former i vilka informa tionen vidarebefordras är genomtänkta. Det är en mycket svår situation när kvinnan -- och mannen -- ska bestämma sig för att antingen fullfölja en graviditet med ett svårt sjukt eller skadat foster eller att ta beslutet att göra abort. Därför krävs en stor lyhördhet hos den som ger informationen, så att de egna, kanske dolda, värderingarna inte styr innehållet i det som sägs. För att kunna ge en fullödig information krävs att man har en god etisk medvetenhet samt kunskaper om de praktiska kon sekvenserna av ett handikapp och om de samhällsinsatser som kan erbjudas familjer med handikappade barn.
Detta kan kräva att den ansvarige läkaren alltid erbjuder fler samtalspartner som exempelvis genetiker, kurator eller psykolog. Ytterligare stödsamtal ska alltid erbjudas. En bra modell som bl a Danmark infört är att kvinnan erbjuds ett samtal med en företrädare för en familj som har barn med den aktuella sjukdomen eller skadan. Denna modell borde bli praxis även i Sverige.
4.2 Screening
Regeringen föreslår att screeningundersökningar i princip skall undvikas i samband med fosterdiagnostik (sid 19). Kristdemokraterna delar den synen.
4.3 Preimplantatorisk diagnostik
Regeringen föreslår:
Preimplantatorisk diagnostik får endast användas vid diagnostik av allvarliga, progressiva, ärftliga sjukdomar som leder till tidig död och där ingen bot eller behandling finns. Könsbestämning får endast göras som led i diagnostik av könsbundna ärftliga sjukdomar där bot eller behandling saknas (sid 19).
Vi delar regeringens restriktiva syn, men vill ytterligare precisera denna hållning.
Vid befruktning utanför kroppen (in-vitro-fertilisering) är det möjligt att göra en speciell diagnostik, s.k. preimplantatorisk. Man undersöker celler från befruktade ägg med hjälp av DNA-baserad diagnostik. Efter några celldelningar avskiljs någon eller några celler från det befruktade ägget. Propositionen anger att celler i detta skede är totipotenta, dvs att de lever i ett totalt oberoende av de övriga cellerna. Propositionen anser att de kan avlägsnas utan att detta berör de kvarvarande cellernas kvalitet eller förmåga till vidareutveckling. Med denna metod öppnas möjligheten att enbart implantera ''friska'' befruktade ägg.
Som regeringen själv anger har The American Fertility Society i november 1994 klassat metoden som fortfarande varande ''clinical experiment''.
Det förtjänar att påpekas att Europarådet har rekommenderat sina medlemsländer att rätten att födas med omanipulerad arvsmassa skall räknas till de mänskliga rättigheterna. Det är tveksamt om den preimplantatoriska diagnostiken ger några garantier för en omanipulerad arvsmassa. De s k totipotenta cellerna som avlägsnas för det befruktade ägget kan visserligen teoretiskt och praktiskt vara av den beskaffenheten att de inte påverkar individens biologiska funktion. Men helt säker kan man inte vara. Avlägsnande av sådana celler kan kanske visa sig ge effekter efter mycket lång tid.
Det finns mot denna bakgrund en god grund för en mycket restriktiv hållning till den här typen av diagnostik. I regeringens förslag till riktlinjer finns bara angivet för vilken typ av sjukdomar som den får användas. Någon begränsning att generellt använda den vid alla typer av in-vitro- fertilisering finns inte. Medicinska forskningsrådet och Medicinsk-etiska rådet har tidigare pekat på att tekniken endast bör få användas då det finns risk för någon svår ärftlig sjukdom eller defekt. Enligt vår mening bör det vara klarlagt att en risk föreligger för den av regeringen angivna typen av sjukdomar för att sådan diagnostik skall ske.
Regeringens förslag på denna punkt behöver alltså kompletteras. Denna begränsning av den preimplantatoriska diagnostiken bör godkännas av riksdagen.
5 Inrättande av missbildningsregister
Regeringen föreslår (sid 30) att ett register över missbildade foster bör inrättas. Vi har inget att invända.
6 Ändrad benämning till ''avbrytande av havandeskap''
Regeringen före slår (sid 35) att när ett havandeskap avbryts där fostret antas vara livsdugligt men sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan gör att havandeskapet medför allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa skall detta inte benämnas abort utan avbrytande av havandeskap. Eftersom barnet räddas till livet genom ingreppet är begreppet abort oegentligt, och vi har inget att invända mot den ändrade benämningen.
7 Abort efter 18:e graviditetsveckan
Regeringen föreslår att gränsen för abort utan särskilt tills tånd även fortsättningsvis bör ligga vid utgången av 18:e graviditetsveckan. Vi kristdemokrater ser inte anledning att nu föreslå en ändrad gräns, men önskar att regeringen noga följer utvecklingen och tar del av erfarenheterna från andra länder, som nästan genomgående har en lägre tidsgräns än Sverige. Varken våra grannländer Norge eller Danmark tillåter abort utan att särskilda skäl anges mer än till 12:e veckan. Den svenska 18-veckorsgränsen är vid en internationell jämförelse unik.
