Motion till riksdagen
1994/95:So275
av Rose-Marie Frebran (kds)

Centrum för kunskap om kommunikationshandikapp


Inledning
Ett av de främsta målen för den statliga kulturpolitiken har
de senaste decennierna varit regional utjämning. Ett nät av
regionala institutioner har byggt upp och detta kan ses som
en av de mest lyckade satsningarna.
I debatten om fördelningen av det statliga kulturstödet
jämförs ofta de tre storstadsområdena. I den debatten måste
också betonas den viktiga roll de medelstora
residensstäderna spelar för kulturlivets utveckling.
Om man analyserar utfallet av det statliga stödet till
kulturen under 1991/92 och jämför regionerna med
storstadsområdena finner man följande fördelning:
(Regionerna utanför storstadsområdena har tilldelats
jämförelsetal 100.)
Stockholm
628
Göteborg
128
Malmö
104
Övriga
100
När det gäller den framtida utvecklingen av kulturlivet
måste nya konkreta kulturpolitiska åtgärder växa fram för att
skapa kraftcentra för kulturen. I det följande presenteras ett
område inom kulturlivet i Örebro där stor kompetens
utvecklats. Det har växt fram ur det lokala kulturlivet men
har en stor utvecklingspotential och kan utvecklas till ett
nationellt centrum av värde för kulturutvecklingen i hela
landet -- och i framtiden till ett internationellt centrum.
Kultur -- kommunikation -- handikapp
Örebro är i dag ett centrum för hörselskadade och döva i
Sverige. Birgittaskolan är en statlig specialskola; en
tvåspråkig skola med svenska och teckenspråk som grund.
Skolan har utvecklats till ett kunskapscentrum inom området
och arbetar mycket med kunskapsutveckling och kurser för
personal och föräldrar. Örebro är också huvudman för de
riksrekryterande gymnasiala utbildningarna för döva, RGD-
RGH. Verksamheten är lokalintegrerad i stadens
gymnasieskolor och erbjuder yrkesinriktad och teoretisk
utbildning.
De utbildningar för döva och hörselskadade barn, som
finns i Örebro, har lockat många familjer med barn som
drabbats av detta handikapp att flytta till kommunen. En
följd av detta har blivit att kommunala daghem och
fritidshem, med personal för döva och hörselskadade barn,
växt fram.
SIH Läromedel i Örebro producerar och utvecklar
läromedel för döva, bl.a. har man inspelningsstudio för
video.
En tolkcentral finns i staden med en omfattande
verksamhet. Man förmedlar tolktjänster för dövblinda och
vuxendöva dygnet runt.
Synskadade erbjuds att bevista länsteaterns föreställningar
som tolkas. Via synskadades förening beställer de
synskadade vilka pjäser de vill se och tolken ser pjäsen ett
par gånger innan tolkningen sker. Cirka en timme före
föreställningen samlas de blinda för genomgång; de får höra
skådespelarnas röster, känna på kläder, peruk etc och
scenbilden beskrivs.
Hörselslinga finns i teaterlokalen, vilket ger de
hörselskadade möjlighet att ta del av alla föreställningar,
såväl länsteatern som de som arrangeras av Örebro
Teaterförening. Länsteatern har tidigare erbjudit de döva
teckentolkade föreställningar men ger nu skuggtolkad teater.
Vid skuggtolkad teater regisseras såväl skådespelare som
tolkar och manus översätts till teckenspråk.
Audiologiska kliniken vid Regionsjukhuset arbetar med
akustiska kommunikationsfrågor, både direkt med
hörselhandikappde och utåt i samhället (akustik,
hörselslingor etc.). Här finns en bred audiologisk kompetens.
Ekeskolan är Sveriges enda specialskola för synskadade
och resurscentrum för synskadade med tilläggshandikapp.
Man arbetar med barn från hela landet och bedriver
forsknings- och utvecklingsarbete, kursverksamhet,
material- och läromedelsproduktion.
Vid sidan av specialskolor och resurscentrum för döva och
hörselskadade finns resurscentra för andra
handikappgrupper.
Österängsskolan är en yrkesskola för psykiskt
utvecklingsstörda ungdomar. Här undervisas också döva och
utvecklingsstörda elever från hela Sverige och svensktalande
Finland.
Adolfsbergsskolan är en regional skola för elever med
rörelsehinder. Ett kunskapscentrum har utvecklats
tillsammans med Halltorps barn- och
ungdomsrehabilitering, som arbetar med barn och ungdom
som drabbats av utvecklingsstörning, autism och andra
funktionsnedsättningar. Här har en särskild kompetens
byggts upp inom alternativ kommunikation och autism.
