Motion till riksdagen
1994/95:So270
av Börje Nilsson (s)

Åtgärder mot ökade hälsoklyftor


Det finns en del oroande trender i folkhälsan. Många
människor får allt sämre hälsa samtidigt som andra får allt
bättre. Hälsoklyftorna ökar och risken är stor att vi går in i
ett tvåtredjedelssamhälle.
Den ökande ojämlikheten i hälsan bestyrks i
Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1994, som betecknar läget
som alarmerande. Den samlade bilden i rapporten är
socioekonomiska skillnader i hälsa samt en ökad andel
människor med såväl sociala och ekonomiska som
hälsomässiga problem med koncentration till kvinnor i
arbetarklass och lägre medelklass.
I en studie av sex riskfaktorer för ohälsa framkommer att
var och en av riskfaktorerna är vanligare bland arbetare än
bland tjänstemän. Därtill är det fem gånger så vanligt att
personer med arbetaryrken samtidigt har 3--5 av
riskfaktorerna som det är bland tjänstemän på högnivå och
mellannivå.
Orsakerna är flera varför hälsan försämras för en viss del
av befolkningen. Helt klart finns det ett samband mellan
ohälsa och långvarig arbetslöshet, som tenderar att drabba
redan svaga grupper hårdast. Att stängas ute från arbetslivet
förorsakar i många fall psykiska problem, sjukdom,
förtidspensionering och ekonomiska problem. Negativa
hälsoeffekter kan också påvisas hos arbetslösas familjer.
Relativt nyanlända invandrare, arbetshandikappade och
ungdomar är bland dem som har svårast att få arbete.
De senaste årens förändringar i trygghetssystemen med
sänkta ersättningar och höjda avgifter har inneburit att
speciellt grupper med låga förmåner har hamnat i
ekonomiska svårigheter, vilket påverkat deras
levnadsförhållanden och möjligheter att efterfråga en god
vård och service.
Även SoS-rapporten Vård på lika villkor pekar på att det
finns jämlikhetsproblem inom hälsan och sjukvården. Det
finns ett växande problem med ej tillgodosedda vårdbehov
och att de sociala skillnaderna ökar. Arbetare uppger ej
tillgodosedda vårdbehov i större grad än högutbildade.
Särskilt oroande är vissa idéer inom sjukvården att lägga
lönsamhetsperspektiv på vården, t.ex. att använda fast
åldersgräns som grund för behandling på specialistklinik.
En god hälsa är av stor vikt för enskilda individer och för
samhället. En god hälsa beror bl.a. på människors
möjligheter att känna delaktighet och gemenskap, medan
dålig hälsa medför begränsningar och svårigheter att påverka
sina liv. En god hälsa har således ett stort värde i sig.
Sociala och ekonomiska villkor, arbetsmiljö och
levnadsvanor har stor betydelse för hälsoutvecklingen. Det
är genom att påverka sådana förhållanden som
folkhälsoarbetet kan främja även mindre gynnade gruppers
hälsa.
Rapporten om de ökande hälsoklyftorna är djupt oroande
och måste tas på stort allvar. Att allt fler får allt sämre hälsa
är oacceptabelt i dagens samhälle.
Målet bör vara att skapa nya förutsättningar för välfärdens
fördelning. Alla människor måste ges goda livsbetingelser.
För att uppnå målen krävs ett brett arbete som griper in på
samhällslivets alla områden.
Trots att vissa initiativ tidigare tagits på folkhälsoområdet
kan vi konstatera att skillnaderna i hälsotillståndet mellan
olika befolkningsgrupper fortsätter att öka. Det krävs därför
förnyade ansträngningar i syfte att förbättra hälsoläget för
hela befolkningen och att motverka klyftorna i samhället.
Man bör närmare undersöka hur samhällets resurser
används och fördelas. I ett analysarbete bör man gå till botten
med frågan och ta reda på varför vissa människor får allt
sämre hälsa.
Genomgripande systemförändringar under senare år
beträffande sjukförsäkringsreformen, ädelreformen, köp-
och säljsystem, införande av husläkare etc. bör följas upp
och utvärderas, liksom höjningarna av patientavgifter samt
ökade läkemedels- och tandvårdskostnader.
Regeringen bör snarast tillsätta en grupp som utifrån
ovannämnda mål tar fram en politisk strategi för det fortsatta
folkhälsoarbetet, samt för att i ett bredare perspektiv angripa
klyftorna i samhället.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en strategi för att motverka de ökade
hälsoklyftorna i samhället.

Stockholm den 25 januari 1995

Börje Nilsson (s)