Grunden för bostadspolitiken är allas rätt att bo bra utan
att diskrimineras och delas upp efter inkomst, ålder,
familjetyp eller etnisk tillhörighet.
Sverige har fortfarande en hög bostadsstandard och mindre
segregation än många andra länder i Europa. Men också här
finns det en hotfull utveckling som förstärks av
arbetslösheten och de ökande inkomstklyftorna.
Flera av allmännyttans miljonprogramområden har haft en
negativ utveckling under 1980- och 1990-talen. Var sjunde
invånare i dessa områden i bl.a. storstäderna lever i dag under
existensminimum. Arbetslösheten ligger i genomsnitt
mellan 20 och 25 % av den arbetsföra delen av befolkningen.
Andelen socialbidragstagare ligger i genomsnitt mellan 25
och 30 %. I flera av dessa områden är i genomsnitt ca 10 %
av befolkningen i arbetsför ålder förtidspensionerade.
Hälsotillståndet är sämre än i riket som helhet. Andelen
långvarigt sjuka är högre liksom andelen med nedsatt arbets-
och rörelseförmåga. I dagens miljonprogramområden
slussas stora grupper av invånare i en underklass som
riskerar att bli permanent och gå i arv till den nya
generationen. Fortsätter utvecklingen på detta sätt, riskerar
miljonprogramområdena att bli reservat för de nya fattiga
med stora sociala konsekvenser.
Att miljonprogramområdena har drabbats av denna
negativa utveckling, beror inte på att de som bor där inte trivs
och inte vill göra sina områden bättre. Att i flera av områdena
en majoritet av befolkningen är invandrare eller människor
med invandrarbakgrund är inte heller negativt. Det som är
negativt är att just invånarna i dessa områden är de som
drabbas hårdast av arbetslöshet, utslagning och
socialbidragsberoende. De vill inte vara beroende av bidrag.
Men samhället har svårt att bejaka den kulturella, etniska
mångfald och kompetens som finns hos invånarna i dessa
områden.
Fattigdom och segregation i dessa områden är en följd av
olika faktorer som samverkar. Marknaden skapar inte längre
arbete åt ''lågutbildade''. Det saknas arbetsplatser vid sidan
av den offentliga sektorn. Stora nedskärningar inom den
kommunala servicen drabbar anställda och boende i dessa
områden. Den sociala bostadspolitiken skrotades under den
borgerliga regeringen. Invandrare som lever i dessa områden
ses alltför ofta som människor som måste omhändertas och
göras till socialförvaltningens kunder.
För att motverka den nya fattigdomen och segregationen
krävs det ett antal radikala åtgärder inom många
samhällsområden. Det behövs ett nytt synsätt som utgår från
att människorna i miljonprogramområdena är enorma
resurser. De skall inte betraktas som problem och inte heller
som en socialvårdsfråga. Utgångspunkterna för åtgärderna
måste vara att människorna i dessa områden skall ha samma
levnadsstandard som alla andra och vara en tillgång som
utnyttjas bättre. Detta oavsett om de heter Pelle, Carmen,
Abebe eller Rose-Marie.
Förslag till åtgärder
För att bekämpa den nya fattigdomen och framväxten av
en underklass krävs en rad åtgärder. Det handlar om
näringspolitik, investeringar i infrastruktur,
kommunikationer, arbetsplatser, utbildning, förbättringar av
områdenas fysiska miljö och utvecklandet av det kulturella
och sociala livet.
Några åtgärder som bör övervägasEtt program för
regionalt stöd till miljonprogramområdena när ekonomin så
tillåter.En solidarisk fond som stödjer en positiv utveckling
i dessa områden.Kommuner, landsting, företag,
folkrörelser, föreningar m.fl. bör engageras i arbetet att skapa
lokala arbetsmarknadspolitiska program.Stat, kommuner
och landsting bör verka för att institutioner, myndigheter och
kvalificerade utbildningar flyttar till
miljonprogramområdena.AMS bör få i uppdrag att öka
samordningen mellan arbetsförmedling, socialtjänst och
försäkringskassa i miljonprogramområdena i syfte att
gemensamt bekämpa arbetslösheten.
De frågor som har tagits upp i den här motionen berör ett
stort antal sektorer i samhället. Det pågår för närvarande två
utredningar som är viktiga i detta sammanhang. Det är dels
utredningen om levnadsvillkor i storstadsområden, dels den
kommitté som ser över invandrarpolitiken. Regeringen bör ge
tilläggsdirektiv till dessa utredningar att beakta de förslag
och frågeställningar som tas upp i motionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tilläggsdirektiv till pågående
utredningar för att bekämpa den nya fattigdomen.