Vid Vårdhögskolan bedrivs utbildning med en bred
omvårdnads- och rehabiliteringsinriktning för människor
med olika funktionsnedsättningar. Här finns lärare med
kunskap om tekniska hjälpmedel och alternativa
kommunikationssätt.
SPRIDA är ett regionalt centrum för datorbaserade
hjälpmedel för handikappade. Man genomför utprovningar,
anordnar kurser samt följer och initierar utveckling inom
området.
Datateket är en verksamhet som syftar till att initiera
användningen av och sprida kunskap om datorernas
möjligheter för barn och ungdomar med speciella behov.
Medicinsk teknik är en serviceförvaltning inom Örebro
läns landsting, bestående av ett 30-tal ingenjörer. Dessa
tekniker utvecklar utrustning till patienter med olika problem
för att underlätta rehabiliteringen. Man arbetar inom
områdena elektronik, datateknik, elektromekanik, gasteknik,
optik samt röntgenteknik. Ovanstående sammanställning
exemplifierar den mångfald av resurser och i många fall
unika kompetens, som finns i Örebro när det gäller
kommunikationshandikapp. Med denna kompetens som
utgångspunkt skulle ett nationellt centrum kunna inrättas
med syfte att utveckla metoder, läromedel, nya medier och
kunskap för att underlätta mötet mellan handikappade och
olika kulturaktiviteter.
Nationellt centrum
Alla människor har -- oavsett ålder, kön, psykiska eller
fysiska handikapp -- rätt till kulturupplevelser av olika slag.
Den tekniska utvecklingen erbjuder oss i dag en mängd
uppfinningar som kan användas för att eliminera flera av de
svårigheter handikappade har att ta del av kulturverksamhet.
Denna teknik är dock ej alltid specialutformad till de
handikappades behov och ej heller kommersiellt intressant
för företag att utveckla. Ett nationellt centrum för
kommunikationshandikappade skulle ha till syfte att dels
utveckla nya medier anpassade till olika handikappgruppers
behov, dels att utveckla metoder -- apparater för
handikappade för att lättare ta del av det utbud som finns i
dag.
Ett sådant centrum skulle kunna indelas i olika avdelningar
med olika arbetsuppgifter.
Utvecklingsavdelning
I dag finns olika medier utvecklade, som anpassats till
funktionshämmade av olika slag; talböcker, videogram för
döva, LL-böcker, uppslagsverk på CD-ROM med
punktdisplay för synskadade etc. På en utvecklingsavdelning
skulle dessa medier vidareutvecklas och nya skapas i
samverkan mellan tekniker, handikappade, författare,
musiker, skådespelare och konstnärer. Man skulle kunna
testa olika tekniker och metoder och utveckla nya produkter.
Det finns i dag en alltför smal utgivning av t.ex.
videokassetter för döva och detta medium skulle kunna
utvecklas avsevärt vad gäller konstnärlig gestaltning. Fler
medier behöver göras tillgängliga med hjälp av talsyntes.
Tidningar, tidskrifter och böcker, som i dag ges ut i form av
uppläsningar, kan överföras till annan teknisk form och
konstnärligt utvecklas med hjälp av musikinslag och andra
effekter till en ny och självständig kulturprodukt. En sådan
avdelning skulle kunna ge arbetstillfällen för handikappade
av olika slag och bli en mötesplats mellan kulturutövare och
handikappade.
Utbildningsavdelning
Vårdpersonal samt anhöriga är i dag ej alltid medvetna om
de hjälpmedel som utvecklats. I många fall behöver också
vårdpersonalens attityder bearbetas när det gäller de
handikappades behov av kunskap och kultur.
Utbildningen skulle också rikta sig till kulturarbetare,
kulturinstitutioner och olika arrangörer av kulturaktiviteter
för att göra dessa medvetna om den utveckling, som sker
inom området och initiera nya metoder och
verksamhetsformer.
Avslutning
Den samlade kompetensen inom området
kommunikationshandikapp i Örebro bygger på samverkan,
närhet och kunskapsförmedling över yrkes- och
organisationsgränser, tvärfackligt och tvärvetenskapligt
mellan brukare, praktiker och forskare, som på olika sätt är
berörda av arbetet kring handikapp. Den framtida
utvecklingspotentialen är betydande. Med rätt lokalt och
centralt stöd kan ett nationellt centrum utvecklas och i ett
senare skede även ett internationellt centrum. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett nationellt centrum för kunskap om
kommunikationshandikapp.

Stockholm den 25 januari 1995

Rose-Marie Frebran (kds)