Med anhörigvårdare menas var och en som har
huvudansvaret för vård av person som annars skulle vårdas
genom samhällets försorg. Dessa svarar för två tredjedelar
av äldreomsorgen enligt SIPRI och det motsvarar en kostnad
för samhället på ca 20 miljarder
kronor.
Det är ett uppoffrande arbete och många gånger är de
uppbundna dygnets alla timmar. Ofta utförs dessutom detta
arbete helt oavlönat. Den hemtjänst som erbjuds räcker ofta
inte till. Avlastning är det ofta inte tal om.
Dessa insatser har tyvärr många gånger från samhällets
sida inte fått den uppmärksamhet som de förtjänar. Det vore
därför värdefullt med en kartläggning av anhörigvårdarnas
arbetsförhållanden.
Vill man vårda sina anhöriga i hemmet ska man ges
möjlighet att göra detta och känna att man har ett stöd från
samhällets sida. Vidare krävs en skälig ersättning,
kontinuerlig avlastning eller möjlighet till växelvård,
anhörigträffar, vissa utbildningsinsatser samt åtgärder för
yrkesarbetande att efter en period av anhörigvård kunna
komma tillbaka till det ordinarie arbetslivet igen.
Nettokostnaden för kommunerna för ett s k
SMHI-boende ligger på 20--30000 kronor per månad
eller ca 800--1000
kronor per dygn.
I den takt som antalet vårdplatser minskar inom
slutenvården överlämnas ansvaret för vården alltmer till
anhöriga. Ska den utvecklingen fortsätta krävs att
anhörigvårdarna får ett avsevärt bättre stöd, både moraliskt
och genom bättre ekonomisk ersättning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kartlägga anhörigvårdarnas
arbetssituation och behovet av riktlinjer för ersättning till
anhörigvårdare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utbildning och
kontinuerlig avlastning för anhörigvårdare, bl.a. genom
växelvårdsmöjligheter.