Beträffande 22-veckorsgränsen för abort när särskilda skäl föreligger, säger propositionen:
Den tillämpade övre gränsen för abort -- vid 22:a graviditetsveckan -- har tillkommit av samma skäl som anförts som huvudsakligt skäl till 18-veckorsgränsen, nämligen behovet av en betryggande säkerhetsmarginal till livsdugligt foster. Foster som är i 23:e--24:e graviditetsveckan kan i dag bringas att överleva. Inom prematurvården räknar man dock inte med att den gränsen kommer att kunna förskjutas nedåt. Anledningen till detta är att fostrets lungor är alltför outvecklade före denna tidpunkt (sid 36).
Propositionen utgår från de uppgifter som anges i utredningen SOU 1989:51 Den gravida kvinnan och fostret -- två individer, sidan 115. Sedan utredningen presenterades 1989 har dock den medicinska forskningen om för tidigt födda barn gått snabbare än man hade kunnat förutse för sex år sedan. Idag är det i USA möjligt att rädda enstaka barn så tidigt som i moderns 21:a och 22:a graviditetsvecka, och som överlevt utan skador. (Journal of Medical World News 1985-11-11, Svenska Dagbladet 1993- 02-06.)
Det är därför ställt utom varje tvivel att den internationella neonatala forskningen gjort framsteg under de år som gått sedan utredningen SOU 1989:51. Eftersom en ultraljudsdatering av en graviditet har en felmarginal på +/- 2 veckor (propositionen, sid 36) räcker inte längre den i praxis tillämpade övre gränsen på 22 veckor för att utesluta att barnen kan leva utanför kvinnans kropp.
V i delar dock regeringens syn när man starkt understryker att vad gäller fostret ''får inte människovärdet kopplas till funktioner'' (propositionen, sid 16). Fostrets människovärde och rätt till att dess intresse ska beaktas får inte knytas till ålder, funktioner eller utvecklingsgrad, en syn som också delas av handikapporganisationerna.
8 Stödsamtal före och efter abort
Regeringen föreslår att om en kvinna begär abort skall hon erbjudas stödsamtal oavsett när under graviditeten aborten är aktuell, liksom efter aborten (sid 38).
Vi delar regeringens syn, men vill precisera erbjudandet av stödsamtal till att detta erbjudande skall syfta till att skapa en praxis.
Det kan ha intresse att jämföra förhållandena när en person begär sterilisering med vad som föreslås gälla vid begäran om abort. Den som begär sterilisering måste först obligatoriskt genomgå samtal vari ingreppets innebörd och i princip oåterkalleliga verkan klargörs. Man får också information om att alla kirurgiska ingrepp innebär ett visst mått av risk, så även sterilisering, liksom om alternativa preventivmedel. Efter informationssamtalet uppmanas patienten att tänka igenom sitt beslut och samtala igenom ingreppet och dess betydelse med sin partner. Detta obligatoriska samtal motiveras av omsorg om patienten, hennes eller hans kropp, och framtid.
Ett samtal före och efter abort är minst lika motiverat av omsorg om kvinnan, samt naturligtvis också av omsorg om det väntade barnet. Också en abort har en oåterkallelig verkan och innebär ett visst mått av risk för kvinnan. Också här behövs information om alternativ till abort och hjälp till eftertanke, liksom att mannen deltar i dialogen och tar sitt ansvar. I en avvägning mellan fostrets och kvinnans intressen måste erbjudandet av stödsamtal i hög grad vara i både fostrets och kvinnans intresse. Erbjudandet om stödsamtal, liksom det samtal som föregår en sterilisering, bör utformas till en praxis.
Också ett stödsamtal efter en genomgången abort har stor betydelse för kvinnan och hennes närmaste. Inte minst kan ett sådant samtal vara en del i det som hindrar att kvinnan åter kommer i en abortsituation.
9 Medicinsk-etisk ramlag till skydd för individens personliga värdighet
De frågor som tas upp i propositionen anknyter till behovet av en ramlag till skydd för individens personliga värdighet inom det medicinsk-etiska området. På praktiskt taget alla forskningsområden som har med livets värde att göra, tenderar lagstiftaren att vid ta åtgärder med eftersläpning i utvecklingen. Ett sådant förhållningssätt leder lätt till en ständigt växande acceptans av det tillåtna området. Politikerna borde i stället vara rambestämmande. Men hänsyn härtill föreslår vi att regeringen får i uppdrag att utreda förutsättningarna för en medicinsk-etisk ramlag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ramlag till skydd för individens personliga värdighet i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information från fosterdiagnostik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om preimplantatorisk diagnostik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödsamtal före och efter abort,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett abortförebyggande och graviditetsstödjande program i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 8 mars 1995 Alf Svensson (kds) Chatrine Pålsson (kds) Göran Hägglund (kds) Inger Davidson (kds) Rose-Marie Frebran (kds) Mats Odell (kds)